Inför HCM, Helsinki City Maraton

Sista veckan inför Helsingfors maraton nu. Jag har inte tränat i helgen, jag har vilat. Sen vet jag inte hur jag ska lägga upp det i veckan. Hur många pass och vilken sort. På tisdag går ett av extremloppen i Ursvik och jag skulle gärna springa ett av dem. Vet inte om det är så klokt, men jag är sugen på att springa. Försöker intala mig själv att jag bara ska ta maratonloppet i Helsingfors som en träning och fokusera på  Fjällmaratonet i Sälen och Stockholm halvmaraton efter det. Jag behöver Ursviksloppet för att träna inför Sälenmaran.

Men det är svårt. Ett lopp är ett lopp och kroppen är ingen maskin. Tycker att man ska vara ödmjuk inför det. Man kan aldrig veta exakt hur den kommer att bete sig. Det man kan göra är att planera och känna efter vad som är bäst. Nu just tycker jag inte att just det är speciellt lätt.

I brist på det där lugna löpar-fokuset som ska infinna sig innan mina lopp gick jag in till löplabbet i lördags. Där hittade jag en hel del löparprylar som tydligen väntade på just mig. Det blev ett nytt drickbälte (rosa var det också, kanske det ger mig den kick jag behöver? Visst?). Sen hittade jag kläder på 70% rea. Så jag kom bland annat hem med en ny adidas löparjacka till vintern för endast 300 kronor. Som hittat! Den jag har är lite tunn och jag har sprungit med den i sex år nu. Så tiden går! Men vad tror ni? Visst låter det som att löpargudarna talar till min fördel? Eller vill de ge mig ett tecken på att jag borde träna hela vintern innan jag blir bra på att springa? Vet inte. Det kan ha varit så att jag bara råkade vandra in på en rea. Hur som helst är jag supernöjd med att ha köpt ny löparjacka till vintern för en liten peng. Hör till samma serie som vintertightsen jag köpte i våras också!

Tvättdags

Jag har ett stort berg av tvätt att avverka ikväll. Jag skulle göra det igår, men då behagade någon annan att ha bokat tvättstugan. På en måndag!?

Problemet nu just är att det är så länge sedan jag tvättat nu att största delen av mina kläder ligger i tvättpåsen. Dessutom vill jag ju helst tvätta alla kläder när jag en gång håller på. Så jag undrar, tror ni det är ok att jag går ner i badrocken för att tvätta?

Alla mina mysbyxor ligger liksom i tvättpåsen och det känns ju väldigt märkligt att tvätta i finbyxorna. Hur gör man då?

PS. Jo alltså jag lägger någon slags stolthet i att tvätta sällan. Jag använder mindre energi då och räddar världen samtidigt. Det har inte lika mycket att göra med att jag skulle vara slarvig med tvättandet eller så.

Aldrig eller alltid rätt?

Det går i perioder som jag tänker på det där med hur irriterande det är att man ska vara rätt jämt och samtidigt finns det ingen möjlighet att vara rätt. Man ska aldrig vara för mycket, men inte för lite heller för den delen och jag undrar över vem som bestämmer det där egentligen.

Man ska ha rätt kläder, men inte så rätt att man följer någon trend slaviskt. Lite udda ska man vara. Men inte för mycket, då är man konstig.
Man ska vara öppen och glad, men inte för mycket då är man psyko. Träna är bra, men inte för mycket då har man någon  slags störning. Ligga på soffan och äta kakor det är bra, men inte för mycket för då är man lat och sliskig.
Man ska vara smart, men inte för mycket för då är man tråkig eller viktig. Lite dum ska man vara, men inte så mycket att man faktiskt är dum.

Listan kan göras oändlig. Det här är ju välkänt och så många gånger behandlat. Men samtidigt är det ironiska att man blir mer rätt ju mindre man bryr sig. Så brukar det låta runt den här diskussionen. Eller så blir man en galning eller bara lite udda. Man måste ju bry sig om det här på rätt sätt också.

A case of procastination

Igår kväll gjorde jag mina rapporter som jag jobbade med i helgen klara. Usch så jobbigt det var. En riktigt slitsam kamp. Men nu borde åtminstone en av dem vara ok och så får vi se om jag behöver komplettera den andra.

Ämnet i sig är inte så svårt. Det är ett ämne som intresserar mig, Eldistribution. Inte helt lätta grejer att räkna, men det är inte värre än att man kan förstå om man läser och lär. Problemet är att jag har skjutit upp det här så länge. Simuleringarna har jag gjort och gjort om flera gånger, för många år sen. Det har legat över mig som en grej jag borde göra och samlat dålig energi. Jag har tagit fram och tittat på det, men inte orkat för det har funnits många andra saker jag också måste göra. Surdeg av värsta sorten blev det.

Jag borde ha tagit itu för länge sen så hade allt annat säkert varit mycket lättare att göra också. Men nu gjorde jag det nu istället och fick ta hand om all dålig energi samtidigt.

Man ska inte skjuta upp saker. Så är det bara. Den läxan hade jag tydligt inte börjat lära mig när jag började skjuta upp den där uppgiften.

Alla dessa instanser

Jag har allvarliga problem nu just. Min privata mobiltelefon är avstängd för att den slocknade och jag inte kommer ihåg pinkoden. Så nu just använder jag iPhonen som en mobil surfningenhet hemma mest och väckarklocka. Vet inte om jag vågar ringa kundtjänsten på Tele 2. Jag har ingen bra erfarenhet av sådana ställen. Är dom snälla på Tele 2? Antingen det eller vänta på att jag hittar koden.

På tal om det måste jag också ringa banken, så har jag två tandläkartider bokade och måste reda ut saker med försäkringskassan.

När är det middagsdags?

Jag har säkert skrivit om det här förut, men vi tar det en gång till va?

Ganska ofta äter jag middag vid kl.16-17 tiden, beroende på vad jag har för planer för resten av kvällen. När jag gör det eller pratar om att jag brukar göra det får jag ofta höra "Vah!? Vid DEN tiden?"

Förstår inte vad folk menar och hur de tänker då. Ibland frågar jag och får höra att det är lite väl tidigt. Men det förstår jag inte. I min värld äter man mat för att få energi till att göra saker. Ingen mat, ingen energi i kroppen och det är inte kul att göra saker. Så om jag ska träna efter kl.18 äter jag middag först och tränar sen. Av logistiska skäl blir det middag på jobbet då, annars gör jag inte annat än åker tunnelbana av och an.

Om jag ska hem och säg studera vid kl.18 tycker jag också att det är mycket lämpligt att äta innan jag åker hem. Annas kommer jag hem med blodsockret vid fotknölarna och hela kvällen går åt till att laga mat och vila. Är det så folk tycker man ska göra? Vara sur och trött hela kvällen för att få äta middag vid kl.20? Så att man får i sig energi lagom tills man ska sova? När kroppen inte riktigt behöver det lika mycket längre? Många frågetecken här. Vänligen förklara för mig.

Edit: Alltså, jag måste nästan äta 1-2 h innan jag ska träna om det ska gå bra. Då blir det middag kl.16 om jag ska hinna. Fast annars tycker ju jag också att just det är lite tidigt.

Om jag skulle prata mer om den där balkonglådebilden.

Då skulle jag berätta att jag efter semester försökte skapa ett mer permanent hem för mina kryddväxter. De tar upp ganska stor plats i lådan för det var ju inte riktigt beräknat med utrymmet så där. Så jag gick till min lokala blomsterhandlare här i Hammarbyhöjden. Tänkte att hon säkert är trevlig och hjälper mig.

När jag förklarade för henne att jag hade "tryckt ner mina kryddväxter i balkonglådan" kikade hon på mig med en blick som förklarade att jag var några klasser mindre värt än hon och sa "Eeh. Du menar kanske att du p l a n t e r a d e dina kryddväxter där?" Hon ville inte riktigt svara mig och jag fick mjuka upp henne innan jag fick nån hjälp. Sen gick jag därifrån med en väldigt opraktisk plåtlåda som jag aldrig kommer att göra något med och ett tråkigt minne.

Efteråt kom jag ihåg att det hade varit sådär de två andra gångerna jag hade varit där. Riktigt tråkigt tycker jag. Hammarbyhöjden är ju en så trevlig plats det hade varit så roligt med en trevlig blomsterhandlare också.

Birma

Vad tror ni. Kan man ha en sån katt?

Det påminner mig om parasiter

Jomen jag jobbar på nästa skolarbete och läser nya EU texter. Jag tänker att alla som säger att EU bara är bullshit borde veta bättre om hur stora och viktiga saker EU faktiskt sysslar med. Men då måste man se längre än den egna avundsjukan och bitterheten. Det är mer än standarder om hur stora gurkor och jordgubbar får vara.

Sen så tycker jag också att alla som gnäller om varför ingen gör något åt klimatförändringen borde veta bättre vilket långsamt system jordens befolkning är. För det är ju ändå så att hur många bra beslut som ändå tas och det är slutligen du och jag som ska ta till oss besluten och ändra vårat levnadssätt.

I en av forskningsrapporterna, minns inte vem som stod bakom den, står det också att vi borde bo i städer för att minska miljöförstörningen. Samtidigt tycker jag det är intressant att många miljöförespråkare tycker att man ska bo ute i naturen. Det är ju faktiskt så att det är mer effektivt på alla sätt att vi klumpar ihop oss. Dagens människor klarar sig ju inte utan bekvämligheter och då måste det ju vara bättre att vi förstör en begränsad yta och låter jorden göra sitt utanför. Ska vi vara naturmänniskor så betyder det nog att vi måste va totalt självförsörjande då. Totalt. Ingen trafik. Jag tycker inte att det känns riktigt riktigt heller, i en värld där det bloggas om att "ingen vill vara ensam".

När det en gång börjar gå snett så..

Jag kom precis tillbaka till Stockholm och har jobbat i Finland idag. På hemvägen konstaterade jag ganska snabbt att det här var en sådan resa när inget fungerar. Det måste bara genomlevas. Jag hade försökt vara taktisk och boka ett tidigare plan den här gången så att jag skulle hinna jobba lite hemma också. Men det var ett misstag, det är bara turister och pensionärer som har möjlighet att ta tidigare plan. Jag säger som så, jag reser faktiskt hellre med bistra eller halvstressade kontorssnubbar än vilsekomna turister som inte riktigt vet vad deras mål är och vad de ska göra med sig själva.

När jag kom till flygplatsen var det kaos, sen fanns inte de varor jag skulle köpa i tax-freen (världens undergång, jag vet), jag fick trängas med turisterna i väntan på planet. Vi fick turen att bli transporterade med buss till flyget och vi fick vänta i bussen ihop packade som i rusningstrafik på tunnelbanan i minst 15 min. Sen kunde inte flyget lyfta eftersom vi var sena och vi fick stå i flygplanskö. I planet fick jag äran att sitta framför ett koolt-killgäng som hela vägen, högljutt diskuterade fyllan de hade haft på resan. Jag vill inte veta och jag tycker inte att ni är lika koola som ni tycker att ni är. Nej, det hjälper inte ens att ni har Ralph Lauren skjortor. Sen missade jag första arlanda express och när nästa skulle åka så gick det inte. Vi fick vänta på spårsevice som behövdes i solna. Jag övervägde döden.

Jo förresten, nån hade haft nån slags vätska i sin väska också för min tigerkappa var blöt när jag tog den ur "the overhead comartments". Jag blundar och låssas att det var vatten samtidigt som ni tycker så synd om mig.

Måndag

Gissa om jag har sovit på soffan idag. Först var jag ju tvungen att se solsidan som jag missade igår. Där kan man inte ligga efter.

Sen sov jag på soffan ett tag. Typisk måndagströtthet. Varifrån kommer den egentligen? Spelar ingen roll hur mycket jag vilar eller hur lite jag vilar på helgen. På måndag kväll är jag ändå en klubbad säl. Livets mysterier. Man borde inte avbryta jobbrutinen med helg och sådant.

Ett annat mysterium är att jag alltid, alltid, alltid fryser ihjäl mig efter att jag har ätit. Vad beror det på egentligen? Varje gång jag har ätit måste jag dra på mig en extra tröja eller dra filten över mig. Sen sitter jag där och skakar. Förstår inte.