Nu startar den också

Förra veckan blev det inga rapporter från mig och inte så mycket träning. Det är hektiska veckor på jobbet och så klart gick min bil sönder också.

För er som inte bor i Stockholm kan jag berätta att det inte är helt lätt här med en trasig bil som inte startar. Ett garage, till och med ute i buschen där jag bor, kostar över tusen kronor per månad och det vill inte jag betala. Så min bil står på gatan. Det går ju bra, förutom att man måste flytta den några gånger per vecka annars blir det böter eller borttransportering. Det vill man ju inte. Att förlytta sig i Stockholm är inte heller helt lätt. Eller ja, lätt är det. Inga svårigheter så, men det tar den tid det tar och de flesta har en pendeltid på minst 45 min. Så det tar sin tid att komma hem på kvällen också och det blir inte många timmar över. Ska man uträtta ärenden efter jobbet så tar det också sin tid, det är inga snabba ryck när man ska åka av och an runt Stockholm.

Så hela förra veckan gick åt till att fundera ut en lösning för bilen innan den skulle blir inlåst någonstans som jag inte vet var det är. Den har varit krånglig vid starten ett tag och jag har misstänkt startmotorn. Men jag hoppasdes att den skulle hålla ihop tills jag kan åka till Finland och fixa den. Men det gjorde den inte och ärtt reservdel återfanns i Finland för här kostade den mer än dubbelt mer. Så min snälla pappa tog båten hit med en ny startmotor till mig och sen fixade vi bilen där den stod, på gatan. Som tur var hade jag parkerat relativt nära mitt hem. Känns otroligt men vi stötte inte på några ytterligare problem alls och allt fungerade så som vi hade tänkt oss det. Så nu startar den så snällt igen.

På kvällen fixade pappa pepparbiff till mig och Jens och vi fick konjak till efterrätt. Hur bra som helst. Nu är det ny vecka och jag ska satsa mer på träningen denna vecka.

Söndag

Idag ska jag fortsätta jobba. Jag var inte särskillt produktiv igår. Så jag får rycka upp mig idag.

Så, medveten om att jag har mycket att göra idag har jag legat vaken sedan riktigt tidigt. Men först vid kl.7 steg jag upp, städade kattlådorna (åh ett sånt utmärkt sätt att börja dagen, mmm-hm) och gick ut för att kolla så bilen står kvar och ta en morgonpromenad.

Bilen är alltid ett ångestmoment. Man vet aldrig om den står kvar, om man råkat parkera fel och den har massa böteslappar på sig eller om någon har gjort inbrott. Hittills har det bara hänt en gång det där med inbrottet, men det var inge kul alls. Böteslapparna händer oftare och det är inge kul heller. Nu hade jag inte tittat till den på ett tag för att jag varit upptagen med annat, så jag var lite orolig. Men bilen stod snällt kvar som att inget hade hänt. Vilken lättnad!

Sen gick jag längs ett promendstråk, tills jag blev hungrig och vände hem.

Två söndagar sedan

En fin söndag ute på isen. Sen kommer jag hem sent och är tvungen att fortsätta med att gräva fram bilen och flytta den. Stackars mig, jag ville ligga raklång i soffan isället. Sånt är livet, det var en frisk och fin kväll ändå. Jag konstaterade att jag inte kan skaffa någon hund iaf om jag tycker det är så jobbigt att gå ut igen på kvällen. Ibland drar man märkliga slutsatser.

Veckans parkeringsrapport

Dagens projekt var att flytta bilen. Det var lite spännande för jag visste inte om jag hade tillräkligt med bensin i bilen för att ta mig till bensinstationen eller om bilbatteriet verkligen överlevde den senaste urladdningen.

Jag har som bekant en del dåliga erfarenheter av det där bilflyttandet så numera går jag aldrig ut med enbart gott hopp. Man vet aldrig hur det slutar. Ibland går det helt enkelt inte all flytta bilen för att den är insnöad, ibland är batteriet tomt, jag undrar om den står kvar över huvutaget och om alla delar är kvar. Hittills har allt utom vandalisering inträffat flera gånger, men man ska inte vara för säker. Det hände ju på vasaesplanaden. Allt är möjligt.

Idag gick det bra. Bilen startade, lossnade, kom sig fram till tankstället, bankkortet fungerade och jag fick upp tankkorken. Så många osäkra moment. Dessutom lyckades jag få ny parkeringsplats på en gata som har städdag på fredag. Halleljua. Det betyder att jag slipper flytta bilen på nästan hela veckan. Jag vågar inte ens nämna vilket tur det är, i ren rädsla för Murphy.

Fredag

Hittills idag så har jag börjat med att försova mig. Jag sov halva dagen nästan. Äschdå, så var det inte tänkt.

Sen for jag upp som en raket, för imorse skulle ju bilen ha flyttas. Det hade jag glömt och jag hitta min bil under en snödriva. Men jag hade sån tur att en man med bergningsbil drog lös den ur drivorna åt mig. Annars hade jag nog stått där till kvällen och grävt. Skönt, för samtidigt som det snälla mannen drog lös min bil ur drivan dök parkeringsvakterna upp.

Day 25 – A first

Min första bil. Den kör jag fortfarande omkring i. Ganska ovanligt skulle jag tro. Jag har haft den i över 13 år nu och det är en Peugeot 405 från 1989. Ni skulle bara veta hur gott skick den är i. I jämförlde till ålder och rullade kilometer. Mest tack vare min pappa som faktist kan fixa allt. Speciellt miljövänlig är den kanske inte. Men jag får väl tänka på det om jag någonsin köper en ny bil då. Fast det känns ganska avlägset nu just.

Där står den, Pärlan, och gläser i solskenet. Hemma på mina föräldrars gård.

Smått ironiskt

Min stackars pärla till bil har stått stilla på en parkering mesta delen av vintern. Igår spenderade jag några timmar på att gräva fram den och köpte till och med nytt batteri till den. Jag klappade lite på den och sa att jag inte alls glömt bort den, vi skaa leka tilsammans igen. Jag lyckades tyvärr inte flytta på den eftersom den är lite fast frusen, tänkte att det skulle bli dagens projekt och hoppades på lite hjälp från solens varma strålar och eventuellt lite salt.

IDAG SNÖAR DET.