Johan Glans

Han är så braa!!!

Jeeeeii

Min syster hade repat sig ganska bra över natten, fast hon så klart har ont. Så hon få åka hem redan ikväll. Så bra.

Jag har varit i skolan och tränat. Nu ska jag göra mat. Glömde tydligen att handla...

Fredag redan?

Nu ska jag strax åka iväg till skolan och göra några inlämningsuppgifter. Tenten som jag har imorgon tänker jag inte skriva, jag kan inte tillräkligt och det kommer nya tenter innom kort. De ska också ska läsas på. Jag tänker inte förstöra dem genom att envisas med den här tenten. Ibland måste man inse att man ska ge upp, jag kan faktist skriva den vid ett annat tillfälle.


En tråkig sak som hänt är att min syster ligger på sjukhus, hon har blivit brådskande opererad. Jag tycker så synd om henne att det gör ont, så orättvist. Nu är det ju fxat och ingen fara, men hon måste ändå ligga där och ha ont.

Inget speciellt trevligt ställe att ligga på heller, fyra sängar i ett trångt rum med gröna gardiner mellan sängarna. TV fanns, i ena hörnet, så en av patienterna kunde titta. Naturligtvis inte min syster.

Det är konstigt med systrar. Under allt syster-tjafs som ligger på ytan emellanåt finns en sån stark samhörighet. Hon är ju ändå min kära storsyster som alltid sett, och ser, efter mig. Jag vill absolut inte att någonting dåligt över huvudtaget ska hända henne, någonsin.

Jag ville så gärna hjälpa henne på något vis, det skulle ju inte vara så kul att ligga där alldeles ensam. Så nu, innan skolan, ska jag åka dit och låna ut min älskade iPod till henne. Där finns ju musik, radio och till och med en ljudbok.

House

Serien har blivit lite tråkig i längden tycker jag. Men självaste Dr. House tycker jag om. Han är rättfram. Igår snurrade en behind-the-scenes-dokumentär på tv:n, i bakgrunden, medan jag vilade. Jag lyssnade med ett öra medan jag låssades att jag sov djupt.

Ett stycke har fastnat och snurrat om och om igen på min innre biograf, precis bakom ögonlocken. Det går ungefär så här: "Tittarna tycker antagligen om Dr. House eftersom han egentligen är snäll. ..nånting.. nånting.. Han gör helst snälla saker när ingen ser på (...good things when nobody is watching)."

Bra saker ska man väl inte göra bara när folk ser på, bara för att folk ska tycka att man är en bra person. Bra saker ska man väl göra endast för att göra någon gott och för att det är rätt sak att göra. Gör man en bra sak för egen vinning tycker jag det gått lite förlorat, blivit nersmutsat. Naturligtvis kan det göra mycket gott ändå, men inte när falskheten lyser igenom. Då man märker att en del människor endast gör och säger bra saker när andra hör på, för att skaffa "poäng", tycker jag det smakar illa. Fjäsk. Det är så fult och falskt.

aaaah

Utvilad. Sömn var det jag behövde. Det gjorde susen att sova.

Imorse vaknade jag nästan med tuppen och kom mig iväg på morgon promenad. Det blir man alltid lika glad av. Livet ter sig , som vanligt, mycket annorlunda när man är ordentligt utvilad. Mycket gladare.

Så, nu är dagens jobb avklarat och läsa på tent, träna och läs lite mer ligger på schemat resten av dagen.

zzzZzzZzZZzZzzz

Så otroligt trött idag. Inte bra, eftersom jag hade massor att göra idag. Inte bra alls. Men idag blev det vila. Vila måste man också, om man ska kunna göra sitt bästa.

Dessutom än nacken inte glad idag. Styv och tråkig. Den behöver nog också vila.

Höst-trötthet har man ju hört om.. men på våren? Ska man inte vara sprittande glad över allt solljuset och allt det där då? Inte jag åtminstone. Tydligen, för jag är trött.

Det kan ju bero på allt skolarbete som skrattar bakom hörnet. Men jag tänker inte bry mig. Idag. Imorgon bryr jag mig igen. Imorgon brottar jag ner skolarbetet. På bara!

Hoppas jag har vilat ordentligt nu då...

Det känns åtminstone väldigt mycket bättre nu. Hoppas det håller i sig.

Full Fart på Fredag

Idag snurrar det på i full fart och jag kom mig inte i säng i tid igår. Jag kom hem kl.20.30 och då väntade diskning och städning. Egentligen hade jag velat läsa lite på tent också, men tyvärr är dygnets timmar räknade.

Först imorse hade jag nästan inget att göra på jobbet, vilket jag tyckte var tråkigt. Det finns, som sagt, inget värre än att vara sysslolös på jobbet. Det ser jag som totalt slöseri. Så klart kan man inte jobba på full maximum-fart varje dag, hela tiden, men ändå. Sen fick jag börja lära mig en ny sak och sånt tar ju alltid längre tid. Det slutade med att jag fick åka till skolan med andan i halsen.

Som att det inte skulle räcka fick jag reda på att jag borde göra en simuleringsuppgift som ska förevisas på tisdag, eller torsdag. Så det är bara att sätta fart med det nu då. Så nu blir det inte bara tentläsning i helgen, en simulering ska också göras. Det är nu som jag inte önskar mig en helg med strålande solsken.

Plötsligt händer det...

Idag var det lite kyligt när jag kom ut ur skolan, jag huttrade och bestämde mig för att prova om jag ännu skulle lyckas komma mig in i skolbyggnaden till vänster. Så att jag kunde gå igenom, istället för runt. Bilen stod precis utanför dörren, på andra sidan. Jag visste ju att det skulle vara låst, och att jag skulle få gå längre bit om jag gick dit för att kolla. Men jag gick till dörren och det var då det hände...

Någon hade satt en skräpkorg i dörren för att hålla den öppen. Vilken lotto vinst för en trött och frusen studerande!

Jag blev så glad att jag glömde att dörren på andra sida antagligen skulle vara låst och att man då måste trycka på knappen för att få upp den. Pannan knockade rätt i glasrutan när jag försökte gå igenom den stängda dörren och ett pinsamt duns-ljud ekade i aulan. Ååå nejjj.

Ingen fara jag skrattade för mig själv hela vägen till bilen.

FYI

Igår kväll hade jag skrivit ett helt okej inlägg. Samtidigt som jag kilckade på publicera blixtrade tanken genom huvudet, "jag borde ha kopierat texten innan ja tryckte". Men då var det ju för sent. Sen kom fel meddelandet. Gaaaah! För det mesta brukar det funka med att använda pil-bakåt-knappen, men inte den gången. Text borta.

Så nu tänker jag inte skriva om att jag skulle iväg på body step igår, men att det misslyckades för att jag först glömt väskan hemma och sen när jag med våld inte tänkte ge upp (hämtade väskan), upptäkte jag när jag kom in i omklädningsrummet att jag tydligen inte packat ner träningsbyxorna. Så det hela slutade med ett mellanmål, eftermiddags programmen på TV4 och en löptur senare.

Anyway, idag är det skola-dag och nu just läser jag på fortsättningskursen i reglerteknik. Svårt. Men den här gången provar jag med att låta bli undervisningsmaterialet och istället läsa kursboken.

...

Nu har jag varit hos massören igen. Ont i ryggen och nacken. Men absolut inte så jobbigt som det var de första gångerna. Verkligen inte. Det knepigaste är att en stund efter jag varit där vill jag bara gråta. Ett riktigt stortjut ligger bara ett snäpp bort. Bakom ögonlocken och nånstans bakom revbenen, av och ann kör det omkring där inne.

Det är blandade känslor. Mest antar jag att det är många år av oro och förundran över allt i världen och livet som bitit sig fast i mina axlar. Jag är en grubblare och jag antar att jag stängt mycket inne. Det är inte många som förstår. Det är inga speciella saker, vanliga grubblerier. Livet är ju inte riktigt så som man trodde då man var en liten tjej, det är så oändligt mycket mer. Det borde få komma ut på något vis.

Den här bloggen var nog ett sätt att släppa ut mina tankar på, men det är svårt att veta var man ska dra gränsen. Det är mycket enklare att skriva om ditt och datt, hit och dit, utan att nämna mina riktiga tankar. Det är också svårt att skriva utan att trampa på någons tår. Rättare sagt, så är det lätt att någon tror jag trampar dem på tårna. Det kanske till och med är så att det är jag som inte vill bli trampad på.

Nåja, så är det. Men det är ju som sagt blandande känslor. Det är en glädje också. En stor glädje över att nån kan hjälpa mig, att det finns en hjälp. En glädje över att jag är en helt vanlig person, en person som har ont i axlarna och måste sträcka på sig. Räta på ryggen och ta den plats jag ska ta, den plats som är min. Att det finns ett utrymme här i världen som är gjort för mig, som jag kan göra till mitt. Men jag måste öppna ögonen och se den platsen själv.

Tänk så mycket lite gnuggande på ryggen kan göra. Det hade man aldrig trott.

Grattis på mig!!

Idag är det min födelsedag. Men jag undrar om jag gått och vuxit till mig lite nu igen, eftersom jag inte riktigt orkar bry mig om att det är min dag, idag. Eller beror det helt enkelt på att jag har andra saker att göra?

Tidigare, för nått år sen, har jag varit lite deppig på denna dag, eftersom det inte är lika kul att fylla år längre. Inte för att det skulle vara något deppigt över själva fyllandet, utan för det faktum att det bara inte är lika kul längre, inte lika kul som då man var ett litet barn. (Fysikt då alltså, eftersom jag tänker vara ett litet barn i sinnet hela livet.) Nu mera är det bara som ett glatt leende i maggropen.

Jag hade inte alls tänkt fira denna dag, men min älskling vill visst fira mig ändå, så lite blir det. Jag läser ju på tent idag, ikväll och panik läsning imorron på förmiddagen. Tent imorron kl.12. Men sen, sen efter det, då ska jag ha ett liitet kalas.

*Tanken slår mig, tänk om man skulle överraska med att ha barnkalas med fiskdamm och allt. haha!

Jag har en utmaning att ta mig an..

För nån dag sedan utmanade moisthlm mig att lista 6 underliga, egendomliga saker om mig själv. Jag tyckte det var ganska svårt och har funderat på det här en stund eftersom de saker jag gör inte är konstiga, för mig. Men ok, let's go anyway.

Regler
Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir utmanade ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Bloggaren väljer sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter att det är gjort skriver bloggaren en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit utmanade och att de ska läsa utmanarens blogg för mer information.

1. Jag är prylbög. Jag är otroligt förtjust i alla tekniska prylar och totalt övertygad om att jag absolut inte kan leva utan dem, jag behöver dem verkligen, absolut. Hade jag bara råd skulle mitt hem svämma över av "gadgets", dessutom tycker jag om att bygga modellplan och bilar.
   
2. Jag har jobbat som bartender, totalt utan utbildning och gjort det bra. Antagligen på grund av all övning jag fått på andra sidan av bardisken.
3. Jag är periodare när det gäller träning, på gym. Under preioderna tränar jag frenetisk och det är ingen lätt träning. Nej, jag lyfter bland de stora killarna och just då jag tränar ska man inte vara i vägen för då är jag full med adrenalin och redo att slåss (men jag behärskar mig för att det inte ska märkas).
4. Jag har tävlat i slalom och har flera hyllor hemma med pokaler, jag har bland annat vunnit finlands skolslalom. Nu mera åker jag väldigt sällan, det var två år sen sist nu.
5. Jag delar min lägenhet med min kanin. Jag köper också bran flakes åt honom, till fukost. Den fukosten äter han i sin skål på golvet brevid mig, medan jag äter min. Han sover också på mattan brevid min säng på natten.
6. Jag älskar matematik. Visst blir jag frustrerad då det är något jag inte kan och måste lära mig, men egentligen älskar jag derivator och integraler, det ser så fint ut.
   

Jag utmanar endast JennyH eftersom alla andra jag skulle vilja utmana redan blivit utmanade.

dag två då...

En jobb-dag till avklarad då. Idag har jag också ökat på jobbinsatsen en aning. Nu väntar jag bara att få användarrättigheter till några program till. Då först kan jag börja jobba fullt ut. Men eftersom det var några månader sen jag jobbade där sist är jag ju lite rostig, men jag det kommer tillbaka till mig i sakta mak.

Dessutom blev jag erbjuden ett sommarjobb till idag. Varför är det alltid så i livet? Vill man ha något får man det absolut inte, men har man inget behov alls så ramlar saker och ting in hur som helst. Det är nog bara för att göra livet svårt. Vem det är som bestämt sig för att göra livet svårt för oss vet jag inte, men tydigen sitter det nån lustigkurre nånstans.

Jepp, jepp. Nu ska jag läsa på "sähkö verkot" 45 min till sen är det gymmet och body step som gäller.

Yuuuppp...

Första riktiga arbetsdagen avklarad då. Det var helt okej faktist, det känns som att det blir tillräkligt med jobb där och det är ju bra. Det finns inget värre än att vara på jobbet och inte ha något att göra. Då jobbar jag hellre på full maskin hela tiden.

Dessutom har jag kommit mig till skolan och läst på lördagens tent. Den känns fortfarande jobbig men det är väl bara att bita ihop då. Så mycket roligare om jag skulle klara den då den är svår.

Nu ska jag läsa mer, träna och fara till min älskling. Resten av veckan ska jag jobba, läsa och träna. Vilken vildig man är... jag går faktist och sova kl.22 oxå.

Mycket på gång

Imorgon börjar jag jobba, på riktigt. Egentligen började jag i fredas men då gjorde jag mig mest hemmastadd där. Imorgon måste jag börja göra saker på riktigt. Dessutom kommer jag att få stiga upp tidigt, tidigt. Jag måste ju hinna med skolan ändå.

Egentligen har jag inte alls tid att jobba. Jag hinner ju knappt med ändå. Men jag kan inte säga nej till nån som ringer och ber mig komma och arbeta. Tydligen. Men jag trivs rättså bra där, så det ska nog gå bra.

I helgen har jag varit på kalas, igen, och ut på mat med min kära syster och min brors fina flickvän. Trevligt var det, men jag var som vanligt ute för länge så jag varit trött idag och har inte kunnat läsa riktigt så mycket som jag tänkt mig. Men lite är bättre än inget alls.

Så framöver blir det alltså verkligen full rulle. Men jag ska göra mitt bästa för att inte stressa mig. Inte jaga upp mig, träna massor, träffa vänner och naturligtvis umgås med min älskling.

Man ser ju att det kommer bli svårt att få de att gå ihop, men jag ska göra mitt allra bästa.

Utmärkt

Kaninen och jag delade på det som fanns kvar av vindruvorna. Jag åt druvorna och kaninen åt kvisten (stjälken?, grenen? whatever). Perfekt.

Min älskling var snäll och föröskte mata kaninen med druvor i helgen, men dem var han inte intresserad av.

Efter att kaninen mumsat i sig kvisten kurar han ihop sig på mattan brevid mina fötter och suckar förnöjt, medan jag läser på tent.

Vi är såna kompisar jag och min kanin.

Gaaaah!

Nu har det hänt mig också. Det där som man tror bara händer andra människor. Men slutligen drabbade det mig också, som sagt.

Datorn gav upp. Lite grann. Uppgiven blev jag. Det är som när jag glömt telefonen hemma. Då vet jag ju att det kommer komma viktiga samtal i massor, även om jag annars kan undra om det är något fel på mitt telefonabonemang. Eftersom telefonen aldrig ringer, känns det som. Jag går omkring och är orolig, för just då behöver jag telefonen verkligen. Likadant har det varit nu, med datorn. Även om den annars kan ligga oanvänd i flera dagar. Jag har inte behövt den till något skolarbete heller på länge. Men så klart. Nu. Nu närmar sig deadline på en hemuppgift jag behöver datorn till.

Nåja, jag hade ju tur i oturen (PEPPAR, PEPPAR) det är "bara" skärmen som gått söner. Då det går att koppla till en anna skärm. Så, allt material är fortfarande oskadat. Nu är det alltså dags att säkerhetskopiera. Nu. Måste se till att få det gjort. På riktigt. Jag lovar. Jag SKA.