mera på finska

Skulle det nu vara så att någon är mer intresserad av smart grid projketet mitt diplomarbete ingår i, så kan man läsa mer på universitetets hemsida. Här. Text på finska, se det som en övning.

Jo, det är jag

Jag fick det här på mailen av min studiekompis idag, som info att det pågår. Mitt svar blev "Ja det är nice. Jag ingår i gruppen, men inte via universitetet utan via mitt företag." Han blev lite stolt i alla fall och svarade med caps lock på. Texten om projektet var verkligen inte informativ, men omnämnande är ju alltid kul.

Det är det riktigt fina med mina studiekompisar, de andra tre av oss som fortsatte till universitetet efter högskolan, vi stöder varann i många olika situationer. Lite smågnabb förekommer och hör till, men jag tycker faktist att det varit så att vi helhjärtat har stött varann direkt från vi började universitetet. Alla av oss har sin plats i gänget och alla är glada när det går bra för nån av oss. Ni är viktiga för mig och jag hoppas verkligen att ni alla har det bra.

Söndag

Den här helgen har varit riktigt lugn för min del. Jag hade lovat mig själv att jag skulle träna, men det vill sig inte riktigt på helgerna tycker jag. En annan gång. den här helgen har jag läst böcker och slutligen fått mitt hem städat. Skönt.

Så jag har ägnat helgen åt att prata i telefon med mina fina vänner hemma i österbotten. En av den flyttar alldeles strax lite närmare mig, det blir bra. Det känns som om jag snart borde åka hem också, men det blir ju aldrig av. Alltid nått annat på gång. Man kunde ju tro att jag skulle åka hem oftare nu när det är så mycket enklare att åka, men inte. Jag hoppas på att det ska ändras bara jag blir klar med studerandet.

Tankedump

Jag vill egentligen skriva någonting här men jag vet inte vad. Det är ganska mycket med jobba och livet i ren allmänhet nu just tycker jag. Massa jobb på veckorna och massa kul på helgerna. Så som det ska vara. Träningen står lite i skymundan och jag får ta tag nu innan det blir uppehåll igen. Men jag har ju bestämt att diplomarbetet är prio ett nu och träningen ska hjälpa mig att orka, inte ta all tid och energi. Måste påminna mig själv om det där, annars går träningen så lätt först. Sen somnar jag väl hemma.

I slutet på veckan ska jag gå på en konferens här i Stockholm och jag är förtjust som en liten unge. Smartgrid konferens och jag hoppas få så mycket nya idéer och infallsvinklar till diplomarbetet. Hur fint som helst det där. Smartgrid är benämningen på det nya elnätet som håller på att utvecklas över världen. Spännande värre.

Jepp, så det så. Då kan jag gå vidare med dagen. Middag kanske.

Tisdagsträningen

Igår var det SATS på medborgarplatsen som gällde. Det ligger psykologist bättre beläget. Mer avslappnat att gå direkt till t-banan efter jobbet och skönare att åka hem sen när det inte är så långt kvar. Men Gärdet är fortfarande mer trivsamt ställe.

Det blev iaf 30 min löpning, tempoökning och sen styrketräning, ben och axlar. Jag skulle bara köra ett kort pass men blev tagen och gjorde ett 60 min styrkepass. Det gick riktigt bra egentligen och jag var stark. Jag avslutade det hela med att klara 40 kg på olympiska lyftet och sen ta 8*3 grodhopp med 25 kg på axlarna.

Hurra för mig

Ja, idag är det min födelsedag. Jag har åldersångest och ignorerar genom att jobba lite mer och träna. Jag har aldrig varit speciellt förtjust i att fira födelsedag eller dagar då man bara måste vara glad. Jag är glad alla vanliga dagar istället.

Men det är ju lite svårt att ignorera sin dag med en massa fina vänner som påminner. Jag har blivit grattad hela dagen. Uppringd, meddelad och facebookad av mina vänner utspridda över hela världen. Fantastiskt. Jag är glad över att ha mina, för mig, speciella vänner som kan få mig på humör bara med några ord. Alla på sitt eget sätt. Tack för att ni finns!!

Måndagsträningen

Igår morse orkade jag helt enkelt inte packa träningsväskan. Men det kommer att bli lite körigt nu och dåligt med tid för träning, så jag tyckte att jag ändå borde ta tillvara varje tillfälle för träning.

Bestämde att jag skulle springa ute, hemma sen efter jobbet. Jobbade som vanligt till kl.19 och vände hemåt. Där börjar ju gamblingen. Ska man lyckas ta sig ut eller bli jag kvar på soffan. Hemma undvek jag soffan, att lägga sig där är farligt. Sen segade jag men sent om sider klädde jag bara på mig och sprang iväg.

Tur var det för jag hade visst spring i benen och sprinag ute är fint. Det var härlig luft, lugnt och fint. Inga dundertider fast jag tyckte mig springa fort. Men det gör inget, huvudsaken jag sprang och jag gillar ju att springa i snön så jag borde passa på nu innan den försvinner.

snabbt går en helg

I fredags var jag som skrivet riktigt trött så på lördagen bestämde jag mig för att gör annorlunda. Senaste helgerna har jag gått med dimplomarbetes ångesten över mig. Så nu bestämde jag mig för att glömma det och bara glida med och ha roligt istället. Viktigt att skratta ju.

Så det blev lite shopping med rolig vän. Tillskott i koftan lagret och på skohyllan. Sen gick vi till nybrokajen för att lyssna på körsång, förening av damkören SALT och herrkören stockholms studentsångare. Sällan jag går på såndant men det var riktigt fint. Utmärkt att bara sitta där och lyssna. Kul att göra nått nytt.

Efteråt varvade vi med mera shopping och på kvällen var det bubbel, schlager och utgång med fler roliga flickor. Fin kväll som gick hur fort som helst och på söndagen gjorde jag som Gud sagt och hedrade vilodagen. Så, nu vet ni det.

inte ropa hej

Så klart, efter att jag skrivit ut att jag inte var lika trött längre. Då griper tröttheten klorna i mig. Totalslut på torsdag kväll och idag tar jag en tidig fredags kväll. Tydligen behöver jag vila. Men imorgon ska jag ut på stan med god vän. Kanske det här tröttheten ska botas med gott sällsskap och inte bara vitamintillskott. Så trevligt att det verkligen inte skadar att prova. Sova bort det har jag ju försökt, utan resultat.

jodå

Jepp, tröttheten jag pratat om känns av mindre idag. Fast jag inte sov det mesta inatt. Men jag har tagit kosttilskottet som kvinnan i hälsokostaffären sa. Det kan kanske bero på det.

Förutom det har jag skärpt mig med maten litegrann och försökt ha bättre rutiner. Rutiner är viktiga för mig, annars blir jag grinig. Mest mat och sovrutinerna då.

Får man bjuda på en liten kvälls eller morgonfilm kanske?

Onsdagsträningen

36 min på löpbandet idag och 45 min styrekträning, bröst, biceps och mage. Inte så bra tajming att köra mage idag efter corepulse igår. Men det var liksom det som var kvar på den här omgången så jag bara körde på.

Löpandet gick rikigt dåligt. iPodden slumpade dåliga låtar, jag var grinig och sen fick jag ta gåpauser också vilket gjorde mig ännu mer grinig. Men jag bröt ihop och kom igen och de sista 10 min sprang jag hyfsat. Man kan alltid bättra sig.

Hemma hos

Bara så att ni vet så är det ungefär så här det är hemma hos mig nu just. En favorit i repris.

Tisdagsträningen

Igår hade jag planerat in ett pass CorePulse SATS StEriksplan. Jag gillar StEriksplan. Det är fräscht. Har inte provat styrketräna där ännu, men kanske nån gång. Mys att promenera hemåt över bron också och titta på de små butikerna och mini-caféna efter StEriksbron. Småbarnsförtjust.

CorePulse då. Jag smygplanerade under dagen att jag skulle springa före också. I smyg för mig själv alltså, självbedrägeri. Bästa sort. Helt enligt smygplanen kom jag mig iväg från jobbet när jag skulle, med middag i magen och allt. Sen slappnade jag till mig på t-banan. När jag kom fram till sats kudne jag inet sluta gäspa, det var nästan pinsamt. Trött! Det tog en evighet att byta om och sen släpade jag mig upp på löpbandet. Bestämde att jag bara skulle hållas där i minst 20 min, hade tydligen totalglömt 30 min regeln i efterjobbetkoman.

Men jag började springa och sakta med säkert skedde totalförändringen. Från jag vill inte springa till jag vill inte sluta springa. Otroligt det där. Lite löpning startar hela kroppen och plötsligt är man på hugget. Härligt. Jag till och med avslutade med 5 min i högre tempo och fortsatte springa 5 min till efter det. Sen fick jag tvinga mig av bandet för att gå på CorePulsen. Det passet gick också bra, någolunda iaf. Jag hade världens mjölksyra i benen och hade behövt lite tempo för att skaka bort det, men istället var det segträning va låren som gällde. Det gjorde ont. Men samtidigt är det lite skönt det där när man tränar länge och hamnar i en liten dimma och bara tränar på. Nästa gång ska jag ta i lite hårdare, smärtan är ju inte farlig.

Nu kommer den nog. Våren.

Hallå allihopa det är plusgrader här och klockan närmar sig sovadags. Jag sa ju det att våren var påväg fast den gömde sig bakom lite illväder. Det är TVÅ grader plus här. På kvällen.

Hej då vintern, nu tar jag snart fram vårjackan. Jag är trött på vinterkläder. Men det var fint att du visade dig i all din prakt för Stockholms invånare. Det behövdes och jag gillar ju dig. Men jag tror det kommer att glömmas bort så fort första uteserveringsölen runnit ner. Hur som helst så tycker jag att vi är klara med varann nu Vintern, för den här gången. Vi ses en annan gång.

Måndagsträningen

Idag lyckades jag köa igång veckan med träning. Bästa sättet. Jag var dödstrött och försökte hitta på ursäkter men var benhård mot mig själv. Jag argumenterade med att jag bara blir ännu segare av att inte träna.

Då jobbet deltar jag i en motionskamp där man ställer upp som lag. Reglerna säger att 30 min träning som framkallar svett ger 2 p och 30 min lättare träning ger 1p. Man kan få max 4 p per dag och varje träningsgren måste vara minst 30 min man få inte lappa ihop olika. Det betyder att jag måste springa minst 30 min på löpbandet nu för att leverera poäng till laget och det är taget. Minst 30 min från och med 1:a mars. Dessutom har jag lite bestämt att de dagar jag inte tränar ska bestå av minst 30 min promenad, så att jag tar hem minst 1 p per dag. Här har jag slarvat hittils, men man kan alltid förbättra sig.

Idag blev det alltså 32 min på löpbandet, uppvärmning intervaller 3x2 min på 12,5 km/h och 3 min jogg mellan. Sen 45 min styrketräning, rygg och triceps. Var stark idag trots att jag kännde mig döfärdig av trötthet när jag kom till gymmet. Men det är inget som löpbandet inte råder bot på.

Lördagsträningen

I fredags var det meningen att jag skulle träna. Men det verkar helt enkelt inte som om fredagar är någon bra träningsdag för mig. Jag gick hem och sov mig igenom kvällen istället. Sov under filten på foffan och undrade över hur man kan vara så trött. Tidigare på dagen handlade jag lite vitamin och mineral tillskott. Hoppas det avhjälper tröttheten litegrann åtminstone.

På lördag vaknade jag av strålande sol. Massor av saker fanns sparade på ToDo-listan. Jag ville ju också njuta lite av helgen så hela dagen vandrade jag omkring här hemma och småpysslade med saker.

Vädret var ju som sagt strålande och jag drogs mellan om jag skulle packa ryggsäcken och ge mig ut på någon dagspromenad eller om jag skulle uträtta mina plikter och ta ett kortare träningspass ute. Jag bestämde att plikter och löpträning var det viktigaste och jag skulle ändå inte ha ro att njuta av långpromenad. På eftermiddagen kom jag mig äntligen iväg på löptur. Kollade kartan litegrann vartåt jag skulle och startade GPS:en. Turligt nog slocknade GPS:en efter 20 min och jag fick lita på kartminnet. Jag sprang på i maklig takt och jobbade på att hålla mig springandes om än sakta. Njöt av vädret och omgivningen. En hel del irrande och skyltkollande blev det men slutligen så gick det ganska bra ändå.

Ett tag fick jag lite kramp under foten, men bestämde mig för att ignorera. Riktigt tänkt för då slutade foten genast gnälla. Vid vad jag trodde var 7 km upplevde jag det där långpassmysiga när man är genomvarm och bara kan lunka på. Kroppen är mjuk och glad och man kan njuta av stunden och omgivningen.

Som jag nämnde så slockande GPS:en och jag hade ingen annan klocka med mig. Jag var lite orolig över att jag inte hade varit ute länge nog. Ibland kan ju ett kort pass kännas som en evighet och ibland är det tvärtom. Igår var det tvärtom. Häri ligger det turliga med att GPS:en slocknade. Det visade sig att jag varit ute i 1 timme och 45 minuter och sprungit nästan 14 km. Det hade jag knappast orkat om jag varit medveten om vad jag höll på med. Underbart när man tvivlat på att ens orka springa 10 km. Vid det där tillfället när jag trodde mig ha sprungit 7 km och bara kunde lunka på hade jag i verkligheten sprungit 11 km. Överraskande.

Härligt när det fungerar!!!

Torsdagsträningen

Ja, det gick väl okej att träna trots allt. Eller ja, det var motigt och jag fick sitta och peppa mig själv lite före. Ville inte springa alls, men gjorde det ändå. Det gick okej i 20 min sen var det panikstop. I snitt kan vi säga att det var okej, men jag var inte den gladaste tränaren på löpbanden. Jag brukar ju vara det annars. Endorfinkicken.

Styrketräninge sen, tränade axlar och ben. Gjorde det jag skulle och gick. I tisdags var jag ju på benmassage. Det gjorde verkligen susen och jag ångrar att jag aldrig gjort det förut. Rekomenderas vekligen, fast det var mycket plågsamt.

Träningsbekännelsen

Jag tänkte hurtigt berätta om mina träningsplaner idag, men samvetet sa att jag faktist borde bekänna istället.

De senaste veckorna har jag slarvat med träningen. Nä. Inte slarvat, jag har inte tränat helt enkelt. Kollade i världens bästa träningskalender idag och såg att det nästan var två veckor sen sist. Hua. Jag har haft diverse ursäkter(att jag skulle till helsingfors, ok, men alla andra dagar då?) och den här veckan har jag bara varit trött. Jag blir ju det när jag inte tränar. På söndag kväll måste jag helt enkelt packa min träningeväska och bara gå iväg och träna på måndagen. Inget övervägande, inga ursäkter.

Dessutom lider jag av vårdownperioden. Man pratar om att man ska bli så pigg och glad när våren kommer. Jag hänger inte alls med på det. Jag blir trött och sur. Ljuset är en chock för mig. Min kropp vet inte hur den ska reagera och vilka hormoner den ska producera. Kaos. Ungeför som när nån knäpper på taklampan på morgonen när man är yrvaken. Elakt.

Vårdownperiod, igår orkade jag knappt gå snabbt i 30 min. Jag ville hem och sova igen. Hur sak det gå på löpbandet idag? Intressant. Tidigare år har det gått så här också. Konditionen försvinner plötsligt på våren. Varför? Det kanske är min av och på träning jag tydligen, vanligtvis bedriver i vintermörkret?

och varde ljus

Igår blev jag nästan ställd. Av ljuset. Ute. Det var så ljust. Ute. På tunnelbanan mellan gullmarsplan och skanstull, över bron. Det var ljust och det var vackert. Stockholm är vackert.

Igår kväll åkte jag hem direkt efter jobbet och det var ljust. Jag kännde knappt igen hammarbyhöjden för att jag är så van vid mörkret. Tanken var att jag skulle springa efter middagen men det ville sig inte. Istället grävde jag fram bilen och tog en promenad, upptäckte nya områden. Då irriterade jag mig på att jag inte hade kameran med mig, för det var igen så vackert. Men det kommer fler kvällar. Våren är påväg fast det inte känns så när vinden blåser kallt.

Woppedi doooa

Illusionen är det viktiga

För att skyla över det faktum att jag sprungit till t-banan en timme för tidigt idag låssades jag att det var medvetet och att jag tyckte det var trevligt att gå upp tidigare.

Jepp, ny vecka då

Tillbaka från finnlandet. Tyckte det gick ganska bra där och helgen var fin.

Sen inleder jag veckan med att smått försova mig och stressa, springa. Sen inser jag att det är misstänkt lite folk på tunnelbanan och det eftersom min klocka fortfarande går på finlandstid. Så jag var ute en timem för tidigt. Men det är utmärkt, att få lite hjälp med att starta måndagen tidigare.