Dag 9 Indien, Agra

Igår kväll var vi alldeles slut efter eskapaderna vi varit med om. Det är verkligen svårt att ta sig fram här och att försöka välja det alternativ där man blir minst lurad. Om vi skulle betala de kostnader de först frågar efter skulle rickshaw förarna tjäna mer än vi gör hemma. Det känns inte realistiskt i jämförelse med de lojala priserna, för Indier. Alla attraktioner man vill se på kostar och de kostar 4 ggr mer för utlänningar. Allt är en enda kamp om priset. Vår guide idag sa att Indier ursprungligen ogillar prutande väldigt mycket.

Igår avslutade med en öl på takterassen och utmärkt indisk mat. Magen är inte helt förnöjd med bytet av föda, men det går hittills hyfsat. Ingen Deli-belly, som det kallas här, hittills. Vi sov som stockar inatt eftersom vi de senaste nätterna bott på hotell där vi inte kände oss helt trygga. Det hade vi inte riktigt räknat med. Vi tänkte mest på komforten, ovan som man är. Men allt gick bra och de på hotellet var jättesnälla egentligen. Bara vi som var ovana.

Idag har vi sett Taj Mahal tidigt på morgonen. Det var inte så fantastiskt med gryningen som vi hade hört, men det var också disigt. Vi valde en tolk vid gaten och det var inte helt lätt heller. Vi blev approachade av flera och först en gubbe som vi knappt förstod. Känndes inte bra så vi sa nej. Men samtidigt lyckades jag göra en diskret överenskommelse med en av de andra och han följde oss in och vi köpslog väldigt enkelt där. Han var riktigt bra och berättade så mycket intressant kring byggnationen och all de fina stenarna som graverats in i marmorn. För hand. En blomma kunde bestå av 64 enskillda bitar och jag kan inte föreställa mig hur många blommor det kan finnas där. Helt otroligt. Det var väldigt vackert inne också och byggnaden utstrålade sån storhet och ro. Det var inte Akbar som lät bygga Taj Mahal heller, som jag skrev igår. Det var hans son, son Shah Jan. Det lärde guiden oss idag.

Dag 8 Indien, Agra

Ikväll har vi suttit vid Mehtab Bagh där en svart Taj Mahal började byggas för Akbar den store. Men den blev aldrig klar innan Akbar gick bort. Nu är det bara en ynkligt liten ruin av en byggarbetsplats.  Vi tittar på Tajh Mahal som Akbar byggde till sin fru. Den ska vara finast i solnedgången men vi är nu skeptiska till det. Det är nämligen baksidan av den här platsen. Man vet aldrig nör och hur mycket man blir lurad och precis alla är bara ute efter pengar så fort de ser en västerlänning. Så klart, det är deras livsnäring. Men det är ändå jobbigt och otäckt att se.

Taj Mahal är storslagen så här på håll och imorgon bitti ska vi se den på närmare håll. Jag är rädd att vi måste tackla oss fram genom horderna av folk som väldigt ihärdigt vill ta väldigt mycket betalt av oss för en tur i deras rickshaw. Men vi får väl se hur staden ser ut i gryningen.

Tåget hit gick faktiskt bra. Vi reste flrsta klass och hade det hur bra som helst. Däremot råkade vi ut för svindlare igår på tågstationen som försökte ljuga i oss att tåget var försenat. De ville nämligen sälja taxiturer till oss och massa anbat program. Vi visste att man inte ska lyssna på nån. Men de var oerhört trovärdiga och vi blev lite oroliga. Men vårt hotell hjälpte till att kolla upp biljetterna och allt är hittills väl.

Imirgon eftermiddag ska vi ta tåget mot Jabalpur och Kana National park.

Dag 6 Indien, New Delhi

Nästan en vecka har jag hunnit vara här nu och lite har jag börjat vänja mig vid deras sätt. Men det är så svårt att förstå hur saker och ting fungerar här.

Men jag har haft intensiva dagar på IEC konferensen.  Fullt program från 8 på morgon till 8 på kvällen. Men det har varit bra program och högt uppsatta personer på IEC som har föreläst för oss och vi har haft workshops och luncher med olika styrelser.

Men nu är det slut och Anne har anlänt. Hittills har jag fått bo på fint hotell och har haft västerlänningar runt mig. Men nu är det slut med det och vi har flyttat till en annan del av New Delhi. Vi kikade runt vid det tidigare hotellet innan vi åkte och åt ordentligt. Så det hann bli ganska sent och mörkt innan vi kom hit. Här var det ett helt otroligt folkmyller och precis allt möjligt som pågick. Precis så galet som det brukar vara på film. Alla möjliga typer av folk samtidigt. Kontorsråttor som åkte cyckelrickshaw, gubbar som satt på gatan och samtalade och all möjlig sorts försäljning längs gatan. Häftigt och samtidigt riktigt skrämmande. Vi såg inte till en enda västerlänning. Men det gick bra och nu har vi fått frukost. Idag ska vi ge oss ut i New Delhi och kl.6 imorgon bitti bär det av mot Agra och Taj Mahal.

Dag1 Indien, New Delhi

Så jag kom mig fram till Indien. Flyget var 3 timmar sent. Den största delen av turen gick åt till en oerhört långsam middags servering och massor med reklammeddelanden. Jag ville mest sova eftersom jag gissade att det skulle bli en pärs när jag kom fram.

Fram kom jag och beslöt mig för att ta tunnelbanan in till New Delhi. Jag hade läst att den är splitter ny och att tidigare problem med ficktjuvar hade gjort att de nu har löjligt hög säkerhet där. Det var sant. Väskan skulle genom scanner och passagerarna genom metalldetektor. Det är också så att kvinnor ska gå genom en ingång vid sidan av och blir scannade bakom ett skynke. Ni kan ju gissa att det tog mig ett tag och 2 upprörda säkerhetsvakter innan jag fattade. Kvinnoingången var väldigt mycket vid sidan av också. Men jag blev kollad av en ung tjej som log smått underhållen och blinkade åt mig. Sen stod det vakter överallt och tågen var hur fina som helst.

Så flygmetron var inget problem. Men att ta sig från centralstationen till hotellet. Det var verkligen ett meyham. Men det gick det också. Fast jag har inte vågat äta så mycket ännu. Jag har läst att man ska äta indisk yoghurt för att vänja sig vid bakteriekulturen. Det fanns ingen sån vid frukosten. Så min mage lär ju få vänja sig den hårda vägen eller så blir det en enda lång diet det här.

Just det. Jag såg massa apor igår också. Taxichauffören sa att de är livsfarliga. Jag höll mig från att klappa dem.

Dan före dan

Nu är det bara två dagar kvar tills jag ska resa inväg till Indien. Det ska bli så roligt. Eftersom biljetterna var snordyra på lördagen åker jag redan på fredag och har 1 dag i New delhi innan IEC mötet börjar. Jag är så fundersam över hur det kommer att vara där och jag har hört så många historier on Indien. Undrar vad jag ska förvänta mig? Jag lär spendera en del av den där dagen åt att förbereda min inför IEC mötet också. Det är bra att ha lite koll på vem som är vem och hur det fungerar. Även om meningen med hela young professional programmet är att lära sig hur det fungerar och skapa kontakter.

Sen är det ur askan i elden igen och vi ska resa runt. Det är jag också spännd inför. Jag har provpackat min väska, tagit reda på vad man kan behöva, köpt magpiller och plåster. I måndags tog jag mitt sista vaccin och som tur var har jag inte alls haft så ont i kroppen efteråt den här gången. Kanske kroppen har lärt sig hantera det trots allt?

Sen så har jag köpt en surfplatta också så att jag kan uppdatera min familj om var vi befinner oss. Alla är de så oroliga över hur det ska gå och jag har lyssnat till förmaningar från både nära och inte speciellt nära i månader nu. Jag är så fundersam över det där landet och läser om än hur farligt det kan vara och att man kan ska akta sig och å andra sidan hur snälla människor Indier är.

Men vid närmare inventering av hotellen ska det lära finnas WiFi på de flesta platser. Så jag kanske kan komma med någon liten uppdatering trots allt. Men jag kommer inte jaga efter en uppkoppling direkt. Så bli inte oroliga om ni inte hör av mig på 3 veckor eller mer.

webshopping (och posten) rules!

Jag köper en hel den varor via webshop nuförtiden. Jag har helt enkelt inte lust att trava omkring i tusen affärer för att kika på en begränsad mängd varor. Istället letar jag reda på saker på internet och köper via webshop. Hämtar på posten och returnerar om det blir fel. Jag vill säga att jag inte har tid att springa i affären. Men det blir fel. Det kan ta evigheter att leta på internet också. Men jag kan göra det hemma i soffan medan katterna ligger bredvid mig och får sin dos av matte-närhet. Jag spenderar så stor del av mitt liv borta från hemmet ändå. Så det är trevligt om jag kan klara av nödvändig shopping hemma. Men ibland är det ändå lättare att hitta specifika prylar på internet.

Men servicen kan variera i oändlighet. Nu skulle jag ha lite reseprylar. Jag har handlat på Outnorth.se. Där är de supersnabba att packa och skicka varor. Retur och ändrad beställning tog lite längre tid däremot. Men nu la jag in beställningen sent på onsdag kväll, på torsdag fick jag meddelande om att paketet var skickat och idag meddelar posten att paketet ligger på posten. Med smsavisering kan jag hämta det genast och slipper vänta på att posten ska skick aut lappen. Helt suveränt!

Så skulle jag ha nya kontaktlinser också, innan jag åker iväg. Har dragit på det för jag ogillar optikern. Men i onsdag gick jag in där och bad dem skicka efter nya linser åt mig. Det gick inte, jag måste göra en synundersökning först och leveransen skulle komma någon gång under nästa vecka om de bestäldle samma dag. Knappast sa jag och tecknade ner vilak styrkor jag behövde. Gick hem och beställde via internet och nu ligger linserna och ett par nya solglasögon i postlådan. Det har posten meddelat mig om per sms.

En vecka träning är bättre än ingen träning

Den här veckan har jag äntligen kommit igång med att träna. Förkylningen drog verkligen ut på tiden.

Nu har jag satsat på att springa en kort men intensiv stund på löpbandet som uppvärmning. 15-20 minuter satsar jag på nu och målet är att hålla så hög intensitet jag bara kan. Jag tränar främst på att bli snabbare. Planen är att åtminstone emellanåt träna så som jag gjorde under FitnessFighten. 20 min löpning, intensiv styrketräning, 10 min rodd, styrketräning, 10 min löpning och styrketräning. Det var ett mycket bra upplägg faktiskt.

Men det blir sen. Nästa vecka lär det inte bli mycket träning för då ska jag fixa det mesta innan resan. Lite styrigt att vara borta i 3 veckor och över månadsskifte. Mycket att ordna både på jobbet och hemma. Men jag tänker ta med träningskläder på resan och vi har bokat hotell med gym på flera platser. Det blir utmärkt. Fast, oroa er inte. Jag tänker inte hetsa mig.

Allt på en plats

I slutet av den här veckan har jag varit i Malmö på kurs, Grundläggande projektledning. Verkligen värdefull utbildning för mig och jag lär ta med mig många bra insikter därifrån. Det gav också ytterligare förståelse till varför vissa saker i världen fungerar så som de gör, vilket kommer att åtminstone lindra irritation i en del situationer. Det är mycket bra, så kan jag fokusera på andra saker. Det är det som gör att jag tycker kunskap är så värdefullt. Dessutom var gruppen och kursledaren riktigt bra och vi hade hur kul som helst.

Det roliga är att jag knappt lämnade hotellet under min vistelse. Jag bodde på samma hotell som utbildningen hölls på och jag både åt och tränade där. Vanligtvis brukar jag känna att jag vill ut och titta på platsen. Men inte den här gången. Jag ville bara gå min kurs, göra lite jobb och lyckas få till lite träning.

Morgondagens ingenjörer

Idag ska jag gå på ett event med Sveriges Ingenjörer där man ska berätta om vad man tror kommer väntas av morgondagens ingenjörer. Högst intressant i elkraftbranschen där jag jobbar och där det också sägs lida brist på folk. Men det är inte riktigt sant. Det lider brist på kunnigt folk och det är brist på företag som är villiga att utbilda nya förmågor. Vi har tagit det här med att man ska vara nyutbildad och ha massa erfarenhet till en helt ny nivå.

Men rör det sig i så fall inte också om en bransch som har haft det väldigt lätt ett tag? Lite bortskämmt? Det har inte behövts nytt folk. De som har funnits har varit nästan tillräkliga. För många av de som har jobbat i braschen har gjort det länge och väl. De är duktiga. Men de troppar av en efter en. Hur gör man när de flesta inte kan eller bara kan lite? Om vi plötsligt inte kan bygga robusta system längre utan bara nästan-fungerande?

Men jag är helt säker på att det löser sig. Det löser sig alltid. När det finns ett riktigt behov. Det löser sig åtminstone lite efter att måste har inträffat. Men först måste vi ha en kris. Så låter det runt om i branschen.

Igår på nyheterna pratades det om att det kommer att råda brist på ingenjörer om 15 år (?). Det har det sagts länge. Att det är framtidens yrke osv. Men jag fick kämpa otroligt hårt för att komma dit jag är ändå. Det var ingen som ville anställa mig enbart baserat på mitt intresse. Jag hade behövt ha exakt och specifik erfarenhet. För att få det jobb som kan ge mig just den erfarenheten.

Så ja. Jag tycker det ska bli riktigt intressant vad man har att säga om morgondagens ingenjörer. Om jag nu blir insläppt. Jag är ju inte medlem. Ännu.