Nu sitter jag här med den årliga ångesten innan jag ska åka hem på semester. Jag måste städa undan här hemma och så måste jag packa väskorna och komma ihåg allt. Det hade ju inte varit så svårt om jag visste vad jag skulle packa för och vet jag hur länge jag ska stanna heller. Det här brukar resultera i en sån enorm packning och det vill jag försöka undvika. Jojo, det är bara att ta med det viktigaste. Visst, visst. Men det här löser jag genom att packa i sista minuten så åker jag hem med enorm packning och helt fel kläder.
I övrigt så sitter det två hämmade katter här i soffan. I ren desperation över hur jag ska bli klar med allt och vad jag ska packa kom jag på att jag kunde starta med att tvätta katterna. Man kan inte åka smutsig på semester heller! Ni skulle bara veta hur ynkliga de kan vara efter en tvätt. Förutom det faktum att de ser för ynkliga ut när fluffet klistrar sig mot kroppen och de bara är två skrakar. Tusse sitter med huvudet högt i soffan så att pälsen inte ska släpa i tyget om han behöver röra huvudet. Janne stryker omkring längs golvet och försöker antagligen hitta en plats där han inte skulle vara så våt. Han har redan provat min strumplåda. Jag skulle vilja bjuda på en bild. Men jag har bara inte samvete att plåga dem ytterligare med kameran också. Katter gillar inte ögon som stirrar på dem.
lördag, juni 29, 2013
Storytel och lunchpausen
Det fina med att inte ha någon direkt plan. Det är att man kan ta med sig sin lunch ut och lägga sig i solen om det råkar vara fint väder. Sen lyssnade jag på En man som heter Ove, skriven av Fredrik Backman. Jag kanske återkommer med recensionen. Men jag kan likt Lisa konstatera att det bor en Ove i mig också. Jag kan gärna tänka mig att kontrollera sakers tillstånd genom att sparka på dem.
Vanligtvis brukar jag inte lyssna på ljudböcker. Det är för stor risk att jag börjar tänka på annat och sen har hela kapitel rusat förbi utan att jag hört ett dugg. Det händer i och för sig när jag läser också, att ögonen bara läser texten men hjärnan tänker på något annat. Via Buzzador fick jag ett erbjudande att prova på Storytel gratis i 30 dagar och nappade. Här man välja bland många olika ljudböcker att lyssna på antingen direkt från nätet eller så laddar man ner dem och lyssnar även utan internet. Jag tänkte att det blir bra till semestern. Då kanske jag kan ligga i solen och lyssna. Det är så otroligt tungt när man måste hålla i en bok och man får solen i ögonen eller ingen sol alls i ansiktet. Ja, ni vet kanske.
Vanligtvis brukar jag inte lyssna på ljudböcker. Det är för stor risk att jag börjar tänka på annat och sen har hela kapitel rusat förbi utan att jag hört ett dugg. Det händer i och för sig när jag läser också, att ögonen bara läser texten men hjärnan tänker på något annat. Via Buzzador fick jag ett erbjudande att prova på Storytel gratis i 30 dagar och nappade. Här man välja bland många olika ljudböcker att lyssna på antingen direkt från nätet eller så laddar man ner dem och lyssnar även utan internet. Jag tänkte att det blir bra till semestern. Då kanske jag kan ligga i solen och lyssna. Det är så otroligt tungt när man måste hålla i en bok och man får solen i ögonen eller ingen sol alls i ansiktet. Ja, ni vet kanske.
Stora bokningsdagen
Det blev mastiga jobbdagar den här veckan. Igår kom jag hem kl.20.30 igen. Visste att det skulle bli en lång dag, men så pass lång hade jag inte tänkt mig. Visserligen avslutade jag med att flytta plats på jobbet. Lär vara lagom förvirrande att komma tillbaka efter semestern till ett nytt skrivbord. Jag har suttit en bit bort från de andra projektledarna, antagligen för att det hade klagats på att det var så stojigt där borta och jag skulle få sitta i lugn och ro. Men det är ju jätte konstigt att sitta en bit bort och behöva gå bort till de andra när
något ska diskuteras. Nu kan vi hojta till varann istället. Det blir bra. Tur att man kan ändra på saker här i livet.
Men sen hade jag stora boknings och framför allt betalningsdagen. Jag har betalat och anmält och bokat. Så nu har jag ett fjällmaraton i Sälen, ett maraton i Helsingfors och resa och hotell, ett Lidingölopp och en resa till Finland på måndag. Det tar sin tid att fixa och det här löpandet jag håller på med kostar sin slant. Eventuella sponsorer är välkomna! Efter detta springer jag i nästan vilken tröja som helst. Men, men. Jag intalar mig att det är livserfarenhet jag köper mig. Alternativet är att jag antagligen skulle ligga hemma på soffan och det vill jag göra så lite som möjligt.
något ska diskuteras. Nu kan vi hojta till varann istället. Det blir bra. Tur att man kan ändra på saker här i livet.
Men sen hade jag stora boknings och framför allt betalningsdagen. Jag har betalat och anmält och bokat. Så nu har jag ett fjällmaraton i Sälen, ett maraton i Helsingfors och resa och hotell, ett Lidingölopp och en resa till Finland på måndag. Det tar sin tid att fixa och det här löpandet jag håller på med kostar sin slant. Eventuella sponsorer är välkomna! Efter detta springer jag i nästan vilken tröja som helst. Men, men. Jag intalar mig att det är livserfarenhet jag köper mig. Alternativet är att jag antagligen skulle ligga hemma på soffan och det vill jag göra så lite som möjligt.
fredag, juni 28, 2013
En dag kvar till semester
Tidigare i vår väntade jag så otroligt mycket på semestern. Jag var så värd den. Men nu är jag så mitt upp i jobbet att jag inte vet hur jag ska klara av att vara ledig. Det finns så mycket att göra.
Märkligt hur det kan bli. Men jag har saker att göra i Finland också så det är bara att åka. Gissar att semesterläget kommer över mig sen. Men jag lär ändå jobba litegrann. Jag har en del uppgifter som är knutna till jobbet men jag gör dem på min fritid. För att jag inte riktigt hinner på jobbet, för att de uppgifterna inte riktigt prioriteras där och för att mitt jobb också är mitt intresse.
Det låter kanske smörigt, men det är så. Jag brukar tänka över hur annorlunda livet är för att jag jobbar med något jag bryr mig om. Jag tänker sällan att jag jobbar mellan 8 och 5 utan det som jag ska göra gör jag. Det är en del av min livsrytm. Men jag gör själv valet. Jag kan se det som att arbete bara är ett arbete och jobba där efter och leva på de lediga timmarna. Eller så kan jag se det som att det jag gör är en del av mitt liv och leva hela tiden.
onsdag, juni 26, 2013
Tusseupdate
Senaste tiden har Tusse varit en riktig matte-gris och allmänt riktigt gossig. Han vill bara mysa och är hur snäll och trevlig som helst. Men han har ju den där grejen att han bits ännu. Vi har fortsatt försöka jobba bort det och det blir bättre. Han biter inte hårt och okontrollerat. Men ibland är det som att han vill trotsa eller så tycker hanbara att det är så roligt att bitas. Man kan bara se hur han skrattar för sig själv efteråt.
Ibland får han för sig att han ska hugga oss i övre vaden om vi går förbi och bara har shorts på oss. Han biter inte hårt och inte länge. Bara för upmärksamheten. Vi försöker att inte ge onom nån. Men det är ju egentlkigen ganska kul när Thor all mighty nafsar oss i benen, bara för att han vill att vi ska säga att han är söt eller pussa honom.
Däremellan springer han som om helvetet var påväg över honom bara för att jag frågar om han vill ha en puss. Har svårt att bestämma sig dendära.
Ibland får han för sig att han ska hugga oss i övre vaden om vi går förbi och bara har shorts på oss. Han biter inte hårt och inte länge. Bara för upmärksamheten. Vi försöker att inte ge onom nån. Men det är ju egentlkigen ganska kul när Thor all mighty nafsar oss i benen, bara för att han vill att vi ska säga att han är söt eller pussa honom.
Däremellan springer han som om helvetet var påväg över honom bara för att jag frågar om han vill ha en puss. Har svårt att bestämma sig dendära.
Inför semesterstressen
Nu är det inte mycket aktivitet på den här sidan. Men jag är i stressen i nnan semestern och allt ska göras. Jag jobbar och fixar så det är allt galet. Ofta är jag så upp i varv när jag kommer hem att jag inte kan sova. Fast det är roligt också när något händer, jag lever upp då.
Förra veckan var jag lite besatt av ett jobb som skulle utföras. Då sprang jag ett dellopp till i Ursvik (extrem terränglopp på 15 km) och försökte beställa det där jobbet samtidigt. det känns som mig i ett nötskal. Springer runt i ett galet terränglopp samtidigt som jag försöker köpa in lite jordningsutrustning till några stationer. Jag skulle vilja skriva skämt å sido nu. Men alltså jag gjorde ju faktiskt det där. Bra gick loppet också. Jag var 5 min snabbare än sist. Antagligen för att jag var så speedad och inte hade ro att vara längre i skogen.
Men nu är det lite svårt att hinna med saker hemma. För mig räcker inte dagarna i veckan till och jag undrar hur folk hinner med saker. Den här veckan har jag tvättat på måndag, aw med jobbet igår, idag är jag på arbetsresa till Dalarna och jag kommer antagligen hem sent, imorgon hoppas jag kunna träna och sen är det fredag och arbetsveckan är slut. Då ska jag tvätta ikapp lite mer, städa och flytta en säng. Sen är det semester! Så jag måste packa väskan och Tusse och Janne också. Jag hoppas det finn splats på åten, för jag lär knappt hinna boka nån biljett. Men jag är glad ändå.
Förra veckan var jag lite besatt av ett jobb som skulle utföras. Då sprang jag ett dellopp till i Ursvik (extrem terränglopp på 15 km) och försökte beställa det där jobbet samtidigt. det känns som mig i ett nötskal. Springer runt i ett galet terränglopp samtidigt som jag försöker köpa in lite jordningsutrustning till några stationer. Jag skulle vilja skriva skämt å sido nu. Men alltså jag gjorde ju faktiskt det där. Bra gick loppet också. Jag var 5 min snabbare än sist. Antagligen för att jag var så speedad och inte hade ro att vara längre i skogen.
Men nu är det lite svårt att hinna med saker hemma. För mig räcker inte dagarna i veckan till och jag undrar hur folk hinner med saker. Den här veckan har jag tvättat på måndag, aw med jobbet igår, idag är jag på arbetsresa till Dalarna och jag kommer antagligen hem sent, imorgon hoppas jag kunna träna och sen är det fredag och arbetsveckan är slut. Då ska jag tvätta ikapp lite mer, städa och flytta en säng. Sen är det semester! Så jag måste packa väskan och Tusse och Janne också. Jag hoppas det finn splats på åten, för jag lär knappt hinna boka nån biljett. Men jag är glad ändå.
torsdag, juni 20, 2013
Sommarformen
Jamen se där. Sommarformen börjar infinna sig. Det kanske inte ser så bra ut på bilden eftersom knappen inte går att knäppa. Men en mycket positiv överraskning för mig eftersom jag inte ens fick ner benen i de här byxorna för några veckor sen. Snart nere i samma vikt som efter FitnessFighten förra året. Utan sträng diet och inga förbud!
Hela vintern och inte minst under maratonträningen (ni skulle bara veta hur hungrig man blir av att springa långlopp) har jag kämpat med att hålla vikten nere. Men ändå hamnade jag på vintervikten. Eller ja, ansträngningen gjorde att jag höll mig ett kilo under den.
Själva överraskningen består av att jag inte har gjort någon schemalagd eller strategisk bantning. Jag har bara inte stoppat i mig megamellanmål vid minsta hunger. Det jag däremot har gjort är att jag har följt vikten noga. Vägning varje morgon har säkert hjälpt till att hålla några kalorier borta.
Put attention to your intentions. Det lärde jag mig på ett seminarie om personlig utveckling här om veckan. Det kan nog ligga ganska mycket i det.
Lite till nu bara så kan jag knäppa knappen också. :)
onsdag, juni 12, 2013
Runkeepern
Något som jag vill puffa för, det är Runkeepern. Tycker att det är helt genialt, så enkelt och så gratis.
För er som inte vet så är Runkeeper en app man kan ha på sin smartphone. Den loggar ens träningsrundor med hjälp av gps så att man får statistik på, t.ex. sin löprundor. Den har också en pratfuktion så att den läser upp vald data medan man springer och man kan ha igång den samtidgt som man lyssnar på musik från t.ex. spotify. Då tunar den bara ner spotify medan den läser upp inforn.
Jag har min inställd på att läsa upp hastighet, hur långt jag har sprungt och vad jag har för medelhsatighet var 5:e minut. Tycker det är lämpligt. Helt säkert får man bättre löpteknik jämfört med att ha gpsklocka också, när man slipper sprinag och titta på sim armled också. Man kan koppla ett pulsband till den här papen, men det är inget jag har och det man kan köpa till tycker inte jag ser speciellt bra ut. Men jag har sedan länge slutat med pulsband/klocka, tycker det är mycket bättre att känna efter i sin kropp hur man ska springa istället.
Tidigare tyckte jag det var så meckigt att ha med sig gps-sändare och klocka och ipod. Kände mig som värsta roboten emellanåt. Men nu tar jag bara med mig telefonen och sticker. Inte så att en iPhone är det smidigaste att ha med sig på löprundan. Men jag behöver bara hålla reda på en grej och jag slipper betala dyra pengar för gpsklocka.
Dessutom så utvecklas Runkeepern vart efter och nu tycker jag den börjar bli riktigt bra. De har gjort en ny sammanställningssida och info om träningsrundan, man kan skriva in sina mål och nu får man dessutom en fin summering av det efter varje gång man har sprungit (så att man kan se sin framgång genast och inte glömma bort att man behöver springa mer) och så kan man anmäla sitt deltagande i lopp och ha dem som mål(då räknas dagarna ner till just det loppet, säkert man kan se vem annan som ska sprinag på runkeepers sida), det finns också träningsprogram att delta i och få planerade pass laddade ner till appen. För att inte glömma profilen man får på löprundan som jag visade tidigare. fatta så otrolig skillnad det är på stigning mellan Stockholm och Österbotten. Under ett pass i Stockholm rör man sig upp och ner mellan 60 meter. Men på ett pass i Österbotten var höjdskillnaden 10 meter. Inte så konstigt att jag inte tycker västerbron är speciellt tung längre.
Hur kul som helst! Om man gillar statistik.
För er som inte vet så är Runkeeper en app man kan ha på sin smartphone. Den loggar ens träningsrundor med hjälp av gps så att man får statistik på, t.ex. sin löprundor. Den har också en pratfuktion så att den läser upp vald data medan man springer och man kan ha igång den samtidgt som man lyssnar på musik från t.ex. spotify. Då tunar den bara ner spotify medan den läser upp inforn.
Jag har min inställd på att läsa upp hastighet, hur långt jag har sprungt och vad jag har för medelhsatighet var 5:e minut. Tycker det är lämpligt. Helt säkert får man bättre löpteknik jämfört med att ha gpsklocka också, när man slipper sprinag och titta på sim armled också. Man kan koppla ett pulsband till den här papen, men det är inget jag har och det man kan köpa till tycker inte jag ser speciellt bra ut. Men jag har sedan länge slutat med pulsband/klocka, tycker det är mycket bättre att känna efter i sin kropp hur man ska springa istället.
Tidigare tyckte jag det var så meckigt att ha med sig gps-sändare och klocka och ipod. Kände mig som värsta roboten emellanåt. Men nu tar jag bara med mig telefonen och sticker. Inte så att en iPhone är det smidigaste att ha med sig på löprundan. Men jag behöver bara hålla reda på en grej och jag slipper betala dyra pengar för gpsklocka.
Dessutom så utvecklas Runkeepern vart efter och nu tycker jag den börjar bli riktigt bra. De har gjort en ny sammanställningssida och info om träningsrundan, man kan skriva in sina mål och nu får man dessutom en fin summering av det efter varje gång man har sprungit (så att man kan se sin framgång genast och inte glömma bort att man behöver springa mer) och så kan man anmäla sitt deltagande i lopp och ha dem som mål(då räknas dagarna ner till just det loppet, säkert man kan se vem annan som ska sprinag på runkeepers sida), det finns också träningsprogram att delta i och få planerade pass laddade ner till appen. För att inte glömma profilen man får på löprundan som jag visade tidigare. fatta så otrolig skillnad det är på stigning mellan Stockholm och Österbotten. Under ett pass i Stockholm rör man sig upp och ner mellan 60 meter. Men på ett pass i Österbotten var höjdskillnaden 10 meter. Inte så konstigt att jag inte tycker västerbron är speciellt tung längre.
Hur kul som helst! Om man gillar statistik.
Ursvik Extreme deltävling 4
Igår gick deltävling 4 i Ursvik. För mig var det tävling nr.3 eftersom jag hoppade över den som gick mellan maraton-loppen. Där tyckte jag gränsen gick.
Jag sprang på samma tid som jag gjorde i det första loppet. Vet inte vad jag ska säga om det, men jag kännde av mina maraton-lopp i benen. Eller så gjorde jag det inte alls egentligen, utan var bara klen. Kan vara svårt att veta det där egentligen, om man verkligen lägger handen på hjärtat.
Igår mesade jag. Jag går en hel del på de här loppen och igår kom jag på mig själv med att gå och drömma lite och bara glömma bort att springa. Så. Där ser ni vilken nivå jag la det loppet. Efter första loppet var jag också helt slut efteråt och hade den där träningsvärks-migränen som jag brukar få ibland när jag har överbelastat mig. Helt färdig. Men igår var jag inte det efteråt. Hade lite värk i benen på natten bara och fick gå upp och äta lite (inte så att de relaterar till varann, hungern brukar sitta i magen). Trodde visserligen att jag skulle dö på den sista sträckan när jag sprang, men det går ju över. Med det vill jag bara påpeka att jag måste ha blivit lite snabbare eller uthålligare ändå. Hade inte tillräklig vilja igår. Men, nästa vecka går nästa deltävling och då får vi se om det går bättre eller sämre.
Grymt tungt att springa extremlopp förresten. Att ta sig upp för de där backarna är ju som att göra tuuusen enbensknäböj. Min bakredel, lår och bålmuskulatur får sig en verklig omgång, varje gång. Här är banprofilen också, så får ni se vad jag pratar om. Bilden blev tydligen lite suddig? Maxtoppen går till 60 meter. Ingen vila.
Jag sprang på samma tid som jag gjorde i det första loppet. Vet inte vad jag ska säga om det, men jag kännde av mina maraton-lopp i benen. Eller så gjorde jag det inte alls egentligen, utan var bara klen. Kan vara svårt att veta det där egentligen, om man verkligen lägger handen på hjärtat.
Igår mesade jag. Jag går en hel del på de här loppen och igår kom jag på mig själv med att gå och drömma lite och bara glömma bort att springa. Så. Där ser ni vilken nivå jag la det loppet. Efter första loppet var jag också helt slut efteråt och hade den där träningsvärks-migränen som jag brukar få ibland när jag har överbelastat mig. Helt färdig. Men igår var jag inte det efteråt. Hade lite värk i benen på natten bara och fick gå upp och äta lite (inte så att de relaterar till varann, hungern brukar sitta i magen). Trodde visserligen att jag skulle dö på den sista sträckan när jag sprang, men det går ju över. Med det vill jag bara påpeka att jag måste ha blivit lite snabbare eller uthålligare ändå. Hade inte tillräklig vilja igår. Men, nästa vecka går nästa deltävling och då får vi se om det går bättre eller sämre.
Grymt tungt att springa extremlopp förresten. Att ta sig upp för de där backarna är ju som att göra tuuusen enbensknäböj. Min bakredel, lår och bålmuskulatur får sig en verklig omgång, varje gång. Här är banprofilen också, så får ni se vad jag pratar om. Bilden blev tydligen lite suddig? Maxtoppen går till 60 meter. Ingen vila.
Resten av årets lopp
I början av året gjorde jag lite planer för resten av året. Loppmässigt alltså.
Jag har länge velat springa mer tuffare lopp, som terränglopp och så. Men jag tycker att steget är ganska långt från att vara asfaltslöpare till terränglöpning, så jag har inte riktigt vågat.Men jag har letat efter lämpliga terränglopp eller fjällslopp. AXA Fjällmaraton som jag skulle vilja springa blir ju fullanmält på en timme eller så. Sådana lopp brukar jag strunta i, det måste finnas fler.
Det fanns det! I år ordnas Fjällmaraton i Sälen. För att förbereda mig för det springer jag en serie extremlopp på 15 km som ordnas vid sju tillfällen i Ursvik. Jag tänker att det åtminstone får mig att springa i skogen några gånger kanske kan få mig att springa mer i skogen. Jag har ju alldeles utmärkta löpspår i Nackareservatet som finns alldeles här i närheten. Efter det ska jag också springa Lidingöloppet. Jag har inte vågat mig på det eftersom det ska lära vara så tufft kuperat. Men klarar jag av ett fjällmaraton så borde jag ju klara av Lidingöloppet också, tänker jag.
I övrigt ska jag börja träna på hastigheten nu. Jag vill gärna klara av att springa ett maraton på under 4h15min och då måste hastigheten upp OCH jag måste springa mer under min semester.
Så. resten av årets lopp blir Helsingfors Maraton (jag slog till och anmälde mig och bokade flygresa i lördags), Sälen Fjällmaraton och Lidingöloppet. Plus några extremlopp i Ursvik.
Vad har ni för planer?
Jag har länge velat springa mer tuffare lopp, som terränglopp och så. Men jag tycker att steget är ganska långt från att vara asfaltslöpare till terränglöpning, så jag har inte riktigt vågat.Men jag har letat efter lämpliga terränglopp eller fjällslopp. AXA Fjällmaraton som jag skulle vilja springa blir ju fullanmält på en timme eller så. Sådana lopp brukar jag strunta i, det måste finnas fler.
Det fanns det! I år ordnas Fjällmaraton i Sälen. För att förbereda mig för det springer jag en serie extremlopp på 15 km som ordnas vid sju tillfällen i Ursvik. Jag tänker att det åtminstone får mig att springa i skogen några gånger kanske kan få mig att springa mer i skogen. Jag har ju alldeles utmärkta löpspår i Nackareservatet som finns alldeles här i närheten. Efter det ska jag också springa Lidingöloppet. Jag har inte vågat mig på det eftersom det ska lära vara så tufft kuperat. Men klarar jag av ett fjällmaraton så borde jag ju klara av Lidingöloppet också, tänker jag.
I övrigt ska jag börja träna på hastigheten nu. Jag vill gärna klara av att springa ett maraton på under 4h15min och då måste hastigheten upp OCH jag måste springa mer under min semester.
Så. resten av årets lopp blir Helsingfors Maraton (jag slog till och anmälde mig och bokade flygresa i lördags), Sälen Fjällmaraton och Lidingöloppet. Plus några extremlopp i Ursvik.
Vad har ni för planer?
måndag, juni 10, 2013
Det kanske börjar bli cykeldags
Jag la ju ner cyklandet senaste månad. Det blev för mycket med alla maratonlopp och till en början helt ärligt för att det var så skönt att få åka till jobbet.
Men nu känner jag att det kan vara dags för cykelpendling igen. Jag sitter mest bara och irriterar mig över alla idioter på tåget och det är inte speciellt skönt att åka längre.
Nu pratar jag inte om helt vanliga vardagsidioter och folk som går skitsakta och drömmer mitt i folkströmmarna. Nä, jag menar de riktiga idioterna. De som ställer sig bredvid något utvalt offer och skriker åt dem. Folk som allmänt står och ropar på tåget bara för att väcka uppmärksamhet. Eller nån som påbörjat nån till synes meningslös men ändå hotfull diskussion med random person. Det finns många av dem i stan. Jag råkar inte ut ofta själv. Men det är lika irriterande ändå. Visst kan folk ha sjukdomar och tunga problem och det är ju tråkigt. Men det finns också folk som bara vill irritera.
Nej. Jag har helt klart varit öppenhjärtad allt för länge nu. Jag har faktiskt ingen tollerans för sådant och jag kan tyvärr inte stå upp och ändra allt tragiskt. Så, cykeln nästa. Men inte imorgon. För imorgon ska jag ta tunnelbanan till Ursvik. Dit kan jag inte cykla.
söndag, juni 09, 2013
Stockholm maraton
Förra helgen sprang jag i årets Stockholm maraton. Sen dess har jag vilat mig, kan man säga. Som vanligt var det så svårt att vila efter loppet. Kroppen är full med hormoner efter ansträngningen och psyket är fullt med "I can do it!". Men sen klingar det där ut och det går alldeles utmärkt att dra sig på soffan. Men nu måste jag dra igång här, på tisdag är det en ny omgång extremlopp i Ursviksskogen.
Stockholm maraton var helt okej, men inget mer än det. Jag tyckte nästan att det var lite dyster stämning bland deltagarna. Känns som att loppet går mest på rutin och arrangören borde kanske ta nya tager. Vädret var ju ganska bra. Mulet och småregn och lite under 20 grader. Jag hade kollat väderleksrapporten noggrant och stressat iväg till intersport efter en engångsregnkappa, det lovades massa regn mot slutet av loppet. Jag glömde dessutom regnkappan i bagagepåsen och fick springa tillbaka från startfållan i sista minuten. Tur var det, för på andra varvet på västerbron började det ösregna. Då var det rättså skönt att dra på sig regnkappan och bara springa vidare. Såg ingen annan runt omkring som kunde göra det. Intre så att man ska gotta sig åt andra olycka.. Hehe.
Efter Köpenhamn maraton bestämde jag att jag skulle dricka sportdryck vid varje station nu. Inget fusk med det. Det kändes lite lättare med sportdrycken och så hade jag 3 st påsar energigel. Det måste ju ha hjälpt upp min tid lite. Jag var bara 3 min snabbare än i Köpenhamn. Men förra året var jag långsammare i Stockholm, antagligen för att jag var trött av att ha sprungit ett lopp bara 2 veckor innan. Så man kan väl säga att jag lyckades med loppet. Jag var snabbare än i Köpenhamn och jag drack sportdryck på varje station.
Jag hade mina vanliga perioder av loppet. Glädjetårar vid 15 km, runners high efter 20 km, downperiod vid 27 km, pain fram till 35 km, lättnad vid 37 km för då är det bara 5 km kvar. Jag startade bland de absolut sista. Jag kom sent till startplatsen och tog det allmänt avslappnat. Jag var noga med att starta långsamt men ökade sen för att inte hamna allt för långt bak och för att inte hamn in i någon långsam lunk. Jag startade bakom 5:30 gruppen och sprang mig i sakta mak upp och förbi 4:15 gruppen. Den följde jag ganska länge, men till sist fick jag ge mig.
Jag sprang på 4h23min. Inget rekord, men 30 min snabbare än förra året.
Stockholm maraton var helt okej, men inget mer än det. Jag tyckte nästan att det var lite dyster stämning bland deltagarna. Känns som att loppet går mest på rutin och arrangören borde kanske ta nya tager. Vädret var ju ganska bra. Mulet och småregn och lite under 20 grader. Jag hade kollat väderleksrapporten noggrant och stressat iväg till intersport efter en engångsregnkappa, det lovades massa regn mot slutet av loppet. Jag glömde dessutom regnkappan i bagagepåsen och fick springa tillbaka från startfållan i sista minuten. Tur var det, för på andra varvet på västerbron började det ösregna. Då var det rättså skönt att dra på sig regnkappan och bara springa vidare. Såg ingen annan runt omkring som kunde göra det. Intre så att man ska gotta sig åt andra olycka.. Hehe.
Efter Köpenhamn maraton bestämde jag att jag skulle dricka sportdryck vid varje station nu. Inget fusk med det. Det kändes lite lättare med sportdrycken och så hade jag 3 st påsar energigel. Det måste ju ha hjälpt upp min tid lite. Jag var bara 3 min snabbare än i Köpenhamn. Men förra året var jag långsammare i Stockholm, antagligen för att jag var trött av att ha sprungit ett lopp bara 2 veckor innan. Så man kan väl säga att jag lyckades med loppet. Jag var snabbare än i Köpenhamn och jag drack sportdryck på varje station.
Jag hade mina vanliga perioder av loppet. Glädjetårar vid 15 km, runners high efter 20 km, downperiod vid 27 km, pain fram till 35 km, lättnad vid 37 km för då är det bara 5 km kvar. Jag startade bland de absolut sista. Jag kom sent till startplatsen och tog det allmänt avslappnat. Jag var noga med att starta långsamt men ökade sen för att inte hamna allt för långt bak och för att inte hamn in i någon långsam lunk. Jag startade bakom 5:30 gruppen och sprang mig i sakta mak upp och förbi 4:15 gruppen. Den följde jag ganska länge, men till sist fick jag ge mig.
Jag sprang på 4h23min. Inget rekord, men 30 min snabbare än förra året.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)