Cats are back

Igår morse kom Tusse och Janne hem. Så skönt att de är här och ordningen återställd. Hos mamma har de haft massa utrymme att springa på och två balkonger, med tak så att de kan va ute fast det regnar. Utmärkt. De hatar mig när det regnar. För jag är ju ansvarig för allt. Så det känns lite taskigt att stänga in dem i en lägenhet nu. Men de verkar nöjda och ligger i soffan med sin matte.

Nån som däremot inte var nöjd när de kom var Tusse. Han gav mig verkligen tysta behandlingen. Men det kan jag förstå. Stackarn låg bredvid mig i sängen och var orolig när jag var sjuk och sen försvann jag bara. Men nu verkar han ha visat sin åsikt klart. Han bara, nästan med våld, ligga i famnen och pussa mig. Helatiden. Har skrivit det förut, men tänk er att den här katten avs bort från sina förra ägare för att han var elak.

Nu är det så här

Jag vet inte så mycket om det här som fått mig lite ur form ännu. Eller jag vet väl det jag behöver veta för stunden. Det är inte farligt. Men eftersom jag alltid vill veta allt om allt så borde jag sätta igång och studera nu. Men 1) jag är för trött 2) jag kanske ska lägga min tid på andra saker och låta de som känner till området göra utredningen. Efter att jag kom på att bildgoogla la jag senast ner mina försök. Nu vet jag hur operationen ser ut. Tack för den Google.

Men jag har symtom på en åkomma där man vanligen inte brukar ha symtom. Känns inte så kul. Mitt problem nu just är att jag inte kan sova. Har gått upp kl.06.30 idag och det är ändå omöjligt. Jag kan alltid sova så jag vill nu skylla på medicinen och bipacksedeln bekräftar. Den bekräftar också att den kan ha att göra med de mardrömmar jag har. De gör det knappast lättare att somna.

Men jag har också bestämt att jag ska göra det bästa av det här. Ska inte va sjuk längre än nödvändigt och jag ska göra det jag kan under tiden. Har inte nämnt det mycket men nu är det så här. Under senaste åren, men med en riktig acceleration sen våren har jag 2 nya hobbys som knuffar mig framåt både privat och professionellt; personlig utveckling och ekonomi.

Det har varit mycket läsande under området för personlig utveckling. Men nu roar jag mig med den här boken. Mycket bra bok hittills, säger jag som läser på andra kapitlet.

Vad mer kan man behöva?

När jag åkte tillbaka till Sverige blev det en verkligt rask flygtur och jag fick lämna några saker efter mig; min bil, en del kläder, Tusse och Janne.

Så klart måste jag för tillfället åka bil till flera ställen, behöver precis de kläder som är kvar hos mamma och är säker på att något har hänt mina katter något illa så jag ringer mamma jämt för att kolla. Det kändes ok att de var hos mamma medan jag var på sjukhuset och efteråt om jag skulle behöva åka in igen. Eller nja, egentligen borde de så klart ha varit med mig där och morrat åt alla med sprutor och gett tar-du-inte-hand-om-matte-så-biter-jag-blick till läkarna. Vi kan väl alla se hur de ligger där i sjukhussängen med mig och har åsikter?

I helgen får jag en leverans från Finland med; min bil, mina kläder, Tusse och Janne. Åh, ja. Jag så ska krama katterna och ta bilen när jag ska handla. Fantastico! Oerhört tacksam för den leveransen kan jag meddela.

Tidsfördriv

Jag har knappt tittat på tv sen jag blev singel. Innan kunde jag ligga hela helger och bara glo. Nu har jag inte tid för det. Finns för många saker att göra. Jag träffar mest vänner och lär mig saker.

Men nu när jag är sjukskriven måste jag ju vila och jag har haft lite svårt att läsa med huvudvärken. Det gjorde ont att röra ögonen.

Så jag har kikat serier. Först kollade jag en ny serie Penny Dreadful. Den är utmärkt för folk som gillar vampyrer, övernaturliga krafter och exorcisten. Sen har jag kollat säsong 3 och 4 av The game of thrones. Skulle inte slutet på säsong 4 vara jobbig? Eller var det nån annan serie? Jag fattade inte i så fall. Nu tittar jag Sex and the city från början. Har inte gjort det tidigare och inte sett alla avsnitt efter varann. Så otroligt mycket jag har glömt och vilka otroligt fula underkläder de har i vissa avsnitt. Jag planerar också att se de avsnitt jag inte sett av Walking dead.

Har ni tips på fler serier jag borde se? Jag vill ju inte missa något nu när jag äntligen har en utmärkt chans att titta på tv.

Sjukstugan

Hej på er,

Länge sen sist och jag kan ju inte låta den här bloggen förfalla helt. Eller hur?

En del av er vet och andra inte. Jag har blivit sjuk och är sjukskriven för tillfället. Har dividerat av och an här om, ifall jag ska skriva om det eller inte. Hade kommit fram till att jag skulle totalmörka. Men sen kom jag på andra tankar, varför ska man skämmas och varför ska man inte berätta om vissa saker för att det skulle va för privat? Kommer inte fram till någon anledning att skämmas över detta hur mycket jag än funderar.

Det är så att jag har haft huvudvärk i några veckor och först trodde jag att jag hade stressat eller suttit fel på jobbet och förbannade min lathet eftersom jag inte åkt och beställt nån kontorsstol anpassad för mig. Blev osäker på mig egen kapacitet, "ska jag verkligen klara av detta livet?" osv. Har alltid den känslan när jag är sjuk. Veckorna gick men huvudvärken försvann inte. Jag åkte hem till Finland och där fick jag till sist åka in till akuten. Fick en skiktscan av huvudet omgående och blev inlagd på sjukhus. Jag har en medfödd cysta i huvudet och den har av någon anledning börjat krångla nu. Sen har jag haft grym huvudvärk och åkt ut och in på sjukhus och till sist slussad till sjukhus i Stockholm. Jag kan berätta för er att det inte är en god idé att bli sjuk under semestertider (som om man kunde välja). Men, det var alltså inget jag förorsakat själv och ingen fel på min kapacitet; jag har varit sjuk.

Nu är jag sjukskriven i väntan på neurologisk* utredning. Det är alltså inget livshotande och man kan leva med detta utan åtgärd. Har ju klarat mig skapligt under dessa ca 30 år. Men jag har ju ganska ont nu och inget intresse av att leva på smärtstillande resten av livet. Tycker att man ska åtgärda orsaken och inte behandla symtomen. Men man vill ju ändå inte rota i huvudet om det inte behövs.

Jag kan erkänns att det har hänt att jag i de mest stressiga stunder tänkt att det kunde va skönt med lite sjukledighet. Men som vanligt är det inte så kul när det väl händer. Nu vill jag inget hellre än att jobba. Har ju så många spännande saker på gång i höst. Några veckor ska jag slappna av nu, jag har spenderat min semester och sommarens finaste dagar på sjukhus. Men sen lär jag inte ha tålamod att göra inget längre och jag hoppas klara av att jobba åtminstone deltid. Tar det som ett tecken på att jag verkligen gillar mitt jobb när jag hellre går dit, fast jag har all rätt att stanna hemma också. Jag önskar att alla kunde ha det så.

*)Utredning av mitt huve. Herre gud vad kommer de att hitta där...? ;)