Kom igen då

Jo, visdoms tänderna fick mig på fall. Men jag tar ny sats.

Idag har jag ringt runt till diverse ställen där jag borde ha rätt att få hjälp. Men nejj, ingen hjälp finns att få innan jag tänker packa mina väskor och flytta. Vårdarna borde inte bara få högre lön, utan mycket mer resurser också. Då kanske man kunde ha en chans att få gå till dem också. Undrar var man skulle ta den resursen ifrån då?

Så nu undrar jag om man ska ta den hjälp som hjälper mig bara ett litet steg på vägen eller om man ska öppna sin feta studerande plåmbok och göra det privat.

Träningen ligger ju lite i vila nu då men jag fösöker ta ny sats med den också. Undrar hur mycket man kan träna när man går på pennicillin? Jag kan ju alltid prova, så vet jag sen.

Undrar om man skulle sätta fart med skoluppgiften nu så man hinner lämna in den och tala med professorn innan han går hem för dagen. Tror jag provar på det.

Liten tuva...

Det minsta orosmolnet visade sig vara det värsta.
Väntar på att tandläkarens jourmottagning ska öppna imorgon.
Tråkigt och smärtfull upplevelse det här. Vill barab ha piller med mera kraft i.

Dessutom

Jag glömde ju det viktiga...

Fick en kurs till godkänd igår. Ett snäpp närmare igen.

Inget lysande vitsord, men det får duga den här gången.

Ok, hittils

Hittils har det gått fint åtminstone. Jag stämplade in at O-sevenhundred and fourteen hours. Nästan bättre än jag vågat hoppas på det.

Det känns alltid lika fint när jag kommer mig upp tidigt på helgen. När jag gick iväg till garaget imorse syntes inte en själ och staden var sällsynt tyst. Kändes som om jag var ensam i världen, samtidigt som jag kunde gotta mig åt att jag var på gång medan alla andra fortfarande sov.

Hoppas på att dagen fortsätter på samma flitiga sätt. Med lite tur och skötsamhet från min sida kan jag titta på senaste avsnittet av Heroes ikväll. Man kan ju inte ligga efter i en sådan viktig serie.

Enda orosmolnet på min himmel nu just är visdomstanden som bökat och gnällt om uppmärksamhet de senaste dagarna. Jag har varken lust eller tid att fixa någon sådan nu. Betoning på lust i det här tandläkarskräcksfallet. Jag knaprade några små oskyldigtvita ketorin piller och låssas som ingenting.

En fredag

Okay, fredag igen då. Jag som precis kommit igång med veckan. Men jag har massa planer till helgen och jag misstänker skarpt att det inte kommer lyckas.

Men två..tre saker måste hinnas med. Jag ska jobba. Dags att ta tag i programmerings projektet igen och det funkar bäst om jag får sitta där ensam, i lugn och ro. Så jag ska försöka få in några timmars jobb per dag. Sen har jag en skoluppgift som egentligen skulle in idag. Det har jag inte lyckats med. Så den ska slipas perfekt under helgen. Sist, men verkligen inte minst, ska det tränas. Massor. Träningen har legat på hyllan lite de senaste veckorna och det ska det bli ändring på.

Dessutom så måste jag städa. Måste och måste egentligen. Det är ju bara jag själv som lider av det och ingen klagar det minsta, förutom jag själv. Näe, men det har nått gränsen. Jag klarar inte av att vara där längre, utan söker mig till skolan eller jobbet istället. När jag väl kommer hem blir jag alldeles orkeslös av att se elendet och gömmer mig bakom dataskärmen. Igår åt jag faktist frukost i sängen istället för soffan. (Köksbordet kan man ju glömma.) Så pass är det. Hade jag bara haft lite mindre skam i kroppen hade jag bjudit på en bild av elendet.

Ja så där var det då. Ingen aning om vilket av ovanstående jag ska skippa för att få in vila, ro och avslapning. Men det löser sig. Vila, ro och avslappning förresten. Det behöver väl inte beyda ligga livlös på soffan och zappa mellan kanalerna? Jag har hört att en lugn promenad skulle kunna göra samma nytta. Ligga på soffan blir man ju egentligen bara slö och degig av, en dålig ovana.

Risken är att jag blir trött på elendet och sover mig igenom helgen. Sånt har ju hänt förr. Men låt oss hålla tummarna för att jag inte kör på den varianten den här gången!

skadad

I fredas (snart en vecka sen alltså, tiden går, tiden går) var jag på middag med mina jobbarkompisar. Kul hade vi. Sen efter att vi ätit for vi iväg på bowling.

Bowling låter ju ofarligt men det är inte det. Jag blev skadad. Dagen direkt efter var jag aningens trött och kände inte efter så mycket men på söndagen hade jag en märklig smärta bak på vänster lår och i tummen. Precis, tummen alla ställen.

Jag skrattade lite åt mig själv, där är man tränings-freaken själv. Jag styrketränar flera dar i veckan, springer lika mycket, om inte mer, går på diverse träningstimmar helt utan skador i alla dessa år. Men sen bowlar man en timme och går genast sönder.

Så i söndas var jag stursk och skrattade åt min vekhet. Men nu, snart en vecka efteråt är det inte lika rosamt längre. Jag har fortfarande ont i låret, värre är det. Jo tack, tummen har återhämtat sig. Men i natt vaknade jag flera gånger av otrolig smärta så fort jag försökte röra mig. Muskelinflamation har jag tydligen dragit på mig.

Men, det är ju ganska lustigt ändå...

...

Mycket på gång nu faktist. Jobbet rullar på och tenterna kommer och går.

Imorgon är det tent och det skulle passa fint att klara den. Men vi får se. Läsa, läsa är det som hjälper. Dynamisk fältteori. Spänningar, magnetfält och massa vektorer är dagens, veckans ord.

Men jag har vissa koncentrations problem. Jag vill inte vara här. Tiden fram tills jul känns bara som en transportsträcka, även om jag verkligen har massor att göra. Men sen, sen ska jag flytta till den bästa pojken.

Tänka sig det, jag tänker packa ner Joffe och flytta till Norge. Det blir utmärkt.

Målet åter ställt.

Idag anmälde jag mig till Stockholm marathon 2008. Nu känner jag genast mycket mer motivation för att springa. Jo, det gäller att sätta upp rimliga mål för sig själv.

Lustigt. För ett år sedan hade marathon (42 km för den som inte visste det) absolut inte varit rimligt. Även om det varit en hemlig dröm. Men nu är det plötsligt rimligt och jag ser faktist framemot det.

Livet bjussar på så många överraskningar.

Ironiskt

Tittade precis på MTV - Cribbs, ett av mina favoritprogram. Jag gillar hus och drömmer mig bort, "ett sånt hus ska jag ha, sen när jag blir rik och berömd". Så underbart det skulle vara om man kunde ha precis vad som helst. Inreda precis, exact så som man vill ha det. Utan att kolla prislappen. Hrrmm. Får satsa på att göra annat än sälja elmotorer i vasa då kanske. Men ändå.

Nåja, idag visades det perfekta huset. I mina ögon. Tittar cribbs ofta och för det mesta är husen "helt ok" och "fina". Men nu talar vi näst intill perfekt. Där fanns allt. Allt. Ett litet slott ungefär. Perfekt då.

De som bodde där hade en enorm svit med grymt stora garderober och badrum. Minst varsitt av allt. Frun i huset påpekade noggrannt att det var "hemligheten till ett långt och lyckligt äktenskap", att hålla sig på varsin sida. Separated som hon uttryckte det. Hrrmm jaaha-a tänkte jag. Känndes ju som ett märkligt tips. Varför bo tillsammans om man mest tänker på att hålla sig "separated"? Men så blir ju en del när de gifter sig, tydligen. Var och en på sitt sätt. Sååå...tänkte inte mer på det.

Det små jobbiga var ju att jag inte hade en aning om vem ägarna var. Är så dålig på sånt. Jag kan ju inte skriva om ett hus på bloggen och inte veta vilket det faktist var. Åtminstone vem som bor där. ..eller bodde.

Jag surfade in på närmaste mtv webbsida och fann den manliga ägaren av huset, Russell Simmons (episode 901 av cribbs). Vem är han då och vem är hans vackra fru, tänkte jag vidare. Nu användes närmaste google sida och jag hittar detta.

Aaaah, dom hade tydligen skillt sig. Så mycket för skillda toaletter/badrums-tipset. Kan tro det.

tillbaka

Japp, så var man hemma igen då. Dags för vardag. Men det var skönt att vara hemifrån ett tag och jag känner mig lite lugnare. Fast skolarbete och jobb kikar på mig bakom hörnet.

Joffe var åtminstone glad för att jag kom hem. Han har knappt vikt från min sida sen igår kväll och tar sig oftast framåt genom att göra glädjeskutt. Sött.

Förresten, när jag flög längs med norge igår gjorde jag en lustig upptäckt. Satt och granskade molnen och tänkte på hur fina och oslyldiga de ser ut uppifrån. Naturligtvis gick tankarna vidre till hur molnen får sin form, hur systemen hänger ihop och allt det där. Började analysera strukturen och orsaken till den. Plötsligt upptäckte jag ett molnområde såg skarpt ut och undrade vad som kunde få det att se så annorlunda ut. Hmm.. det var ju inget moln utan en fjälltopp. Underbart. Jag gillar ju berg och fjäll å vad det nu heter egentligen. Jag vill klättra upp dit och vinka till flygplanen.

Utmärkt

Moohaha.. Dagens horoskop, enligt facebook. Låter fint, stryk mig medhårs bara.

A lover or child becomes a focal point in your life. Today, you are faced with endless possibilities for new beginnings. This may be the chance you have been waiting for to uproot yourself and start over. You are the center of attention and that is exactly where you want to be.

Men sen

Nu då? Jo, nu är det, det bästa. Jag är i Norska fjällen, sitter i soffan hemma hos den bästa pojken. Han jobbar så jag får underhålla mig själv på dagarna. Det går fint. Efter de sista veckornas stress så har jag inget emot att ta det illa lugna. Jag sover ut på på mogonen, äter en lugn frukost, läser lite, surfar och tar mig ut på en löptur. Det kan inte bli bättre.

Det är vackert här och utmärkt att springa. Höga fjäll åt alla håll, vi befinner oss på en ö. Så vattnet tar emot när jag springer vilse, vilket jag gjorde i måndas. Hamnade vid flygplatsen, på andra sidan ön. Inte så muntert att få springa upp för igen när man var lagom trött och trodde man var framme. Det går väldigt mycket uppåt här, jämfört med plattlandet hemma. Men det är utmärt, mina muskler jämrar sig och jag är nöjd. Äntligen kan jag springa så att jag faktist blir trött. Utmärk är ordet.

Men det var ganska kul att springa vilse egentligen. Jag fick tala med flera personer medan jag frågade mig fram. Kul att fråga sig fram när man inte vet vart man ska, egentligen. Men, leendet upp till örona och jag kom mig hem tillslut. Jag har fortfarande ingen som helst aning om var jag rört mig, fast jag granskat googlemap flera gånger om. Möjligen klarnar det, eller så förblir det ett olöst mysterium.

Ett annat olöst mysterium är ju hur jag hamnade här egentligen. Rent tekniskt vet ja ju att jag beställde biljetter och lyckades komma i tid till planet. Men vad som fick mig att så lätt och tveklöst bestämma mig. Jag bestämde mig för att jag vill vara hos en person, som ändå är rättså främmande, som jag inte har en chans att lära känna på det vanliga gå-på-date viset. Men jag tvekar inte utan bara vill. Ödets nycker antagligen. En av dom bättre nyckerna nu då. Fortfarande lika lustigt hur livet kan svänga sig. Åter en överraskning och det blev inte som jag tänkt mig. Det blev bättre.

Jepp

De senaste två veckorna har varit stressiga. Tenter, inlämningsuppgifter, jobb och allt det där jag sysselsätter mig med. Jag har skyndat omkring och mest tänkt på att lyckas hålla huvudet ovanför ytan, hålla ut tills det blåst över. Det går men sen finns det inte plats för mer. Mitt hem blir till en enda röra och tiden som finns till vänner och familj begränsas till kortast möjliga telefonsamtal. Just då finns bara två saker, klara tenterna och lyckas hålla huvudet uppe. Tenterna väntar inte och jag har ju lärt mig den hårda vägen att jag måste se till mig själv. Resten kan fixas sen. Det måste det.

Men det blåser över. Då finns det plats att andas en stund, innan det är dags att gripa tag igen. Det blir ju lätt så. Jag lämnar kvar i det håglösa mellanstadiet. När pressen släppt mig, för den här gången, sitter jag där och får inget gjort.

Men ändå, en stund måste jag få flyta. Samla ihop mig själv och tänka efter lite, låta tanken komma ikapp. Efter det måste jag sparka igång igen och jobba framåt. Annars blir nästa törn bara värre. Det borde jag verkligen veta efter alla dessa år av studier.

haaaaaM

Framsidan med att sitta uppe halva natten + är ju att man faktist får arbete gjort. Någorlunda bra också, tydligen, om man ska tro mina opponenter. Få se hur lärarn kommenterar sen.

Idag har det har inte kännts som om jag gjorde nått bra jobb inatt. Jag har kännt mig som värsta smitaren och halv-skurk för att jag inte börjat på med arbetet tidigare, som jag bestämt mig för att jag skulle. Jag tyckte att jag skrivit pinsamt lite och dåligt skrivet, jämfört med vad man skulle ha gjort.

Men, jämfört med hur mycket/lite de andra hade skrivit och vad de andra tyckte så kan jag vara nöjd ändå. Det var som vanligt värt att sitta uppe och göra så mycket jag klarade av. Undrar om jag kunnat göra bättre om jag startat i tid. Det är ju inte alldeles säkert ändå.. Nu blev det åtminstone effektiv tid.

Maaaah

Baksidan med att inte göra klart sina obligatoriska inlämningsuppgifter i tid, det är att man får sitta upp tills mitt i natten+ och skriva med grus i ögonen och en halvsovande hjärna. Näe, man presterar inte sitt bästa då men vad gör man när man inte förstår sitt eget bästa och gör saker och ting, som skol uppgifter t.ex., klart i tid? Jo, som sagt då sitter jag uppe halva natten + och stiger upp på morgonen och gör det så pass klart att jag vågar ge uppgiften till läraren. Så nu får jag gå omkring och vara halvskärrad men knappt vaken hela dagen.

Dessutom så drömde jag att döööden himself hade gjort fula hål i min bok. Det var styggt gjort tycker jag. Intressanta saker jag drömmer när jag sover med kniven på strupen, så att säga.

P.S. Kan nån säga till Joffe att han ska sluta äta på min väska?