Sakna

Tänkte bara berätta att natten till söndag drömde jag en riktigt verklig dröm om Joffe. Vi myste lite, jag klappade honom och han ställde sig sådär målmedveten och självklart upp på mina ben och buffade på mig för att berätta att han faktist ville bli klappad. Genast, länge och omtänksamt.

Sen vakande jag och tänkte på att jag skulle ropa på honom och mysa med honom en stund och att just den dagen skulle jag ägna mig extra mycket åt honom. Det är han värd som e så söt och snäll kanin.

När jag vaknat ordentligt insåg jag att det går ju inte för det är mer än 1,5 år sen han dog. Det gör mig fortfarande mycket ont.

ibland så händer det

Idag är jag faktist lite imponerad av mig själv. Hela veckan har jag försökt stiga upp lite tidigare och fixa, packa tills jag ska flytta. Men det har inte riktigt velat sig. Sådana projekt är ju lite tunga innan man fått en ordentlig start. I helgen gick jag ju igenom alla kläder, så det borde vara ganska ok. Sen packar jag ner så mycket som har rum.

Men det jobbiga har varit att sätta igång med mitt kontor. Jag hade inte riktigt koll på läget där inne. Men det var inte riktigt så illa som jag trott faktist. En del skolsaker ska jag ju ha med och andra inte. Men jag måste gå igenom för att få med rätt papper. Dessutom var det i det rummet som Joffe låg de sista dagarna med filtar, varmvattenflaskor, mediciner och extra batterier och det där har jag inte velat ta itu med ännu riktigt. Men igår kväll städade jag faktist undan och gick igenom en del material. Så idag var det mycket lättare att stiga upp och börja på. Men, när jag skulle sova hörde jag Joffe springa och gnaga på saker i vardagsrummet. Länge.

Past Joffe uppdate

Tyvärr så gick det så att Joffe dog på fredagskvällen. Han blev sjuk och fick medisin men ville inte börja äta igen. Så till sist blev han allt för svag och dog. Det var verkligen tråkigt att det skulle ske när jag var borta och att komma hem och veta att han inte var här mer var hemskt. Dessutom klappade jag honom inte ens hejdå innan jag åkte utan hade bara bråttom iväg. Så typiskt. Men Robert tog hand om honom så bra man bara kan.

Men han har haft ett fint liv den lilla kaninen. Han har fått hoppa omkring här som han velat och haft sin självklara plats hos oss. Han var utan att överdriva faktist min bästa vän.

Vi funderade lite över vad vi skulle göra med Joffes kropp. Det kanske inte spelar så stor roll egentligen, är man död så är man. Men vi ville båda göra det som känndes mest rätt. Man kunde kanske tänka sig att det skulle vara fint att begrava honom ute på någon fin plats. Men nu var det ju så att Joffe var en inne kanin, en riktig citykanin, och var verkligen livrädd för allt som fanns utanför ytterdörren. Det skulle kännas märligt om kan skulle ligga där ute ensam, han ville ju vara med oss. Så Robert förde honom till veterinären där han blir brännd.

Hej då Joffe. Tack för att jag fick vara din vän.

Joffe Uppdate

Idag är det en sorglig uppdate. Tyvärr. Joffe har ju kommit sig lite till åren, för dem som inte visste det. Han närmar sig 7 år som är en ansenlig ålder för en kanin.

Efter att jag åkte iväg på min lilla resa så blev Joffe sjuk. Robert tar hand om honom och har varit till veterinären. Joffe har en del krämpor och infektion med feber. Dessutom måste tänderna fixas igen och då måste han sövas ner och det är inte alltid säkert att en kanin klarar av det. Kaniner är envisa djur och behöver mycket narkos innan de ger med sig. Som han är nu så klarar han det knappast.

Nu får Joffe medicin och bästa vård Robert kan ge. Kuriosa: Kaniner bli kalla när de får feber, så nu ligger Joffe på varmattenflaskor och har extra batterier för att hålla upp kroppsvärmen. Tråkigt att det ska hända när jag inte är hemma. Men jag får bara vänta och se om han klarar sig. Men han har ju haft ett fint liv hittils och han har varit en riktigt fin vän.

Joffe update

Ordningen återställd. Robert har kommit hem från sin semester och Joffe får mat kl.5.30 som vanligt igen. Han är mycket nöjd, Joffe alltså. Robert å andra sidan sa med livrädd och darrande röst "tänk om Joffe kommer in hit i sovrummet inatt" när vi skulle sova igår kväll. Nu behöver Joffe inte svälta tills revbenen står ut innan jag kommit mig upp, han har ju betett sig som om det var på det viset. Nu hoppar han bara runt lite ekstra ljudligt så att jag säkert ska höra honom och klappa honom lite. Massor.

Joffe update

Jag dammsög precis och Joffe gömmde sig under sängen i sovrummet.

Jag log för mig själv och tänkte på det här med djur och deras naturliga rangordning. Har man att göra med djur så är det ju mycket viktigt att de får klart för sig att de ligger lägst i rangordningssystemet, annars har man bäddat för problem.

Att jag är ledaren här hemma, det vet Joffe. Fast han trotsar emellanåt, det är ju naturligt, men han blir genast tillrättavisad. Det brukar räcka med myndigarösten och ett "vad gör du?", ibland går det vidare till ett "sluta med det där" eller "nej, det där är min". Man ska aldrig slå sina djur, det visar bara dem att man är elak, någon man ska vara rädd för, och det vill väl ingen matte eller husse. Går det långt så måste jag stiga upp och svänga bort honom från det han busar med. Men då tittar jag inte på honom och ger honom över huvudtaget ingen uppmärksamhet alls, förutom att jag svänger på honom. Emellanåt busar han ju bara för att få uppmärksamhet och det ska inte belönas. Det här kan upprepas många gånger, men man ska inte ge sig. Då har man duckat under och rangordningen rubbas.

Men som sagt så tillhör vi ju också Joffes flock och man märker att han skyddar sitt hem och de sina. När jag flyttade ihop med Robert gav han sig på Roberts saker, bet av telefonladdare och dylikt. Medan mina saker låg orörda. Efter mycket tid och många förklaringar om kaniners beteende och naturliga miljö från min sida (och för att Robert är så snäll så klart) har dom nu blivit vänner.

Men idag tänkte jag på när vår granne hade vården om Joffe i tre veckor medan vi var på semester. Det var så lång tid att hon var tvungen att dammsuga (eeeh.. Joffe är ju inte totalt rumsren helatiden..). Då berättade hon att han hade gett sig på dammsugaren och vägrat flytta sig. Hon låg tydligen inte över honom i rang och skulle tydligen inte röra vårat hem med helvetesmaskinen.

Joffe, Vakthunden.

Joffe-update

Joffe är en man av rutiner. De senaste tiden har vu ju haft en fast rutin. Stigit upp på morgonen, ätit frukost. Frukost nr.2 för Joffe eftersom Robert matar honom första gången kl.5.30. Nuförtiden pågår det egentligen lite kaninabuse här, för jag stiger inte upp kl.5.30 för att mata honom nu när Robert är borta, så han får svälta tills jag kravlat mig upp. Nästan så man ser revbenen på Joffe vid den tiden, så som han har svultit.

Men hur som helst, när vi fått våra havregryn så brukar jag ta mitt kaffe och sätta mig i kontoret. Som den trogna vän Joffe är så kommer han efter och lägger sig på sin matta bakom mig. Har han riktigt tur så kan han få en pinne* att knapra på också. Men inte varje dag, för då blir han för tjock.

Idag sitter jag ju inte i kontoret och jobbar och det här var väldigt förbryllande för Joffe. Han hoppade iväg till kontoret och satt och tittade frågande på mig när jag gick dit för att höra med honom ifall han kanske ville komma med mig till vardagsrummet. Han såg skeptisk ut men när jag nämde ordet pinne ryckte det till i honom och han följde med, bit för bit. För, han gillar ju som sagt inte när rutiner inte följs.

*)Pinne är ett kaningodis som är format som en liten pinne. Jag har köt två olika, en orange med morotssmak och en grön med grässmak. Joffe gillar dem stort och jag bunkrar upp varje gång jar är i Vasa.

Joffeuppdate - Pest eller kolera

Ibland får jag helt enkelt erkänna att den gode Joffe är lite klantig ändå eller njaa.. nojjig kanske. Han är nämligen livrädd för golvet här i lägenheten. Parkett är inte det bästa golvet för en kanin. Klor greppar inte så bra på sådant golv och kaniner, som de bytesdjur de faktist är, vill alltid ha möjligheten att kunna fly.

Jag tror att det här är anledningen till ett av Joffes beteenden. Vi har ju ett ganska stort vardagsrum med öppet kök och till det rummet kommer man in från en hall, korridorshall. Hallen är okej, för här har jag lagt ut mattor för Joffe att springa på. Men när han ska ha sin mat så blir det ju problem när han ska ta sig från hallmattan till mattan under köksbordet, där han får sin mat. Vi äter ju tilsammans alla tre här. Värst är det på morgonen när han låssas vara halvt ihjälsvulten och det är väldigt viktigt att han får sin frukost först av alla.

Mellan mattorna i hallen och den under köksbordet är det kanske en halv meter parkettgolv. Här stannar Joffe. Precis som om det var den farligaste platsen i världen. Oftast fegar han ur och springer hela långa vägen runt soffan, uppefter väggen. Den rutten går också på parkettgolv och mycket mera och längre, men det är tydligen okej om man kan springa i skydd av soffan. Så ibland när vi häller upp mat åt Joffe så kommer han sig liksom inte fram, för han kan inte bestämma sig om han ska ta chansen och springa halvmetern rakt från hallen till köket och bara allmänt riskera livet eller om han ska ta den långa vägen runt soffan och riskera att svälta ihjäl under tiden.

Joffe update

När jag kom hem från min finlandsvistelse såg Joffe mest yr ut. Jag kanske väckte honom ur en skön vila eller så kom han inte riktigt ihåg vem jag var. Kan ju hända att han också förslappat sig under semestern.

Sen när jag började packa upp matpåsarna, jag storhandlar alltid i finland, då spratt det till i honom och han kom fram för att bli klappad. Han kom antagligen på att jag ju är hon som kommer med maten och det är ju viktigt för Joffe så han jobbade på att se söt ut.

Annars så ligger han mest raklång någonstans i närheten av mig nu just och ser mest bara nöjd ut. Nä men, det har faktist gått riktigt bra med Joffe medan jag varit borta. Han börjar bli riktigt van vid Robert nu och dom klarar sig fint ensamma och det är ju praktist.

Joffe update

Igår förflyttade jag mig från fåtöljen med utikten till kontoret. Joffe och jag har en riktigt kompis dag idag. Imorse kom han hoppand emot mig när jag steg upp. Jag ropar på honom vart jag än går och han hoppar glatt efter.

Joffe trivs också i kontoret, om det beror på att det är rosa eller på det faktum att han för det mesta får godis där behöver vi inte behandla mer. Det är så mycket mysigare här i mitt rosa kontor när Joffe pysslar omkring på golvet eller bara sträcker ut sig och pustar förnöjt.

Joffe update

Joffe är somvanligt nöjd över att jag är hemma, bara jag och Joffe. Då har han alla möjligheter till att se sötast ut och få sig en mysning.

Annars så fick han en alldeles ny matskål häromdagen. Att han kastar runt sig sin tallrik med havregryn för att göras oss uppmärksamma på att han också finns innebär ju att det flyger havregryn runt hela köket. Nu försöker vi med keramikskål med kanter. Speciellt för kaniner, med morot i botten. Väldigt viktigt det där. Joffe var lite skeptisk. Sen lärde han sig kasta den också, så nu är allt bra igen.

Söndag

Annars så går min söndag åt till att arbeta på projektet, göra bättre och mer överskådlig plan. Bestämma mig för hur datan ska behandlas och presenteras och läsa på.

Sen så funderar jag över vilka böcker jag borde och vilka jag vill läsa och hur boktipset på boktipset.se egentligen fungerar, programmeringsmässigt så att säga, tvättar kläder och lagar makaronilåda med Robert. Joffe ligger under matbordet och ser majestätisk ut. Han har ju trots allt fått sin stolhet naggad i kanten vid kloklippningen och har en del ny integritet att bygga upp.

Joffe update

Jag upprepar, kaniner är verkligen inga dumma djur. Jag får ju ofta höra det i samband med hånskratt/frågan om varför i all världen jag har en kanin. Kaniner gör ju ingenting.

Tja, har man sin kanin innburad så är det ju självklart att den inte utvecklar varken intelligens eller personlighet. Sen så är en kanin en kanin och ingenting annat. Försöker man behandla den som en liten människa så går det ju snett. Kaniner behöver gnaga, hoppa och gräva. Dessutom är de flockdjur och trivs inte ensamma. Jag bommade själv ganska duktigt när jag köpte Joffe eftersom jag tog bara 1 st kanin med mig hem. Han hade verkligen behövt ha en kanin vän eller två och det kan ingen människa ersätta.

Men förstår man att skilja ut och se förbi det som ligger i kaninens natur så måste jag säga att åtminstone Joffe är ganska så smart och han har verkligen en personlighet. Han har stenkoll på vad klockan är och vet precis när vi borde stiga upp och vem han ska manipulera hur. Dessutom gillar han det inte när han blir utstängd från flocken.

Förra helgen: Joffe väcker oss vid kl.6-tiden och jag stänger ut honom från sovrummet. När vi till sist stiger upp beger han sig rakavägen till sovrummet med lite ljudligare skutt, som om han verkligen vill säga att han ska kolla upp vad som var så jävla bra där inne då.

Den här helgen, Lördag: Joffe hoppar in i sovrummet vid kl.05:25 för då har han faktist rätt att få sina havregryn och det är inte hans problem att vi ska sova så jävla länge. Robert går upp och matar honom eftersom det är Robert som brukar stiga upp vid halv sex. Sen återkommer Joffe vid 9-tiden för att påpeka att han faktist väntat rätt så länge på sin morot nu. Det här är mitt jobb och elak som jag är så ignorerar jag Joffe, som beger sig raka vägen mot sladdarna som hänger ner från Roberts dator och låssas gnager lite. Det trixet fungerar alltid, morot serveras.

Söndag: Joffe hoppar in vid kl.05.25 och jag stiger upp för att ge honom havregrynen. En liten kanin kan föra förvånansvärt mycket oljud när han vill det. Mjaaah, det här fungerar inte riktigt. Det ska ju vara Robert som ger havregrynen och Joffe ignorerar mig. Jag hinner både gå på toa och fylla på mer vatten innan han äntligen är ute ur sovrummet och jag kan stänga dörren.

Sen bestämmer jag mig för att det är dags att klippa Joffes klor, för att minska på oljudet lite. Joffe sitter på mattan som vanligt och jag plockar fram kloklippningsutrustningen, lampa, sax, handduk och dylikt. Jag vänder mig om till en Joffe som helt plötsligt är spårlöst ocg så märkligt ljudlöst försvunnen. Kloklippning är inte hans favortibehandling direkt.

precis som vanligt + Joffe update

Jag tror att jag har bestämt mig för att försöka skriva tenten innan jag åker iväg på semestern. Hoppas att beslutet inte blir ett misstag.

Så, nu är jag alltså precis där jag brukar vara. Läser i panik. Klarar bara att sitta still några minuter, panikäter, har ont i magen, har aningen lös mage, äter inte den bästa maten och dricker ännu mer kaffe så att det hela blir ännu bättre. Naturligtvis har jag smutsigthår och är klädd som en hysterisk 3-barnsmamma på randen till breakdown. Utmärkt att allt är som det ska vara.

Men Joffe är åtminstone glad över att jag är hemma och klappar honom. Dessutom har solen nästan börjat nå in i vardagsrummet nu så att han kan ligga och vila sig där han brukar. Ordningen återställd.

Tjejen i kassan hade frågat om det verkligen var en kanin han skulle ha maten till

Jag skickade Robert till djuraffären för att köpa mat till Joffe igår. Med sig fick han tydliga instruktioner om vad han skulle köpa och vad han absolut inte skulle köpa. Helst hade jag velat skicka med honom den tomma påsen, men den hade tydligen lyckats försvinna. Så jag instruerade och la till klausulen, är du inte säker på att du hittat rätt så köp inget. Skeptisk med andra ord.

Men Robert är alltid duktig när det behövs, naturligtvis annars skulle jag aldrig bo med honom, och eftersom det gällde Joffe så var det ju en fråga om liv och död. Så Robert kom hem med rätt påse. Men för att vara säker hade han frågat om det gick att byta ifall han lyckats ta fel, vilket enligt honom var en försäkran mot att bli hängd hemma sen.

Tjejen i kassan hade också frågat honom om det faktist var en kanin han skulle ha maten till. Han tyckte antagligen att det var småpinsamt och förklarade att det inte var hans kanin utan flickvännens. Men alltså, jag hade smält och blivit störtkär med en gång om en stor kille som Robert hade kommit in i min djuraffär och så omtänksamt köpt foder till sin lilla kanin.

Joffe update

Nu är det synd om stackars Joffe också. Robert jobbade natt i natt och tittar på tv i sängen idag. Eftersom Joffe gnagt på tv sladden så kan han ju inte släppas in i sovrummet tills jag hittat på någon slags säkerhetsannordning. Dessutom tycker jag att han behöver straffas lite. Det kan också vara bra att han inte går in där på ett tag, så att han hinner glömma bort att han ville gnaga på sladden.

Så nu springer Joffe det snabbaste han hinner mot sovrumms dörren så fort han hör att den öppnas. Det är det charmiga med små kaniner. De är otroligt envisa och eftersom han märkt att han blivit utstängd nu så ska han absolut vara just där. Så han springer på dörren och sen sitter han utanför, ser olycklig ut och ger mig menande blickar när han inte får gå in. Stackars liten. Men så går det när man missbrukar sin sovrumms rättighet.

Onsdag

Ja. Igår var den mest tråkiga dagen jag varit med om på evigheter. De inträffar ibland de där dagarna. Inte ofta, men ibland. De handlar absolut inte om att det inte skulle finnas att göra. Jag har massor med halvfärdiga och opåbörjade projekt här hemma. Bara att ta tag och fortsätta med dem. Nej, det handlar om att jag bara tyckte att allt var så otroligt tråkigt. Spelar ingen roll vad jag hade blivit erbjuden så hade jag tyckt att det var tråkigt. Tråkigt, tråkigt, tråkigt.

Men nåja, idag tar jag nya tag med studierna och hoppas på att det känns mindre tråkigt då.

Förresten så tror jag att Joffe har haft det lika tråkigt. Han har nästan gnagt av strömsladden till sovrumstvn. Nu klättrar han på vedkorgen och gnager näver. Bättre så men antagligen inte lika spännande.

Dagens Joffe story

Jag har kanske berättat att Joffe är noga med att frukosten blir utdelad på morgonen. Han ska ha sina havregryn. Punkt. Så det får han, serverat på sin tallrik. Han är oftast så ivrig när frukosten serveras att han nästan kryper in i havregryns burken. Medan jag häller upp skyndar han sig att äta ur burken. Man måste ju se till att snappa åt sig så mycket havregryn som möjligt. Sen lägger han upp tassarna på tallriken och äter med hela huvudet. Så här ser det ut.

Min vän

Det finns åtminstne en som uppskattar att jag är hemma på dagarna. Sitta och läsa i "kontoret" passar Joffe fint. Då ligger han på mattan bakom mig och är allmänt nöjd. Äkta du-och-jag-känsla. Nu när han slutligen vågat sig bort till den här sidan av lägenheten. Så nu är kontoret mest mitt och Joffes rum. Robert är inte så intresserad av det.

Joffe igår kväll när han höll mig sällskap medan jag studerade.

Men på eftermiddagarna har Joffe tyvärr inte tid att hålla mig sällskap. Då finns det viktigare saker att syssla med. Då lyser ju solen in i vardagsrummet.

Joffe njuter av solen. Ser mysigt ut det där.

Måndag

I morse vaknade jag tidigt och kunde inte somna om. Jag vaknade inte direkt utan blev mera väckt. Joffe hoppade in i sovrummet och tyckte tydligen det var dags för en ny vecka nu. Han har antagligen insett att det blir fart på oss om han placerar sig på rätt ställe, dvs bland elsladdarna.

Men sen kunde jag inte somna om, jag var alldeles för taggad på att börja läsa. Jag har bestämt mig för att det ska läsas med ordning nu igen. Dessutom så har jag planerat in att en promenad eller löptur kunde vara effektivt på förmiddagen och annan träning på kvällen. Det fungerar inte så bra att jobba nonstop varje dag i så här lång tid. Någa dagar med intensivläsning fungerar ju, men det håller inte i en månad. Därför ska jag försöka schemalägga med aktivitetspauser för att kunna läsa intensivt där emellan.