Tisdags och onsdagsträningen

Nu är träningen mellan loppen utförd. Jag har satsat på att springa lite fortare tempo, för jag är ganska långsam nu just. Så fartökning i tisdag och någon slags intervaller igår, 30 min per dag.

Så har jag styrketränat också. Ben och axlar i tisdags och rygg och triceps igår. Kul med att äntligen få träna styrka nu. Det var så länge sen.

Markligt är det att vara mellan de här två loppen. Jag tränar ju egentligen inte nu. Nu är det vila fram till loppet och efteråt är det vila igen. Men ändå är jag i full gång.

Köpenhamnsshoppingen

Naturligtvis shoppade jag lite på expon vid Köpenhamns maraton. Ni kanske minns maratontomten från förra året. I år köpte jag en utmärkt jack-tröja från Asics. Den har ett plastaktigt tyg på framsida och på armarna och ventilerande tyg på baksidan. Helt perfekt om ni frågar mig. Oftast tycker jag att mina löpartröjor är lite för kalla om det är lite blåsigt och vad ska man ta på sig om det småregnar? Jag provade jack-tröjan igår och den var precis så bra som jag trott. Den har långa ärmar också med kil för tummen. Skönt när det är ruggigt. Jag var så förnöjd över att ha köpt den på billigt på expon. Vi behöver inte prata om att jag såg den ännu billigare på XXL här i Stockholm i fredags.

Så köpte jag ett par shorts från peak ocks. I rosa så klart. Bara för att man kan. Åtminstone kan man inte gå förbi ett par rosa peak shorts som säljs till 50%.

Sen när jag lyckas med hela kedjan av att ta en bild på utstyrseln och komma ihåg att lägga upp den på bloggen. Då ska ni få se bild.

Måndagslöpningen

Igår kom jag mig äntligen ut på min första löptur efter maratonloppet. Jag hade inte tänkt vila så länge, jag måste ju komma igång till Stockholm maraton som är nu på lördag. Det är en balansgång när man kan sätta igång igen. 'Expertena' säger  1-2 vecka vila efter maratonlopp. Men det är ju så klart individuellt när man är redo och en avvägning på hur länge man kan vila och när man måste vara igång igen.

Förra året blev jag ju sjuk efter varje lopp. Det har jag gjort mitt bästa för att motverka nu. Bland annat har jag lärt mig hur viktigt det faktiskt är att äta DIREKT efter loppet, på grund av att immunförsvaret är kraftigt försvagat efter träning. När man äter börjar det stärkas igen. Jag har försökt att inte bara fylla på med snabbakolhydrater, godis och sånt. Det är ju lättast att få ner det och kan vara bra när man är riktigt låg på energi. men kroppen behöver ju riktig kvalitetsmat också för att bygga av.

Förra året satte jag igång med träningen redan på onsdag, nu tänkte jag vila lite längre. Först var det så svårt att låta bli träningen. Man är ju helt hög på alla slags hormoner som slår till av ett långlopp. Men sen kom jag in i vilan och då var det svårt att komm aigång igen. Nu blev det en hel veckas vila. Igår sprang jag en 10 km runda och det gick riktigt bra ändå. Kände mig ovan att springa, men bestämde mig för att trycka på lite istället för att mesa. Tanken är att få bort slaggprodukter så bra som möjligt och att väcka upp kroppen. Det gick ganska bra ändå, för att vara mig. Sprang med en medelhastighet på 10,5 km/h.

Söndag

Idag är det regnväder och katterna ligger helt utslagna här. Jag är helt slut som artist efter gårdagens Grönanbesök. Jag är ärligt talat ganska förnöjd över att jag är över 30 år och gladeligen går på Grönalund och åker som en dåre och äter glass. Jag går också på bio och ser barnfilm utan att skämmas det minsta. Många jag pratar med säger att de gärna skulle vilja se vissa filmer på bio, men de har inget barn att ta med sig och man kan ju inte gå ensam på en barnfilm. Jag förstår inte alls. Ska man skämmas? Är det något man vill uppnå att vara vuxen, stel och tråkig? Jag tycker inte det. Jag tycker att det om något känns barnsligt. Att man är så barnslig och omogen att man måste skyla över det genom att vara extra vuxen. Så att ingen ska märka liksom. Så finns det ju också de som bara är så tråkiga och stela att de inte kan uppskatta en barnfilm. Jag kan bara beklaga, det är roligt att ha roligt helt enkelt.

Så att, sådant har jag tid att fundera över idag. För att det regnar. Annars skulle jag har varit ute i trädgården och fixat med min granne idag. Sen skulle jag ha tränat. Men jag vill inte det heller idag. Jag helgar vilodagen om vi säger som så.

Insane i stan

Väldigt länge har jag och Jens pratat om att vi ska gå på Grönalund och åka i "karusellerna". Men ni kan inte tro hur otroligt svårt det kan vara att få det gjort. Speciellt när man bor så nära och inte minst det där momentet med att komma på att man kan gå dit de gånger man har tråkigt och inget att göra. Ni ska också veta hur många gånger jag har putat läpp åt Jens över att vi aldrig har tagit oss dit. "Vi gör aldrig något roligt" och det är så klart hans fel. Jag tar bara ansvar för de roliga saker vi faktiskt gör. Hör ironin över mig själv.

Men igår skulle vi gå till Kungsan och äta. Då synade Jens och sa att vi skulle gå till Grönan när jag gnällde. Jaha, bara att gå då eller leva med att det kanske är jag som är tråkmånsen.

Jag har varit på Grönan en gång tidigare. Med min syster och systersöner. Då åkte vi mest vildamusen och lustigahuset. Vildamusen är ändå den som är bäst. Men nu skulle alla andra åk prövas och jag har skrutit om hur jag ska åka Insane. Så det var bara att åka. Det var också superlånga köer men vi åkte allt ändå. 

Årets nya attraktion Eclipse skulle vi så klart åka. En jättestor gung-karusell och åker högt upp och jätte fort. Som den på Tivoli i Köpenhamn. Vi köade 1h40min!! Kan berätta, om nån tänkte prova den, att när man kommer upp för trappan och tror det ska bli åka av. Då är det 25 min kö kvar. Det var inte så kul att åka i den heller, det var bara obehagligt. Men fin utsikt och lite häftigt. Vi bara kryssar av den på listan och går vidare. Insane däremot var hur kul som helst!! Där satt man iaf fast. Men det gick lite väl fort. Som alla gör. Man köar 30 min för 20 sek kul. Den som var skönast var ändå kvasten. Där flöt man ju bara omkring. Twister får också höga poäng av mig. Men den är så kort!

Dansk arkitektur

I Köpenhamn passade jag på att kika på lite dansk arkitektur. Jag bodde i ett nybyggt område, Österbro, bara lite utanför centrum. Det var nära till starten på maratonloppet där. Lätt att ta metron både dit och till flygplatsen.

Problemet var bara att området var så otroligt stort. Jag undrar om arkitekterna har beaktat det. Vägarna var så breda att det tog en evighet att korsa dem. På kvällen skulle jag äta middag på andra sidan kvarteret. Det såg så litet ut på kartan och när man kikade snabbt. Det var bara över fältet mellan husen. Men i verkligheten var det jätte stort och långa avstånd. När husen är så där stora är det lätta att underskatta övriga avstånd. Jag skulle bli tokig av att bo där, med dessa avstånd. Sen är det så lika överallt och det ska bo likadana familjer där och göra samma saker.

Men det var fint. Även om det var som en plötslig stad mitt i övrig ödemark. Nån av bilderna ser ju verkligen ut att vara ur någon arkitekturskatalog.

Att ha en birma

Medan jag var i Köpenhamn tog min granne hand om katterna. det var inte så lång tid, jag åkte på lördag morgon och kom tillbaka på söndag kväll. Men Tusse och Janne tyckte tydligen det var hemst att jag var borta hela helgen. En hel helg av kvalitetstid bortslösad. Så de två har konstant suttit i famnen sen jag kom hem. Okej, nu börjar det lugna sig lite. Men först satt de i famnen fast jag gick och la mig till och med.

Janne stackarn har sovit bredvid mig hela nätterna och hållit mig i handen. Jag skojar inte, när vi ska sova ligger han raklång bredvid mig, med huvet på kudden och han krafsar i sängen tills jag lägger täcket över honom. Sen lägger han tassen på min arm eller hand. På morgonen kommer Tusse och rullar ihop sig på kudden bredvid mig och kurrar som en dåre. För han ska minsann pussas.

Så att, så har vi det 'in the house of mys'.

Livet i viloperioden

Nu när jag har vilat inför maratonloppet har jag fått andra saker gjorda. Det har blivit trädgårdande och tvserier. Jag har fixat i trädgården med en till tjej från bostadsrättsföreningen. Den här gården har inte blivit omskött på många år så vi har en djungel på baksidan. Det är ju lummigt och fint, men inget man vill hänga i. Förra året köpte vi bord och bänkar och nu tänkte jag slå till mot buskarna innan de hinner växa till sig för sommaren. Sagt och gjort. Men vi fick besök av en kvinna från grannhuset. Hon blev nog nervös och obekväm när någon började rota i djungeln. Hon tyckte nog inte riktigt att vi hade rätt att rota i trädgården hur vi ville. Det anser jag däremot att vi har, eftersom vi äger marken.

Balkongen har jag lyckats fixa till lite också. Det orkade jag inte förra året. Men nu finns det blommor i balkonglådorna och jag har storslagna planer över hur detta ska vidareutvecklas. Anledningen till att jag lyckades med detta är att vi äntligen tog oss till att köra min gamla tv till återvinningsstationen. Det har bara tagit mig ett halvår att få till. Men nu är det gjort och det är som att tvn aldrig skulle ha stått i sovrummet och tagit upp all plats. På hemvägen från återviningsstationen åkte jag via plantagen, när bilen ändå var startad.

Jo, och sen har jag tittat å tvserier. En ganska ny tv, smart tv med internet så att man kan ha HBO prenumeration och ett så gott svepskäl som ett behov av att vila sina muskler. Då kan man avverka serier. Game of thrones, Bored to death, Enlightened (kolla den inte!) och massa Big Bang theory och 2 and a half men.

Dessutom har jag lyckats städa hemma. Jag har till och med städat ur skåpen och torkat golvet. OMG.

Ursviksloppen

Förra tisdan var jag iväg på mitt andra 15 km Extremlopp i Ursvikskogen. Det gick inte alls bra. Tänker att det klanske var nervositeten innan maratonloppet. Men jag fick problem med magen och var tvungen att gå. Promenera alltså. Inte kul alls, jag hade orkat springa mer. Men kunde inte. Jag kände redan innan att jag inte alls var i någon topp form, men jag hade bestämt mig för att genomföra ändå.

Här i dagarna har jag läst en del artiklar om hur proffs på längre distanser lägger upp sin träning. De säger som jag brukar tycka, det spelar ingen roll hur man tränar. Huvudsaken är att man gör det, det är kontinuiteten som är viktig. Det lärde jag mig först av en gammal maratonräv i Nykarleby. Han var 80 år och höll fortfarande på med skidningen. Han sa att det viktigaste är att man håller på och att man tränar på ett jämt sätt. Man kan inte plötsligt öka allt för mycket. Man måste bygga långsamt. Det handlade en av artiklarna jag läste igår om, att det inte finns quick-fixes innom löpning. Man måste bygga upp sig över tid. Jag försöker tänka på det där med min träning. När jag inte riktigt orkar. Det är just då som det är viktigt att jag är allert på mig och min kropp. Att jag tar mig till träningen och genomför fast det är motigt. Jag tror att det är då man bygger sig starkare. Fast det är inte lätt att veta när man på riktigt är sliten och måste vila lite och vad vile egentligen innebär.

Ja, så att. Därför sprang jag Ursvik extrem förra tisdan. Jag måste hålla kontinuiteten. Det gick inge bra alls och jag kom sist i mål. Men jag utförde och nu har jag det i bagaget. Framför allt var det faktist andra gången i livet jag sprang i skogen. Så vi ska väl inte kräva allt för mycket av min kropp heller. Men den lär sig vart efter.

Igår gick ett lopp till. Men det hoppade jag över. Inte ens jag tror att det är en god idé att springa extremlopp två dagar efter maratonlopp.

Köpenhamn Maraton, Check!

Det har inte varit så mycket på den här bloggen nu. Jag har förberett mig mentalt för årets maraton. Vi vet alla att man inte ska prata för mycket om sina lopp innan, det är dåligt omen. Men ibland göra man det ändå, åtminstone jag.

I lördags åkte jag alltså till Köpenhamn för att springa maraton. Åkte själv den här gången och var lite nervös över att jag skulle få långtråkigt. Men det var nog ganska bra, då fick jag ta det lugnt och samla mig innan loppet. Hämtade nummer på lördag och shoppade lite på expon. Alltid bra erbjudanden av bra och lite mer tekniska löparkläder och övrig utrustning på den expon. Inte så mycket trams. Sen kikade jag på kastellet, missade världskännda havefruen och släntrade sen mot hotellet. Åt Indisk middag och köpte saker att äta efter loppet. Sen sov jag hela kvällen, rätt så trött efter en intensiv arbetsvecka. Rätt så bra uppladdning.

På självaste racedagen var det regnväder. Hade ingen aning om hur jag skulle klä mig. Det var över 20 grader på lördagen men det lovades runt 16 grader för söndagen. Det blev långa löpartights, tshirt och tunn jacka. Det var ganska varmt, kändes liksom färdigt uppvärmt i luften från gårdagen och det var väldigt fuktigt i luften. Så vid startplatsen fick jag snabbt byta om till kortare byxor och packa ner jacka ändå. Jag var inte ensam om den proceduren. Bland det som jag tycker allra mest om med dessa lopp, det är precis startplatsen. Fullt med entusiaster och en glad och pirrig spänning. Lite jobbigt med alla som trängs. Oftast tänker jag mig att det är nervösa och oerfarna människor som trängs. Det finns också erfarna rävar där som hjälper och stöttar. Sen är det mest träningsfolk med det gemensamma målet att alla ska ta sig igenom välbehållna. Det är alltså oproffisgt att inte stötta sina medlöpare. Mmmkej?

Innan loppet får man en slags t-shirt i plats när man springer i Köpenhamn. Den behöll jag på mig och tänkte att den kunde bli bra om det börjar regna. Men när vi hade sprungit några kilometer blev det varmt och jag kastade den. Sen började det spöregna. Typiskt. Sen regnade det mer eller mindre hela loppet. Men oftast var det ganska acceptablet, det blir mer syrerikt i luften när det regnar. Sen gick loppet ganska bra. Jag var spänd över hur kroppen skulle klara sig. jag har haft problem med magen när jag har sprungit nu och känt mig överbelastad i benhinnorna. Men det var inga problem. Jag lyckades hålla hastigheten med 5 km per halvtimme ganska bra. Vid 20 km hade jag bara tappat ca två minuter. Ett tag hann jag tro att det skulle gå bra hela vägen. men det gör ju inte det. Runt 30 km fallerade det och jag kom som vanligt fram till att det är vansinne att springa maraton. 12 km kvar jag man är trött på att springa. Jag började växla mellan att gå och springa och hade bara fokuset på att ta mig igenom. Det var väldigt segt mellan 30 och 37 km. Sen rullade det på och jag missade till och med 39 km skylten.

Till slut sprang jag i mål på 4h26min44sek. Det är ca 25 min snabbare än samma lopp förra året och jag var inte alls lika slut efteråt. Så jag får väl vara nöjd. Jag skulle vilja pressa tiden mer, men å andra sidan har jag inte alls sysslat med snabbhetsträning nu och inte med att hantera sista timmen.

Om nån undrar hur det ser ut i Köpenhamn så kan ni se det här. Km-angivelsen stämmer inte alls. Men det är en tur genom delar av banan.

Långhelgen

Jag tror att jag tycker att kristihimmelsfärd är den bästa helgen. Faktiskt. Inga gamla traditioner att uppfylla, som ingen ändå vill göra egentligen. Ingen helg som man räknar med och på mitt jobb har vi ledigt på fredag också. Det blir 4 dagar ledigt det, dubbel helg. Jag är oftast så trött när helgen kommer att jag inte har ork till något annat än måsten. Men nu har vi alltså först en helg att vila upp på och sen kommer en helg till.

Då har jag bekymmerslöst kunnat roa mig med Jens och Anna-Karin-dagen igår och idag har jag varit på lite ärenden. I lugn och ro. Nu tittar jag Games of thrones och sen ska jag städa. Håller på att gå under av kaoset som råder här. Jag vill att det ska vara dammfritt här, det ska inte ligga en massa saker framme som inte har något hem, jag vill hitta mina träningskläder och med mycket tur så får jag fönstren tvättade också. Det händer inte varje år.

En del kallar det kristihimmelsfärdsdag. Vi kallar det Jens och Anna-Karin dagen.

Vi försöker hålla på traditionerna här i Hammarbyhöjden. Alltid spännande att se fram emot något. Men vi har inte de traditionella trafiditions-dagarna. De är förstörda, för mig, för länge sen. Så vi hittar på nya. Egna.

Idag infaller den årliga Jens och Anna-Karin dagen. En ledig dag från jobbet som vi kan disponera fritt. Förra året var vi på bio, åt tidig middag och drack vin ( mitt på dagen!!, mitt i veckan!!!) och sen gick vi till fotografiska.

I år har vi varit till fjärilshuset vid Hagaparken och på bio. Nu ska vi äta middag och dricka vin. Dagen har varit en pärs för mig som hatar kryp. Men jag skulle absolut utsätta mig för jättefjärilarna ändå. Filmen, Oblivion, den var jätte spännande och jag fick hålla i mig hela filmen. Men den var bra. Rekommenderar!

 

Vad är det med denna squat hysteri?

Jag håller på att bli galen på alla bilder av rumpor som påstås vara perfekta  som visas på majoriteten av alla fitness och tränings och hälsosamhets bloggar och instagram feeder. Som att squats skulle vara lösningen på allt och förresten, jag är tveksam till att någon med de där rumporna har squattat något som helst i sitt liv. Det är bara vanliga mjuk-erotik-bilder som någon har knyckt och skrivit in nån käck squat 'inspiration' på.

Lika som med den där hetsen om att man skulle göra tusen situps per dag (som cirkulerade för 10 år sen) och sen ha tvättbräda som Rambo, så kommer man inte att få någon fin rumpa av squats alena. Inte ens fast man gör 50000 per vecka. 

Squats i alla de former är en fantastisk övning. Men variation och balans folket! Man måste variera med olika sorts övningar om man ska uppnå några fina former. En korrekt utförd squat och också mycket mer värd än 10 slarviga.

Nu tror jag ju inte att ni är så obegåvade att ni inte förstår det där själva. Men jag vill påpeka det. För det är så tråkigt när en hets börjar spridas och överdrivas och stackare jobbar och sliter och får dåligt självförtroende över att just deras kroppar inte funkar. Fast de bara sliter på fel sätt.

Som den här bilden. Sån rumpa får man knappast av squats. En vältränad gluteus maximus kombinerat med en låg fettprocent (som också predikas, det får man inte heller av squats alena) ser inte ut så där. Den är inte rund, den är mer kantig. Jag tänker på stackarna som strävar mot en sån rumpa och aldrig uppnår det eftersom de, utan bättre vetskap, tränar mot ett helt annat mål.

Snart kommer sommaren

Idag har jag varit på jobbresa till Karlstad. Samtidigt har det varit världens sommardag. 21 grader i Stockholm. Har precis åkt tåg genom Sverige och sett svenskarna glädjas över den första värmen.

Sommaren har inte betytt så mycket för mig, under så många år. På mer än 10 år faktiskt. Jämt har det varit sommarjobb och kurser som blivit över. De senaste åren har semestern bara varit en tid att äntligen kunna studera mer. Bara att förtrycka finvädret eller hoppas på regn så att man fick läsa i lugn och ro.

Nu precis insåg jag att det här blir det första året utan det där. Det kändes så tomt och märkligt. Som att det väntas något av mig och jag vet inte vad. Som att jag håller på att glömma något. Förra året var jag bara utarbetad efter att ha gjort det sista åt studierna och nytt jobb. Men nu. Nu ska jag bara njuta och göra det jag vill.

Hur fint är inte det!?

Frukostar

Två olika frukostar. En för att ladda upp inför halvmaraton och en för söndagsvila.

Kungsholmen runt

Det var alldeles strålande väder igår och riktigt varmt. Varmare än jag trodde. Jag hade underställströja och en tunn löparjacka på mig och tänkte att det skulle bli i kyligare laget. I förbifarten ryckte jag med mig en t-shirt och tur var det. För det var riktigt varmt när vi skulle springa. Jobbigt vårväder när det kan vara riktigt varmt, fast det egentligen är kyligt från marken.

Själva löpningen gick inte alls bra. Det var obehagligt med värmen och benen var stumma redan från start och det blev inte bättre. Inte konstigt efter veckans träning. 30 km på onsdag, crosstraining på torsdag och cykel, intervaller och benträning på fredag. Så jag klarade inte min tid. Kom i mål på 2h10min.

En till sak som störde för mig var att man inte fick ha hörlurar på sig. Förra året hade ambulansen inte kommit sig fram för att folk inte hade flyttat på sig och nu förbjöds hörlurar. Jag tycker det är skitprat, man hör en ambulans ändå. Att folk inte flyttade på sig beror på andra saker, som att en del människor är idioter av en eller annan anledning. Man kanske ska genomföra iq test innan man får ställa sig på startlinjen?

Nåja, arrangören har ansvaret så de har så klart rätt att bestämma sådant. Problemet var att de inte hade informerat om detta innan! Detta fick jag höra först på plats och det var allmän panik i startfållan. Alla regler ska klart och tydligt framgå innan loppet. Jag hade inte anmält mig om jag hade vetat detta, då hade jag sprungit själv och jag känner mig faktiskt lite lurad på anmälningsavgiften. Jag vill inte betala för att springa under förhållanden jag inte trivs med.

Fredag

Klarade av fredagens träningsplan. Men sen var jag ganska klar. Sprang 30 min och övade lite på funktionell styrka. Har inte gjort det på ett tag nu och det börjar vara dags att rycka tag. Min plötsliga uppryckning kan också bero på att jag träffade en av ledarna för utbildningen. Hon undrade hur det går.

Så. Sen åt jag en Sushi-Yakkinikku på det. En riktig favorit. Jag vill påstå att man får äta det efter en tung träningsdag. Bara sushi är ju inte så bra. Men med Yakkinikku till blir det utmärkt. Då har man säkrat proteinintaget också.

Förresten. Såhär ska det minst se ut på löpbandet. Gör det inte det så har man inte tagit i ordentligt.

Mina stackars ben

Kan inte låta bli att tycka lite synd om mina ben nu just. Fast det är förbjudet att tycka synd om sig själv. Men om jag nämner benen som tredje part är det väl ok?

Benen alltså, de fick först springa 30 km. Inte nådigt. Jag besparade dem cykelturen till jobbet dan efter. Men istället gick jag på crosstraining för bästa Rebecka. Hon är inte nådig heller. En timmes tokträning i form av cirkelträning i intervallform. Det är ordentliga benövningar och många djupa knäböj och utfall, med vikter eller stepbrädor. Hon går också runt och utmanar. Plus att man tränar i par så man vill ju helst inte fuska.

Imorse vaknade jag upp med träningsvärk i rumpan och benen som påminnde mig misstänkt mycket om kettlebells-övningen. Men jag satte mig på cykeln och trampade mot jobbet. Det gick fint ändå och ikväll ska jag sprinag intervaller och träna lite styrka. På lördag är det halvmaraton, Kungsholmen runt.

Möjligen vankas det vila på söndag.

Löpnings strategin

Jag har dragit på min 30 km runda, som jag hade tänkt ta innan maratonloppen. Dragit på den eftersom jag faktiskt är lite rädd. Många disskusisoner kring hur långa distanser man ska springa innan maratonlopp och jag tänker inte ge mig in på något sådant. Var och en har olika kropp, med olika förutsättning och framför allt olika psyke.

30 km rundan behöver jag för självförtroendet och då skulle det ju vara besvärligt om jag inte orkade den innan loppet då. Därav rädslan innan, plus att det inte är speciellt skönt att springa 30 km alla gånger. Jag brukar också ha en ordentlig formsvacka innan loppen (psyket igen) och inte ens orka springa en mil och det vill man inte ska krocka med 30 km rundan. I år försöker jag villa bort psyket genom att springa några mindre lopp innan maratonprövningarna. Dessutom tar jag gärna i lite mer på lopp, så det blir ju lite bättre träning.

Så, alltså. 30 km rundan gick ganska bra. Tyvärr fick jag ont i knäna, hoppas det inte ställer till det mer sen. Hoppas att de växer sig starkare efter påfrestningen. Väx knän, väx!! Men jag var 10 min snabbare än förra året. Hoppas jag kan öka i Köpenhamn sen.

Men nu på lördag ska jag springa halvmara, Kungsholmen runt. Jag kan säga att det känns fantastikst att ha en kropp som är i så god form att ett halvmaraton inte ens känns som en utmaning. Att ta sig runt är alltså ingen utmaning. Men jag skulle vilja ta mig runt på en viss tid och DET är utmaningen.

Game of thrones

Jag vet inte med den där serien. Vad tycker ni? Gillar vi den?

Jag har inte varit så imponerad av de första avsnitten. Men jag är ju en av de sista att titta serien och många andra har hyllat den. Så jag håller ut några avsnitt till. Så här i 5:e avsnittet på säsong i börjar serien växa till sig.

Men vad säger ni? Blir den bättre framåt? Hittills har det varit väl mycket mansgriseri för mig. Det finns det tillräckligt av i den riktiga världen. Jag behöver inte mata mig med mer via tvn.