träningsmässigt

På det här området ligger jag ju verkligen dåligt till nu just. Med på resan hade jag löparskorna och en stor tanke om träning och de två första dagarna tränade jag faktist. Vi bodde ju på en resort ca 10 km utanför stan så det fanns liksom bara hotellområdet att uppehålla sig på eftersom det inte var riktigt safe att röra sig ensam, som vit, utanför området. Jag kände mig som en apa i en bur och behövde träna.

Men de första dagarna sprang jag av och an på stranden som träning. Men stranden lutade ganska kraftigt och det var ganska knepig belastning. Tungt och bra ioch för sig och det jämnar ju ut sig när man springer åt båda hållen, men ändå. Andra dagen tog jag en morgon länk av och an på hotellområdet. Men sen så blev jag ju sjuk och sen efter det hade präktigheten vandrat av mig och spriten tog över handen. Jag tränar aldrig med sprit i kroppen.

Sen så kom vi hem och jag blev lat. Visst då jetlaggad också, men mest lat. Jag har inte tränat före igår kväll när jag äntligen tog mig ut. Det gick helt okej fast jag inte sprang så fort utan latade mig mest. Men nu just får jag säga att huvudsaken är att jag tog mig ut.

nä nu!

Jag tänkte ge efter för grupptrycket och ordna till det med Twitter. Jag har tänkt tidigare men bara inte orkat. Men nu så, grupptrycket som sagt.

Så vad sker!? Jo, någon jävel har stulit mitt namn. Kaaja, "is already taken". Det var det fräckaste! Det finns inget annat namn jag kan tänka mig att använda på twitter heller, inte nu just i alla fall, så nu får det bara vara. Det här kommer att plåga mig i evigheter.

Jo då, jag har försökt kolla om jag kanske bara registrerat mig tidigare och glömt det men inte det heller tydligen. Jag borde informera dem på twitter att de faktist har en tjuv bland användarna.

som en skitunge

Ja, precis som Jenny skrev att hon gjorde så satt jag också uppe länge igår kväll och kollade youtube. Jag skulle ju dessutom jobba idag så det var ju inte så smart. Klockan 12 insåg jag att jag verkligen borde gå och lägga mig, bara ett sista varv runt internet och kl.1.00 var det sovadags.

Så där är det alltid när Robert lämnar mig ensam, jag kommer mig aldrig i säng. Det är så tråkigt att lägga sig ensam, ingen att busa med, ingen att gnälla med om vem som har den bättre kudden och ingen att säga god natt till. Bara tråkigt och dessutom blir jag så mörkrädd. Kallt är det också. Ryggraden tvinar bort på en gång och jag är som en barnunge lämnad ensam hemma, passar på att sitta uppe när föräldrarna inte ser det.

Gräsänka

Robert blev tvungen att åka till bageriet långt bortom stan så min fredag kväll blev lite ensam. Men Robert åkte precis, kommer hem imorgonbitti och jag ska snart sova. Så nu pratar vi ensam i några timmar och snarklös natt.

Dom ensamma timmarna spenderade jag med att läsa bland annat Jennys blogg. Hon är tydligen också ensam hemma och youtubear Lillie och Sussie. Därigenom snubblade jag över den här gamla godingen. Det är en catchig melodi men det var liksom inte så mycket innehåll i texten. Men ändå, jag bara nostalgi-gillar den.

Äntligen

Jag har inte jobbat sedan vi kom hem från semestern. Det var meningen att jag skulle starta med föruppgiften till det som möjligen ska bli mitt Diplomarbete direkt efter semestern. Men det har inte kommit igång ändå. Jag har väntat snällt efter första gången jag ringde och hörde efter vad som sker.

Sen bestämde mig för att ringa och tjata är det samma som att visa intresse. Så, idag tog kunden alltså beslutet på några få minuter. Nästa vecka startar jag på föruppgiften, kartlägga läget som det är nu. Har jag tur så lyckas jag få kunden att inse hur mycket de har att tjäna på att låta mig optimera deras funktioner, de kan tjäna mer pengar och jag får grund att skriva Diplomarbetet från. Alla nöjda.

Det jobbigaste är alltid att inte veta säkert. Gå med klump i magen och fundera över vem som möjligen skulle kunna tänka sig att anställa mig. Skönt att få bekräftat före helgen att Fas1 ska dras igång. Då är jag säkrad för några veckor framåt åtminstone.

upp, upp och iväg

Medan jag fyllde på lådan med te imorse kom jag fram till att gult Lipton te faktist måste vara ursprungs téet, téernas te, mera te än så blir det inte. Alla andra sorter är varianter av te. Ja precis det, full av viktiga tankar redan från första minut idag.

Jag kände dessutom att jag absolut måste skriva om det också. Jag har antagligen saknat att sprida ut mina vardagsfunderingar genom bloggen under semestern, så ni får bara leva med det här nu.

Startade dagen med standard frukosten. Man kan inte gå fel med den frukosten i magen.

Slitsamt liv

Det tär tydligen hårt på kropp och själ att ha semester. Jag hade hört ryktas om sådant och planerat in en vilodag efter semestern så att jag skulle kunna börja med det verkliga livet så fort som möjligt.

Men det gick i kras för i onsdags, dagen efter att vi kom hem var jag alldeles upp i varv och tänkte absolut inte vila utan gick mest omkring helt enkelt. Sen sov jag största delen av kvällen, sov och vaknade mellan vaven och hade ingen aning om vem eller var jag var.

På torsdagen skulle jag gripa tag. Men nejj, det var då den riktiga tröttheten slog till. Jag vaknade kl.12 på dagen gav upp, tittade serier och sov mesta delen av dagen. Det är nu jag tycker synd om Robert som började jobba redan dagen efter vi kom hem. Men det är antagligen så man hanterar ett jetlag riktigt, inte genom att sova och äta på totalt fel tider.

Nåja, sen sov jag största delen av kvällen igår. Piggnade till på kvällen och stirrade i taket mesta delen av natten. Ändå vaknade jag till 30 min efter att Robert gått till jobbet och jag trillade ur sängen kl.6.30. Jag hade tydligen sovit klart.

Dominicanska Republiken del 1

Jag måste börja med att berätta om det tråkigaste på hela resan. Det var att jag blev sjuk. Jag har inte varit sjuk på många herrans år, men å andra sidan har jag inte haft riktig semester på många herrans år heller. Visst har jag varit ledig, men ledig har alltid betytt att jag borde/måste studera istället och jag har aldrig riktigt fått slappna av. Den här gången var jag totalt ledig och hade skrivit undan tent innan resan och dessutom fått 2 st omöjliga kurser godkännda. Naturligtvis blev jag förkyld så fort jag slappnade av totalt.

Jag gjorde mitt absolut bästa för att vara med ändå och det betyder att jag gick omkring i shorts + knähöga stickade strumpor och långärmad varmtröja medan de andra badade i havet. Tack vare den utstyrseln var det bara två dagar som jag var riktigt sjuk.

En av dagarna som jag var sjuk var vi ut på catamaran tur. Tyvärr fick vi dåligt väder och jag frös ihälj mig medan de andra drack rom och cola. Efteråt spontanåkte de andra till en Scandinavisk bar i Sosua som någon läst om i Lonley Planet. Jag var väldigt sur på världen då just eftersom jag fick resignera och åka med lastbilen hem till hotellet istället. Jag som bara älskar spontanäventyr och allmänt onödigt gris supande.

Nåja, Scandinavian Bar and Grill som drivs av Norrmannen Tom visade sig vara ett bra ställe och Tom var en hyvens kille, så de andra bokade in grillfest hos Tom sista fredagen på semestern.

Hos Tom, dit jag alltså inte kunde åka med den dagen, serverades det underbara pina coladas med färskt, krossat ananaskött direkt ur en annanas. Jag borde ha druckit flera bara jag inte blivit så full av all den där spriten. Den här bilden är från fredagen istället när jag också kunde vara med och röjja.

vardagen slår till

Okej, så igår kväll kom vi hem till Tromsö igen då. Känndes som om vi inte varit borta alls. Men nu är det ju snart April och vintern är ju snart förbi, fast det verkligen inte ser ut så.

Så, nu är väl den bittra verkligheten här då och jag får börja ta itu med skola och jobb igen. Slitsamt att starta igång allt igen. Men jobbfronten är egentligen väldigt spännande för hemma i posten väntade jobberbjudandet, i skriftlig form med namnunderskrift och allt. Nervöst och spännande.

Andra spännande saker som väntar är bland annat massa klädtvätt. På Dominicanska Republiken var det väldigt fuktigt och alla kläder luktar otäckt och mögel. Den lukten sitter fast i hela mig också och håret stinker fast jag duschat. Men det är smällen man får ta för två veckors avslappning och romdrickande.

Sen när jag orkar ska jag bjuda på lite bilder också. Resan hem varade i ca 20 timmar och jag var helt slut igår kväll. Vid sista flygsträckan, Oslo-Tromsö somnade jag innan planet ens hann starta. Planet från Puerto Plata blev ca 2 timmar försenat och vi fick verkligen springa och gnälla oss fram för att hinna med på första norska planet mot Tromsö, Stavanger-Oslo. Men vi hann och jag tror att vi fick med oss alla saker också.

Hej, hej!

Ja, det var ju inte sa bara att hitta internet pa den har platsen. Men nu loggar jag in for att mentalt borja fordbereda mig pa det vanliga livet igen.

Men resan ar fortfarande harlig. Mycket gledje. Jag kopte men Musse Pigg-flytmadrass att paddla fram och tillbaka i polen med. Fram och tillbaka till baren alltso. Sen ar vi som barn och har krig pa vara flytmadrasser. De andra hotellgasterna blev smasura, men vem bryr sig.

Jag har ocksa fatt infon att Joffe har det bara bra hemma, sa det ar ju skont.


Puss och kram alla! ha det bra!!

Dagen D

Okej, sy upp klänning, packa, instruera kaninskötare och sätta sig på planet.

Ha det så bra allihopa och ta hand om er! Jag är tillbaka i slutet på mars. Med lite tur lyckas jag skriva lite under resan också. Bara för att gnida in hur bra vi har det.

Det kan inte bli mer avslappnande.

Det var nog karman som log ner mot mig när jag skadade knäet. Eftersom jag inte kan göra så mycket nu, som t.ex. panikspringa några långturer innan semestern och andra slitsamma saker så blir det vila istället och jag kan inte ha dåligtsamvete för jag kan inte göra å mycket mer.

Robert är på jobbfest och jag har tjejkväll, med mig själv. Benvaxning, städa badrummet, brasa, avocadoröra och grekisksallad, meskomedi på tv4.

Jag känner lugnet sprida sig. Vet inte när jag senast varit så här avslappnad, utan att det är för att jag är totalt slutkörd.

ajaj .... aj

Ja. Igår var det som sagt en spännande dag. Det hela började med att jag tog mig i god tid till bussen för att börja jobba kl.9, skriva tent kl.11, träffa potentiell blivande chef kl.14, träna, ta sig hem och dammsuga och instruera kanin skötaren.

Mjah, som sagt så gick första 15 minuterna bra. Sen klev jag av bussen, på en isfläck, halkade och landade med ett knä på trottoarens kanten. "Oj, ojdå" sa jag skenerat och gick vidare till jobbet. Lite sur över att det blev hål på mina favorit jeans. Först framme vid jobbet upptäckte jag blodfläcken. Sen blev det lite kaosartat att ta reda på vilken läkare jag skulle gå till och det slutade med ett par stygn under knät och en bedövningsspruta som gjorde ooooont. Men läkaren var cool och sa "det var ju det jag sa, du skulle ha låtit mig sy det utan bedövning". Jag är ändå skeptisk till det.

Resten av dagens planer blev lite si sådär. Jag skrev tenten med varierande resultat och mötet med möjlig ny chef var helt ok även om det inte nådde riktigt fram till det jag hade velat. Men det har potential att bli riktigt bra. Tiden får utvisa.

Nu har jag jobbat klart för idag och nu är det benvaxning och sen semester som väntar. Skönt ska det bli, fast det gör ont i benet och jag får gå med onda stygn.

Nedräkningen

Ja, igår inträffade nogonting lustigt. Jag ids inte gå in på detaljerna här. Men det visade sig att jag redan klarat av fortsättningskursen i reglerteknik. Jag fick ett telefonsamtal i går kväll och mitt tentresultat från i höstas hade bara inte kommit sig fram till databasen. Jag skrev delförhöret idag ändå i hopp om att höja vitsordet. Men den är avklarad, redan i höstas.

Dessutom fick jag höra att jag klarat senaste tent jag skrev, för några veckor sedan, grundkursen i reglerteknik också. Så, nu är de kurserna plötsligt avklarade.

Det betyder alltså att det är en enda kurs som står emellan mig och mastern nu. Som är obligatorisk alltså. Men jag har åtminstone en extra kurs inplanerad så vi kan väl säga två kurser kvar då och diplomarbete + 2 mindre arbeten som ska göras i samband med diplomarbetet.

för en vecka

Den här veckan har varit märklig. Jag har slutat spekulera i om den var bra eller dålig, för den var bara märklig. Jag har kastats mellan förtvivlan och hopp, djävulskap och glädje, uppgivenhet och överraskande lättnad. Så nu ska jag nog bara överleva fram till söndagen då jag åker iväg till karibien. Helt otroligt, jag har int riktigt fattat att jag ska få åka till karibien. Det har jag bara drömt om. Snorkla, ligga på stranden, rida på hästar, ja maaannn och rom i baren. Jag ska klara av att slappna av och bara skita i allt. Inte stressa.

on it

Så var det bestämt och ordnat. Jag skriver delförhör 1 i reglerteknik, fortsättningskursen på fredag. Så nu är det läsa, läsa, räkna, räkna som gäller och jobba, jobba.

Dagens Einstenquote

I have no special talent. I am only passionately curious.

precis som vanligt + Joffe update

Jag tror att jag har bestämt mig för att försöka skriva tenten innan jag åker iväg på semestern. Hoppas att beslutet inte blir ett misstag.

Så, nu är jag alltså precis där jag brukar vara. Läser i panik. Klarar bara att sitta still några minuter, panikäter, har ont i magen, har aningen lös mage, äter inte den bästa maten och dricker ännu mer kaffe så att det hela blir ännu bättre. Naturligtvis har jag smutsigthår och är klädd som en hysterisk 3-barnsmamma på randen till breakdown. Utmärkt att allt är som det ska vara.

Men Joffe är åtminstone glad över att jag är hemma och klappar honom. Dessutom har solen nästan börjat nå in i vardagsrummet nu så att han kan ligga och vila sig där han brukar. Ordningen återställd.

En vecka kvar

Nu just känner jag mig aningen stressad över tillvaron. Livrädd för livet. Livrädd för att det ska bli precis som jag tänkt mig och samtidigt rädd för att det inte blir så. Rädd för allt men samtidigt glatt förväntansfull. Lite av en märklig känsla. Som ett nervvrak men smått stabil ändå.

Det som tränger mest är att resan närmar sig, men jag har massor att göra och så klart egentligen inte alls tid att åka. Men det är väl ingen överraskning. Jag kommer att ta böckerna med, inte öppna dem och förbli stressad över att jag inte läst. Jag borde bara kliva ur ryggsäcken och lämna böckerna hemma. Men.. nja. jag har ju mycket tid att läsa på planet. Robert kommer ändå att sova hela vägen medan jag sitter sömnlös. Så det ligger väl mellan att dricka sprit under tiden eller läsa, eller ..varför inte båda på en gång.