Det där med läslusten

Hittills går det fint med läslusten. Jag har läst några kaptiel och läst när jag borde göra andra saker. Så som det brukar vara.

Bristen på läslust kan också bero på att det finns så många talanglösa kriminalroman författare där ute som alla egentligen skriver samma historia i olik förpackning. Men de får ett snyggt artistnamn och fina pärmar på sina böcker. Så de säljer bra och säljer därför ännu mera. Få se om jag tycker de 2 böcker jag läser nu passar in i den kategorin eller inte.

Adlibrisklicket

För en tid sedan var jag inne på Adlibris och klickade runt lite. Det vet jag ju att jag inte borde vara där inne och klicka. Det resulterar i ett stort paket som jag hämtar ut på posten med tillhörande stor räkning. Nu har de anlitat Klarna också med 20 dagars betaltid. Så nu kan man lugnt klicka hem ännu mer. Ärligt talat så minns jag inte ens vad det där stora paketet innehåller.

Bok-knarkaren

Hörni, jag ska skriva ihop ett av de återstående skolarbetena på det där energi effektiviseringsjobbet jag gjorde på bageriet i Norge. Idag har jag satt igång och började med att leta igenom datorn efter material.

Det var sådär, jag grottade ner mig i gamla foton. Igen. Men här, en bildserie över hur en bok-knarkare samlar på sig böcker och gömmer dem på diverse ställen i lägenheten.

I fönstret i mitt arbetsrum. Gänget som sitter ovanpå böckerna är förresten mina givna följeslagare. De sitter här i fönstret och hejjar på mig nu också och de hejjade på mig i min lägenhet i vasa innan Norge.

Ovanpå hyllan i arbetrummet.

I föntret i vardagsrummet.

På mitt nattduksbord.

Under kläderna i min garderob.

I lådor i förrådet.

Det var muminpappan

Resultatet av dagens bad var att jag läste muminpappans memoarer klart och nu måste jag faktist ställa saker och ting till rätta. Det är faktist Muminpappan, i Muminpappans memoarer, som uttalar följande och inte snusmumrikern. Så jo, Beatrix. Jag håller mig hittills, fortfarande till att vara en Muminpappa. Men det är en fantastisk text.

"Jag kan inte nog betona faran av att ens vänner går och gifter sig. Den ena dagen är man ett laglöst sällskap, äventyrliga kamrater som sticker iväg när det blir tråkigt, man har vad som helst att välja på... hela världskartan!!! - och så, plötsligt, är de inte intresserade längre. De vill ha det varmt. De är rädda för regn. De börjar samla på stora saker som inte får rum i en packning. De pratar bara om små saker. De tycker inte om att besluta sig plötsligt och göra tvärtom. Förr satte de segel, och nu snickrar de små hyllor för porslin. O, vem kan tala om sådant utan att fälla tårar!"

Det där med mumin

Då jag gjorde min första jobbresa till Helsingfors där precis efter julen hade jag en del extra tid att strosa på flygplatsen. Jag hade redan tidigare bestämt att jag ville ha muminporslin i min nya, egna lägenhet. Tycker det är rätt för en finländare utomlands, att minnas sitt ursprung. Muminlandet. Där vi pratar och gör på vårat eget fina sätt.

Hursom så hittade jag mumin shoppen på flygplatsen och gjorde några fynd där. Ganska slumpmässigt, men ändå. Dessutom hittade jag muminböckerna. Fina och charmiga muminböcker och jag tänkte hmm. Ska jag hålla på med muminporslin och sånt, då borde jag nog veta vem Mumin är också. Sagt och gjort. Jag köpte de två första muminböckerna och bestämde mig för att samla på mig hela serien. Sen dess har jag läst lite ur muminböckerna allt emellan.

Här om dagen satt jag på tunnelbanan och försökte läsa mumin. Men det gick inte alls. Mumin kan man inte läsa på tunnelbanan. Det är nog att förstöra hela historien. Charmiga och vackra böcker som mumin ska läsas uppkrupen i soffan eller under täcket. Fantastiskt språkbruk hon har Tove och jag bra känner kraften i en riktig finlandssvenska bakom orden. Men nu läser jag oftast två böcker parallellt, en på tunnelbanan och mumin hemma.