Glada vappen

Jag befinner mig på Åland hos mina vänner för att fira valborg och första maj. Vädret är fint och jag lyckades jobba Diplomarbete 2 h på båten. Nice. Nu börjat innehållsförteckningen se respekatbel ut och abstraktet börjar bli okej. Härligt.

I helgen ska jag umgås med vänner och inte göra någonting vettigt alls. Jag ska inte stressa utan bara göra det som råkar falla mig in. Mys.

Ha en trevlig valbor allihopa och en glad första maj!! Kram.

Back home

Så var den resan avklarad. Känns som att jag hunnit med massor ändå och jag har verkligen försökt få till det. Mycket kul avklarat och mycket kul som väntar. En del plikter avklarade och en del plikter kvar. Mycket jobb gjort och mycket jobb kvar. Plötsligt känns det som om jag är mitt i livet.

Igår tog jag Silja Europa över havet och det var lite intressant att se hur en sådan resa ser ut en helt vanlig tisdag. Tyvärr, måste jag säga, så slog min fördom in. Båten befolkades av lite mer vuxna män som ranglade omkring. Jag undrar varför de ska vara så fulla så fort de entrar båten. Men jag bestämde mig för att ha öppet sinne och satte mig i trubadur-baren. Det var skönt att bara sitta där ett tag och slappna av med en öl.

Men, till sist kom en överförfriskad mogen man fram till mig till sist och bara stirrade på mig. Min impuls var att tacka för mig men jag bestämde mig för att göra tvärtom, jag satt lugnt kvar och frågade om han ville nått. Han ville mycket sa han och satte sig ner. Let's hear it, tänkte jag. Så satt han där på det där tysta finsk sättet. Sen började han prata om sin dotter. Hon satt nämligen fast i USA p.ga. lavamolnet och han var lite missnöjd med att vara på tjänsteresa och inte kunna hämta henne när hon slutligen kommer hem. Sen ville han veta om det var normalt för en ung kvinan att resa ensam och om facebook faktist var en bra och normal grej att använda sig av. Jag sa att dottern antagligen var lycklig av att få resa, så som han berättat att hon gör och att facebook är ett utmärkt sätt att hålla kontakt med sina vänner, över hela världen. Intressant möte, när man håller sinnet öppet.

Helsingfors måndag

Idag har det varit möten hela dagen. Start kl.8:00 och sista mötet kl.16:00. Bra möten har det varit och jag har igen träffat så många trevliga människor. Oftast är det så här i Helsingfors. Det slår mig nu att jag faktist mött någon på varje resa hit som jag tyckt varit intressant på något sätt och det blir faktist bara roligare att komma hit.

Men ändå var jag riktigt trött när jag var klar med jobbdagen. Men då behövde jag fortfarande skaffa mat och det var strålande väder ute. Så jag tänkte ett tag över hur jag bäst skulle lösa mitt problem. Helst ville jag bara sova. Det slutade med att jag bytte jobbskjortan mot mjuka kläder, klackarna mot mina adidas racers och trenchcoaten mot hm-jackan. Sen gav jag mig ut på stan i en riktigt avlsppnad street-stil. Skönt, jag gillar kontraster.

Söndag

Nu befinner jag mig på hotell i Helsingfors igen. Imorgon börjar ny jobbvecka med möten hela dagen. Spännande saker. Jag förbereder mig ikväll och kör hårt imorgon.

Helgen har jag spenderat i hembyn vörå. Sällan jag blir kvar där när jag åker "hem", jag är van vid att vistas i vasa och oftast brukar dras dit. Men den här gången hade jag bestämt mig för att umgås med min familj och mina vänner i vörå och så blev det. Fint att umgås med de här vännerna, som jag kännt sen barnsben. Härligt att bara kunna dyka upp och sen tala med varann lika bekvämt som om vi träffats varje dag. Viktiga vänner.

Jag har också fått umgås med deras fina barn. Märkligt hur speciellt det kan vara med nära vänners barn. Som att jag vill dem lite extra gott eftersom jag tycker så mycket om deras föräldrar. Alternativt är det för att jag valt så utmärkta vänner som avlar utmärkta barn. Svårt att veta det där.

Sen avslutade jag helgen i kyrkan. Min systersom konfirmerades och jag hade turen att få vara med. Otroligt att jag har en systerson som redan har konfirmerats. Jag vill helst bara säga "du var ju alldeles nyss så hääär liten".

Onsdag

Hej, näe jag är inte död. Det största nederlaget nu är att jag är förkyld. Det gillar jag inte alls. Idag fick jag gå hem från jobbet tidigare för att vila.

Annars är det ganska fullt upp med jobb och jobb. Hade gärna tränat lite för att gör av med stresshormonen, men det går ju inte när man går och blir förkyld.

I morgon åker jag till Finland för fler möten, helgen tillbringar jag i Vörå och fortsätter nästa vecka med möten i Helsingfors. Spännande tider måste jag säga.

Ha det fint nu allihopa!!

Så många resor

Ofta kan jag tycka att livet gå i olika slags perioder. Det som är på gång för min del nu just är en massa reseplaner.

Igår planerade jag in min semester på jobbet, vilket inte är helt enkelt att göra eftersom jag ska jobbba på diplomarbetet också. Men jag tror det blev helt ok till sist. Senaste tiden har jag tyckt att det varit allt för länge sedan jag rest och sett nya saker. Äventyrslysten. Ungefär där ringde min vän och frågade om jag skulle med på resa. Det tog inte lång tid för mig att tacka ja. Mer om det senare när det faktist är bokat.

Sen fick jag ett litet Facebook tips angående Dögnvillfestivalen i Tomsö i slutet av sommaren. Så nu lillplanerar jag att åka dit också. Förra året spelade Snoopdog där och i år ska ingen mindre än Ozzy spela. Det skulle va hur häftigt som helst ju.

Felrekomendation

Jag känner mig mycket skyldig att informera er om en felrekomendation jag har gjort. Nikebyxorna jag köpte. De var inte alls så bra som de utgav sig för att vara. De visade sig vara förstaklassens mummelbyxor.

Att de var höga i midjan och så var ju fint, så man slipper blotta stjärten för omgivningen när man tränar. Det är ju bra. Känns viktigt. Men med dessa nya byxor vet jag knappt hur jag ska våga röra på mig överhuvudataget, utan att blotta andra härligheter för omgivningen. Känns viktigt att kunna röra sig fritt i sina träningskläder. Men nike verkar ha lite svårt att förstå att man inte vill blotta sig när man tränar. Alternativt så är det bara jag som inte vill det.

Hur som helst så överväger jag att maila till Nike och fråga varför de gör mummelbyxor.

Onsdag i Karlstad

Idag är vi påväg till Karlstad för att göra ett litet studiebesök. Blir intressant att träffa kollegorna där, men det betydde också tidig uppstigning idag. Kl.06:00 var det uppmöte på centralstationen. Jag kunde knappt sova på natten av oro för att försova mig. Men det gick fint och jag anlände i god tid.

Lång tågresa är ju ändå lite bra för mig, en chans att jobba lite på diplomarbetet. Jag har ryggsäcken full med dator, artiklar och litteratur.

Tisdagsträningen

Igår tog jag mig också iväg på träning, mest för att det är ovisst om det blir tid för nån mer träning den här veckan.

Det blev 34 min på löpbandet, 5.5 km. Inte den bästa prestationen direkt, men jag var nog lite styv och öm efter måndagens löpning. Kännde mig klumpig och styv.

Sen styrketräning, bröst, bic och mage. Otroligt så mycket styrka jag tappat i bröst. Alltid där jag blir som svagast. Jobbigt, men träna på. Biceps gick däremot plötsligt bättre.

Måndagsträningen

Halleluja! Jag har sprungit. Idag bestämde jag mig för att det var dagst att ta tag i kragen. Fick leta långt ner innan jag hittade den.

Hur som helst var det alldeles underbart att springa och jag var stark och oövervinnelig. I början. det var underbart väder och massa fina människor ute på vägarna. Sen blev jag trött, alldeles för tidigt. Det gjorde ont i bennen och jag förbannade mig själv för att jag låtit mig själv förfalla på detta viset. Kondition är färskvara och ska tas tillvara. Inte slösas bort i lodrät position. Så jag gick lite och surade. Sen fortsatte jag soringa och kom igen. Fast det gjorde ont i benen och ryggen. När jag väl började närma mig mitt hem var livet underbart igen och jag ville faktist inte sluta springa.

Sen ser jag att jag faktist sprungit på 10 km/h och det var ju ändå snabbare än tidigare uterundor. Totalt 11 km. Så det gick ju egentligen ganska bra ändå.

Alla vill ju va en singeltjej

Söndag

Idag har jag traskat på stan litegrann. Riktigt härligt väder. Jag kan inte låta bli att reflektera över hur mycket varmar +8 grader är i Stockholm än i Tromsö. Mycket märkligt.

Det var den veckan

Jepp, mötet igår gick sådär tycker jag. Jag var inte på topp och levererade inte riktigt, tyckte jag. Tråk, men så kan det gå. Bättre en annan dag. Mitt projekt ligger jag bra till med och det får väl vara det viktigaste. Jag var nog bara allmänt låg. Hela dagen.

Hemma, här i Stockholm alltså, träffade jag mina fina vänner. Det var skönt. Men det blev en lång och tung dag igår med den tidiga väckningen och sen kväll. Så idag har jag varit aningen sliten, fast jag tog det mycket försiktigt med vinet. Ikväll kommer det fina vänner hit och dricker vin också tror jag.

Förtillfället muntrar jag upp mig med musik.

Torsdag

Ikväll är jag riktigt trött och har inte gjort nått alls. Allt för lite träning gör mig sådan. Nu får jag börja prioritera annorlunda igen och se till att packa med mig träningsväskan och middagen när jag går till jobbet. Jobba, äta, jobba, träna, äta, sova.

Mycket jobb har det varit i veckan och mycket annat att tänka på. Jag skyller litegrann på brist på träning där också eftersom det är där och då jag rensar genom mina tankar. Hittar focus.

Det har hänt ganska mycket på diplomarbetsfronten den här veckan och nu tycker jag mig börja vara i stadiet där man får börja rensa ur källor. Jag har massvis med rapporter nu och utmaningen är att hitta de som är mest relevanta och seriösa. Imorgon ska jag på möte till finland igen. Riktigt kul och intressant, men det blir en lång dag. Taxin hämtar mig kl.05:00. Det roliga är att jag nu börjar känna igen en del namn på mötesinbjudningarna och tycker att det blir roligt att se människor igen.

Allice

Jag har varit barnsligt förtjust och förväntansfull nu igen. Det är för att Allice i underlandet går på bio. Till tråkigheten hör att det inte är så många andra som är barnsligt förtjusta. Tråkigt. Men jag har turen ändå att ha vänner som ville se den med mig.

Tråkigt är att många så tydligt måste ge sken av att barnfilmer är löjligt och ovärdigt. Inget som vuxna, mogna människor besvärar sig med. Men okej, låt gå för dem. Jag har inget behov av att visa upp mig som vuxen eller mogen. Jag lyckas äta ordentligt varje dag, betalar mina räkningar i tid (oftast) och har ett fast jobb. Det räcker väl så? Tycker inte att jag måste bevisa mig. Jag gillar vissa barnfilmer väldigt mycket. De handlar ofta om så stora frågor och har intressanta budskap. Men jag kan tänka mig att en del människors behov av att visa sig mogna hindrar dem från att se vad filmerna egentligen berättar.

Allice i underlandet då. Den historien sitter mig varmt om hjärtat, sen jag var barn. Det var en favorit då och det är en favorit nu. Jag tror faktist att den historien har bidragit en del till min personlighet. Allt är möjligt och man ska lyssna till sig själv. I bedömningen av filmen är jag högst partisk eftersom jag älskar historien. Jag såg den i 3D och bara det var lite koolt.