Fredag

Jag hittade den här bilden på en blogg som jag brukar läsa och stal det rätt av. Här står det att man kan kolla vilken del av hjärnan man använder genom att se åt vilket håll kvinnan snurrar. Kort sagt så, ser man att hon snurrar motsols använder man sin vänstra hjärnhalva och tänker åt det tekniska, logiska hållet. Snurrar hon medsols använder man högra hjärnhalvan och tänker mer konstnärligt och fantasifullt.

Which way do you swing??

Jag har alltid sett mig själv som en kollision mellan de två världarna. Jag kan oftast se på saker och ting både från en vetanskaplig synvinkel och från en mera fantasifull sida. Ofta går de här två världarna inte så bra ihop. Det gör att jag väldigt ofta känner mig så kluven och inte vet riktigt i vilken värld jag hör hemma.

När jag ännu var ett barn kände jag ju inte av begränsningarna i samhället lika bra och då gick jag omkring med teckningsblocket i handen, pillade på datorn och älskade tal och system. Det bästa var ju att jag använde logiskt tänkande för att räkna ut hur jag skulle bygga eller rita saker, så att konstnären innom mig skulle bli nöjd över resultatet. Jag skrev futuristiska, fantasifulla historier på datorn i källaren. Men det var viktigt att historien var logisk, om än väldigt fantasifull.

Eftersom jag började studera teknik blev det att jag ett tag tystade ner den konstnärliga delen av mig själv totalt. Jag var ung och ville passa in, då är det lättast att göra så. Absolut inget jag tvingades till, men så gjorde jag. Till sist kände mig bara kvävd och tillbakabunden. Man kan inte dölja vem man är i längden. Till sist ville jag inte alls umgås med människorna omkring mig och jag ville inte delta i samhället över huvudtaget. Jag insåg ju att någonting var fel och fick tänka över livet. Man har ju bara en chans att leva just det här livet och det är bara jag själv som kan avgöra om jag är nöjd med resultatet.

I korta drag ledde det till att jag startade den här bloggen, började på en konstnärskurs och började tala min verkliga åsikt. Kreativiteten kan man släppa ur sig på många sätt. Men det viktigaste för mig är ändå att acceptera att den finns där. Den gör mig till den person jag är och det är oftast den sida som uppskattas, när jag slutligen vågar visa upp den.

I en del av skolorna jag gått uppmuntras inte alls användning av den högra hjärnhalvan och det har begränsat mig. Det gjorde att jag inte trivdes. Det gjorde att det inte kändes som en omgivning som var gjord för mig och får mig fortfarande att undra över om jag verkligen valde den här branschen av egen fri vilja. Sedan den tanken dök upp har jag börjat studera på egen hand istället. Högst antagligen för att jag inte tänker så som de flesta föreläsare gör och läser jag själv så kan jag lära mig på mitt eget vis och koppla ihop saker och ting på mitt sätt. Jag har en hel hög med grafiska bilder i huvudet över hur integraler fungerar och hur spänningsfall i distributionsnätet sker. Det stoppar inte vid en bild heller, det kan vara som en animation eller bara en känsla också. Jag skulle antagligen kunna måla ett regler problem. Jag blir lika lycklig när jag får läsa ett logiskt problem som när jag får skapa någonting fantasifullt.

Men åter till bilden då. Jag kan få kvinnan att snurra åt båda hållen. Lite knepigt är det, men det är samma känsla som när jag funderar ut ett blogginlägg istället för att lära mig formler. Jag känner hur jag växlar mellan de två olika. Kul är det och antagligen är det därför jag har så stort utbyte av att umgås med olika sorters människor, så länge man använder någon del av sin hjärna. Jag har inte lust att begränsa mig och jag hoppas på är att kunna hitta ett arbete där jag kan använda båda hjärnhalvorna. Det skulle vara det optimala. Jag vill vara en link mellan de två världarna. Annars kan jag alltid sy nallar och måla tavlor på fritiden eller programmera små program som är vakra att se på.