Det vi alla undrar

Nu är jag hemma i Vörå igen. Sitter instängd i mitt gamla flickrum och bloggar. (Ja, min mamma smyger utanför och kikar in genom dörrspringan den här gången också.)

Planen som alltid är att jag ska ut och springa här. Njuta av de fina omgivningarna och allt det där. Träna upp en enorm kondis under den här veckan också så klart. Fast så brukar det inte bli, ibland blir det några rundor men inga mirakel. Nu undrar jag hur det kommer att gå denna gång. Kommer det att bli löpning eller inte?

Som sista dagen

Idag tar jag och Jens flyget till Stockholm. Hem. Jag undrar om mitt hus står kvar. Oredan jag lämnade efter mig ligger säkert kvar och väntar. Det blir ju så när man går på jätte rolig fest dagen innan man ska åka och man har inte packat innan man går på festen. Men jag tog ju mig till Finland, även om det var med nöd och näppe.

Nu är jag på universitetet och fixar lite inlämningsarbete. Hoppas jag hinner en kort sväng på stan. Sen bär det iväg. Jag hoppas mest på att jag ska få med mig hela min väska. Max 20 kg packning tycker jag är lite klent faktiskt.

Bara för att vara på det klara

Jo, jag har vänner som stöttar mig också. Tusen tack för att de finns.

Dessutom så räknas det ju mest vad jag själv tycker och jag var glad i hjärtat imorse när jag åkte iväg hit för att leka med simuleringsprogrammen. Tum-tidum.

sommarjobbet aka vägen mot vetenskapen

Jag spenderar min semester med att göra simuleringar i en datasal. Nästa person som säger "Nääää, men så hemskt. Inte kan du ju göra det på semeeesterrrn." kommer att få blåöga. När ska jag annars göra det när jag är där och datasalen är här och jag har ett jobb att gå till också?

Att jag sitter i en datasal är inte jobbigt. Jag lär min saker sakta men säkert. Ett hinder på vägen är att alla professorer har ledigt nu. Så jag gör det den hårda vägen och lär mig själv.

Problemet är alla som har åsikter om vad jag borde göra istället. Jag förstår inte, i min naivitet trodde jag att man skulle stötta sina nära och kära att nå dit de vill. Men så fungerar det tydligen inte. Tydligen så ska man ifrågasätta och hindra.

Dagens dos lokaltidning

Sen satte jag mig ner med morgonkaffet och slog upp tidningen. Fridfullt bläddrar jag igenom tidningen tills jag kommer till uppslaget för lokala nyheter. Då dog jag lite igen. Den största nyheten var en kvinna i Karleby som inte var intresserad av att få barn. Stor artikel, stor bild på hennes häst och fakta om att antalet barnfamiljer minskar.

Jag har försökt analysera syftet med artikeln men förstår inte. Är det någon slags hysteri om att alla minsann borde rätt sig i ledet och skaffa barn som alla andra? Är det nån slags upplysning om att en del människor faktiskt inte är intresserad av att skaffa barn? Jag kan inte se att det skulle vara någon slags nyhet. Det framgick att kvinnan har pojkvän (ojojoj! Vad ska hon med honom till om hon inte tänker föröka sig!!??) och att hon har meddelat att hon inte vill ha barn. Förutsätter man att han vill ha det då eller? Sen är det tydligen viktigt att påpeka att hon har hobbyer och saker att sysselsätta sig med. Tänk om hon bara skulle gå igenom livet utan att göra destomer av det. Varför måste hon förklara sig?

Näe, jag förstår inte alls syftet med artikeln och vet inte om jag ska tycka synd om folk som inte förstår bättre än att man kan vara olika eller om jag ska irritera mig på folk som inte gillar att människor är olika. Men jag gör som jag brukar, skakar på huvudet och gör mitt istället.

Btw.
Det roligaste jag vet att säga till rätta sig i ledet människorna är: Jag har inte bestämt mig. Det brukar skapa kortslutning. Man måste tydligen ha bestämt sig för antingen eller.

Lördagsröstningen

Igår blev det plötsligt ändrade planer. Uffe ringde och frågade mig om jag hade tänkt rösta i det finska riksdagsvalet. Det hade jag inte, svarade jag. Jag hade bestämt mig för att inte rösta med motiveringen att jag inte är tillräkligt insatt i vad som händer i Finland nu just. Stor diskussion det där om man ska rösta endast för röstandets skull eller bara rösta när man känner sig riktigt säker på vad man tycker och vem man vill stötta.

Men då kom det där med svenskspråkigheten upp i diskussion och jag insåg att jag måste rösta för precis det. Det finns krafter som jobbar ganska aktivt för att utrota finlandssvenskarna nu just. Jag tycker svenskspråkigheten är viktig för Finland; den finländska industrin och utlandshandlen. Dessutom är det mina rötter och inte minst, en viktig del av Finlands historia. Mina svenskaspråkiga förfäder har också slagits för ett självständigt Finland. Sen om tvångssvenska i skolorna är rätt väg att gå, det är en diskussion som jag inte vill lägga mig i destomer. Men Finlandssvenskan kanske kan bevaras på andra sätt än tvång. Men jag vet inte, undrar hur mycket finska jag kunnat om jag inte tvingats läsa det i skolan? Intressant tanke. Jag har ingen aning.

Karasaaker

Igår blev jag allvarligt österbottens skadad. På ett bra sätt då egentligen, men så här kan det ju inte förbli. Igår hörde jag Karalååtin framförd av tre stiliga österbottenspojkar. Bra sjunget. Hur som har jag läst allt möjligt kara relaterat idag. Därför jag börjar se det här som en skada. Senast läste jag kara-tapet när det egentligen stod kart-tapet. Lika men så olika. Däremot blev jag så otroligt nyfiken på hur en karatapet kan se ut.



Jag förväntra mig inte att alla ska förstå vad de sjunger. Det får förbli ett frågetecken för er, det är charmen med dialekter. Men ni kan ju lyssna på det här istället. Här sjunger de faktist på högsvenska.