Desperatvåfflor en fredagskväll

Jag gör våfflor i ren desperation. Blir inte nöjd med smeten och späder ut med mer mjölk, lägger i mer mjöl om vart annat. Blir inte texten perfekt så ska våfflorna bli det. Jag hoppas det fungerar omvänt också. Misslyckade våfflor = lyckad text?

Det viktiga här är att jag vill informera om att sirap och vispgrädde. Ljus sirap. Är dödligt gott på våfflor. På våfflor, plättar, pannkakor och gårdagens pannkakor uppstekta i stekpannan. Det är pappas tips och pappa, han kan ju faktist allt.

Svennar: I denna desperata stund skrivs det endast på finlandssvenska här. Plättar = Pannkakor och pannkaka = ugnspannkaka. Bara för att bringa klarhet till eventuell förvirring.

På tal om köer

Det lär också vara så att fler lanseringar sker. Enligt statusuppdateringar på facebook öppnade Korv Görans på Åland igår. Fantastiskt. Korv Görans kebab, bara en båttur bort.

Ålänningarna var tydligen mycket nyfikna och kön höll sig lång hela dagen och kvällen. Enligt facebook lär det inte va kortare kö idag. Först till kvarn gäller alltså också på Åland när det kommer till kebab.

En stor anledning till att besöka Åland. Men. Jag väntar nog tills kön har lagt sig.

Titta! Det kom en till.

Nya versionen av iPhope har tydligen lanserat inatt. Jag vet inte ens vad den heter och tänker inte göra bort mig genom att gissa. Jag vet inte vad den heter och är alltså en tönt. Så var det avklarat.

Men vad jag förstår så köar folk för att få köpa de första. Man är alltså kool om man har den först. Jaha. Men hur tänker de då? Inte alls antagligen. Man ska ju aldrig !!! köpa de första exemplaren av någon som helst produkt. Aldrig! Innom industrin är alla jämt så hårt pressade att inget hinner bli helt klart, aldrig klart testat och aldrig klart tänkt. Så man trycker ut de första och väntar på fel anmälningarna. Nähä, nänä. Så kanske man inte gör längre. Men jag vägrar ändå tro på att de första är felfria.

Stå-i-kö folket får gärna köpa de första. Sen köper jag den felfria med mindre fel. När den har gått ner i pris. Men det betyder att en ny modell är på kommande och jag måste vänta på den. När den varit ute ett tag. Jag kan alltså aldrig köpa nått.

Torsdag redan? Det var ju nyss onsdag...

Bråda tider nu. HC* jobbar med diplomarbetet och det blir långa dagar. Jag har en ordentlig ångest och skrivkramp-prestationsångest. Alla sorts ångestar och blockeringar man kan ha. Men jag gör mitt bästa får att jobba mot monstret. Det är ju jag som ska vinna.

För att roa mig läser jag på tunnelbanan, till och från jobbet. En riktigt bra bok, Hypnotisören av Lars Kepler. Innan sovadags tittar jag Ture Blood, säsong tre. Serien är fortfarande super. Bara intron i sig gör att jag vill se serien. Men jag undrar om de två sysslorna är så lyckade egentligen. Boken är så fängslande att jag läser som besatt, plus att texten är så beskrivande emellanåt att jag börjar må fysiskt illa. Jag borde kanske vila på tåget istället. Jag behöver tid att bara sitta och glo rakt fram på också. Serien likadant, jag tittar ju innan jag ska sova. Det gör att jag är livrädd halva natten och drömmer om märkliga varelser. Pust. Tur att jag bara har ett avsnitt till att se. Sen är jag ikapp och det blir lite mer sporadiskt. Tungt liv man har.

*)HC är en förkortning av Hard Core. Det vet man om man är nörd.

Jag kom bara att tänka på det

När jag var hemma lyckades jag skämma ut mig, så klart. För familjen.

Mina föräldrar odlar sitt trädgårdsland, nästan varje år. Sen vill de (pappa) gärna att man äter av det som odlats när man kommer hem. Det går fint för mig, jag gillar grönsaker. Direlkt ur landet, inga extra snuskigheter på vägen. Bra, bra.

Så när jag skulle åka ut till villan (sommarstugan, skärin, etc) gav mamma mig en påse och sa att jag skulle hämta sallad från landet. Grönsakslandet. Jag plockade på mig rikligt med sallad, lökblast och dill. Sen skulle jag ta några av de där rädisorna pappa pratat om med stolthet. De var nämligen oerhört stora i år. Men hur jag än försökte dra upp rädisa efter rädisa fick jag bara upp små fjuttar. Jag fattade absolut ingenting och gav till sist upp. Beklagade mig för mamma.

När jag sen träffar hela familjen på kvällen informerar pappa mig (han har naturligtvis stenkoll på allt i landet och ser genast var jag dragit upp nått fast jag försökte gömma spåren) att anledningen till att rädisorna jag drog upp var så små berodde på att jag inte alls dragit upp rädisor. Jag hade nämligen dragit upp rödbetor istället. Förbannat pinsamt. Jaha, nu har man bott i stan för länge. Igen.

Naturligtvis blev jag till åtlöje och tillfrågad om detta flera gånger. Han hade alltså förnöjsamt berättat detta för alla också. Ödmjukt. Kan bara tänka mig hur det berättas vid kaffebordet på jobbet också. Ja, ja. Kul att man kan glädja nån.

Endast i Sverige?

Vilken härlig mentalitet. Svina, för att man kan.

Onsdagsträningen

Idag blev det 20 min löpband och 45 min styrketräning, rygg och triceps.

Sprang fortare idag men med gåpaus. Låssas att det är ett bar sätt att komma igång och kallar det för lågintensiv intervallträning. Det lät ju seriöst.

Sen kom jag till en liten insikt idag också. Det kändes i kroppen som om den inte alls gav vad den kunde utan bara höll andan tills ansträngningen skulle va över. Ungefär som när man håller andan medan man doppar sig i kallt vatten och genast springer upp igen. Så jag tänker lite att man skanske borde jobba med det där istället för att focusera på tider och distanser. Focusera på att ha en bra hållning medan man springer, jobba bra med kroppen och att våga släppa efter och verkligen köra. Sjunga ut liksom. Det får nog bli min målbild nu just, så får vi se hur det går.

Misslyckas man så är det bara att sopa allt under mattan.

Jag brukar nästan fnysa åt och förakta folk som gnäller på SL (Stockholms Lokaltrafik). Jag tycker inte att man ska göra det, man ska uppskatta lokaltrafiken.

Men nu alltså, nu måste jag skratta lite. Ingången till tunnelbane stationen där jag brukar stiga på renoveras nu just, så jag tvingas gå 500 meter till den andra ingången. Egentligen skulle renoveringen pågå en vecka, veckan innan jag åkte till Finland. När jag återvände fanns det banderoller och pilar på perrongen som upplyste om renoveringen (som nu pågått i snart fyra veckor istället).

I måndas skulle de vara klara, stod det på banderollerna. Men det blev tydligen inte så. När jag kom hem på söndagen togs alla pilar och banderoller bort, men renoveringen fortgår. Skillnaden är bara att nu går alla till den utgången i hopp om att kanske kunna använda den, men får vända om och gå andra utgången istället. Ett riktigt yrande.

Tycker det är lustigt. Först hinner man inte klart på utsatt tid. Då hittar man på ett nytt datum och gör stor grej av det för att döja det första misslyckandet. Tadaa!! Den 26:e kommer er nya fina ingång vara klar!! Sen missar man det datumet också och då bara städar man undan bevisen, lägger ner hela grejen och fortsätter renoveringen som om inget hade hänt. Härligt. Lite som ett barn som sopar under mattan när det haft sönder mammas blomma. Gulligt.

Men jag ska inte gnälla. Bra att de renoverar min ingång. Det blir säkert jätte fint. När det blir klart.

Det här med härliga hösten

Jag hade två veckor semester. Under den tiden kollade jag jobbmailen en gång och tittade inte på Diplomarbetet. Det kändes som en kort tid men samtidigt kan jag hålla med om det jag hört, på två veckor hinner man precis varva ner. Sen var det dags för jobb igen.

Samtidigt känns det som om jag har fått ha sommar. Jag har passat på att njuta av solen, hittat på små äventyr och struntat i rutinerna. Skönt, men jag känner mig klar med det nu. Det känns ok att börja jobba igen. Stiga upp på morgonen, äta mat, riktig mat, på fasta tider, packa träningsväskan och ordna upp saker igen.

Jag gillar rutiner och blir grinig om jag inte får mat på regelbundna tider. För att inte prata om hur jag blir när jag inte tränar regelbundet. Hela kroppen stannar upp, fungerar inte alls och jag blir så slö. Är det sådan jag skulle vara om jag inte tränade?

Visst är det sommar ännu och inte alls höst, egentligen. Men för mig är det det. Höst och rutiner. Nu vill jag bara starta upp igen. Gå vidare. Nå mål.

Tisdagsträningen

Inledde tränandet efter evighetslång vila och förströelse. Det gjorde ont och jag var klen och ynklig. Rent ut patetisk. Men, men. Jag kör lugnt veckan ut och börjar pressa lite nästa vecka.

Idag blev det 20 min långsamlöpning och 40 min meslyftande, ben och axlar.

Det intressanta är ju att jag inte kände mig speciellt slut efteråt. Jag var bara ynklig under tiden jag tränade. Fantastiskt hur kroppen och psyket kan reagera. Framkallar diverse smärtor och symtom bara så att man ska sluta anstränga sig.

Imorgon är det telefonslingan igen

Vi tar väl en favorit i repris?

HÄR

The Måndag

Jaha, dagen inleds med regn och grå himmel. Jag frös medan jag gjorde mig klar i morse. Jag hatar att frysa på morgonen, fast det är avsevärt lättare att sova svalt.

På tunnelbanan blir jag utskälld av en tjock, svettig medelålders kvinna med allt för mycket packning. Jag tittar och säger ursäkta och avlutar meningen tyst, för ingenting. Sen har jag glömt hur otroligt långt jag måste gå från tunnelbanan till jobbet. Jag har inte tålamod att gå så långt. Resan till jobbet var nog det svåraste, jag hade glömt hur det var att samsas med folk. De flest såg dessutom griniga eller bara alldeles hopplösa ut. Vilken downer.

Nu försöker jag fasa in mig i jobbet igen. Här var det i alla fall lite gladare miner. Lite kämpaglöd.

Men träningen då?

Meh.. hon skiver ju ingenting om träningen tänker ni nog nu. Rätt där. Det har inte alls blivit mycket träning under semestern. Förutom ett fint 45 min löppass följt av lite styrkegympa i Vörå. Jag har alltså inte fått till nån vettig, regelbunden träning sen jag var sjuk.

Men eftersom jag börjar jobba igen nästa vecka, innebär det att alla rutiner ska startas upp, inklusive träning. Samtidigt som jag förbereder mig mentalt för diplomarbetet tänker jag också igenom hur jag ska lägga upp träningen. Jag behöver gå ner lite semester vikt, men det viktigaste nu är att få upp konditionen igen. Sakta men säkert, jag måste börja sakta men säkert nu så det blir rutin fort. Det får blir planen, målet. Att börja sakta med säkert nu och få upp rutinen. Sen sätter jag mål på träningstider.

Söndag

Idag blev det inte alls så lugnt som jag hade trott. Visserligen sov jag hela förmiddagen och halva eftermiddagen. Sen ringde min söta mamma som var på genomresa med sin kompis och jag mötte upp dem på drottningatan. Vi drack kaffe och strosade över gamla stan. Fint med besök. Speciellt när jag inte hade väntat mig att höra från dem alls.

Sen kikade jag in på åhlens, hemköp och tunnelbanade hemåt för att göra middag. Nu tittar jag Fringe med ett öga och förbereder mig mentalt inför de kommande veckorna. Nu ska det jobbas med diplomarbetet i högsta växeln fram tills jag blir klar, vilket borde vara i september. Ni hejar väl på mig nu?

Skulle det vara så att jag bad kvällsbön skulle jag nog be om koncentration och ett bra flyt. Men mest om ro att lägga all energi på det här nu. Koncentration.

Mobilbilder 2010

I Maj åkte jag på konferens till Köpenhamn.

Aningen stel kanske, men taxin åkte hemifrån kl.04 på morgonen, här har jag vilat 30 min.

Ingen tid för turistande direkt. Men på kvällen gick vi ut på middag och jag fick en glimt av Cirkus. När jag blir stor ska jag åka på semester till Köpenhamn.

Vakuum stavas med 2 u.

Nu befinner jag mig i ett tomrum. Jag ska jobba imorgon och har inte riktigt landat efter semestrandet ännu. Som väntat gick det blixtsnabbt och det var många fina stunder.

Min fina brors tjej kom med mig på resan från finland och stannde här en dag. Roligt hade vi och det var ett utmärkt sätt att undvika ensam chocken. Den som uppstår när jag åker från finlandsvisiter fullsmockade med vänner, vin och sång och landar i storstaden där den procentuella delen känt folk minskar drastiskt. Det brukar ta några dagar innan jag landar och glider in i den där härliga känslan av att vara alla och ingen samtidigt. Men den kommer. Insikten om att man bara kan slappna av och vara som man är. Det finns redan så mycket olika sorters människor här att ingen kommer att märka av en till.

Efter att min gäst åkt har jag turistat både Sigtuna och Sollentuna. Sigtuna bjöd på överflöd av pitoreska gränder, bokhandlar och kallrökt lax med bulgur. Sollentuna å sin sida bjöd på helmeny kinesiskt och en skön säng att vila i. Gårdagen spenderades vackert på fotografiska muséet. Dit har vi varit på väg länge, länge men hindrats av vackert väder som måste fångas upp. Igår regnade det och vi trängdes på fotografiska med tusen andra som gjort lika. Men utställningarna på fotografiska var riktigt bra tyckte jag. Verkligen värt den hela dagen det besöket tog i anspråk.

Så massa, massa kul och fint liv. Idag ingenting. Imorgon väntar jobb med tidig uppstigning och fasta rutiner. Men det är ju imorgon. Idag njuter jag av att göra igenting alls. Eller tja, jag tittar säsong tre av True blood samtidigt som jag klär på mig mer kläder och muttrar över att det är kallt. Lika som jag muttrade över att det var varmt för två dagar sedan.

Klart semestrat

Imorgon styr jag bilen mot Åbo för att ta båten till Stockholm. Fast semstern inte var den längsta känns det som om jag hunnit med massor. Det kanske berättas mer om det sen.

Hursom så känns det fint att snart återse fina Stockholm och att återgå till rutinerna. Undrar hur mitt hem mår.

Nästa vecka ska jag jobba. Märkliga tanke.

Mobilbilder 2010

En kväll i våras när jag hade bestämt mig för att jobba råkade jag läsa en metro som låg på bordet i matsalen. Där fick jag reda på att körsbärsblommorna hade slagit ut i Kungsträdgården. Jag bokade genast om kvällen, körsbärsblommorna hade jag ju väntat på i månader och de blommar ju bara några dagar.

Jag traskade iväg längs kajjen.

När jag kom fram kände jag mig grundlurad. Var det ens årets metro jag läst?

Men där var de ju. Vackra. Rosa.

Mobilbilder 2010

Jobbresa i Finland.

Jag överlevde på kebab. Gott var det faktist.

Som den tekniktönt jag är var jag mest nöjd med att få bo brevid hamnen där jag kunde titta på lastkranarna.



Det var den gången jag åkte båt för att en vulkan på Island hade spytt ut lite aska. Hur många kommer ihåg den incidenten nu mera?

Precis så här kul var det på båten.

Mobilbilder 2010

Vi gör en studieresa från jobbet. Törstigt. Notera att detta betalades ur den personliga pengbörsen.

Semester

Nu åker jag till Finland. Vi kanske hörs, kanske inte. Det vet man aldrig. Men om två veckor borde jag vara tillbaka i Stockholm igen.

Ha det underbart!

så fel det kan bli

Appråpå gårdagens österbottniska diskussion, där vi bland annat avhandlade hur galet det kan bli när man bara läser eller betonar det man läser lite fel.

Medan jag skrev så flitigt på diplomarbetet idag råkade jag stava lite fel när jag skulle skriva implemented. Varpå word så snällt föreslår "implement Ted". hehe! Vad ska Ted göra i elnätet och vem är han egentligen!? Det är dagens fråga.

eh.. ja. Det är kanske dags för fika nu.

Onsdag

Nope, klänningen är inte omsydd ännu. Nu är den sönderklippt. Hoppas på att det hela inte blir ett enda stort fiasko. Länga sen jag använt det ordet.

Ikväll har jag varit ute med fina vänner på mat och öl. Vi avrundade kvällen på Gården. Mysigt ställe som jag har velat besöka ett tag. Många intressant diskussioner också blev det, spontant och lättsamt. Det är det bästa tycker jag.

2 dagar kvar till semester nu.

Mobilbilder 2010

Min födelsedag där i mars firade jag med att jobba hela kvällen.

Tyresö slott

I helgen har jag solat, badat och tittat på Tyresö slott. Riktigt fin plats det. Slottet och området runt är bara så idyllist. Jag kan verkligen se för mig små princessor leka tafatt och kurragömma över hela slottet, adelsfolk med fina klänningar och peruker som spelar bränboll i den engelska parken medan tjänstefolket smyger omkring i trädgårdarna. Tänk om stället kunde prata.

Tisdag

Regn idag när jag gick hem. Känns så märkligt efter så mycket sol. Man blir bortskämd. Av nyfikenhet kollar jag vädret i Tromsö, kallt och regn. Som jag minns det och hur jobbigt det var. Jag ska inte gnälla på Stockholmsvädret. Innom de närmsta åren. Kanske.

På fredag åker jag iväg mot Finland och österbotten. Jag stannar minst en vecka, max två. Det skulle va kul att få träffa åtminstone nån av er! Jag har tänkt mig mot vasa nån dag, nån dag i vörå och nån dag på villan. På lördag ska vi fira min mamma som fyller 60 år. Hurra för henne! I våras nångång köpte jag en klänning som skulle bli bra till någon trevlig icke krogs fest. Fint tillf'lle att använda den nu då. Problemet är att den är lite för lång och lite för vid. Det ska jag åtgärda ikväll har jag tänkt mig. Vi får se hur det går med det.

Någon träning lär det inte bli heller. Jag har riktigt ont i bihålorna, igår kväll var det verkligen pain så fort jag böjde mig ner. Pain i hela huvudet. Hade tänkt springa lite då men fegade ur och tog en promenad istället. Svårt att veta när man är lat och när man verkligen borde vila. Ikväll regnar det ju. Men en promenad i regnet är inte alltid fel det heller.

Mobilbilder 2010

På väg hem från arbetsresa. Jag tycker det är viktigt för en finländare bosatt utomlands att komma ihåg sin mumin. Jag bunkrar upp.