Svenska idiomatiska uttryck

Jag har tänkt starta en ny serie här på bloggen som heter Svenska idiomatisk uttryck. Wikipedia skriver så här om idiom och idiomatiska uttryck:

 "Idiom betyder språklig egenskap, variant, dialekt, eller särart. Idiomatisk innebär något som är karakteristiskt, säreget och språkriktigt korrekt för ett språk eller en dialekt. Idiomatiskt uttal innebär att man uttalar ett språk som en "infödd". Idiom kan också åsyfta ett idiomatiskt uttryck, det vill säga ett talesätt eller en fast fras som ingår i en språkvarietet."

Efter de här åren i Sverige och delvis också efter tiden i Norge har jag mer och mer insett att ord och uttryck har olika innebörd i Sverige och Finland (och Norge, men där är det ju ett helt annat språk). Vi pratar ju svenska i både Finland och Sverige och det är lätt att tro att det är samma sak. Men det är inet det. Man använder olika uttryck och sätt att prata på. Det är ju inet så svårt att upptäcka. Däremot är det också så att samma ord kan ha olika innebörd och vikt i de olika länderna, vilket kan vara lurigt.

Ett ord vi brukar disskutera på jobbet är ordet bör. Där jag kommer ifrån (i Finland alltså) är bör ändå något som man nästan måste göra. En stark uppmaning att göra något. Men i Svergie är bör något som man inte riktigt behöver bry sig om att göra. Valbart. För oss blir det här tydligt när vi ber om offerter från Finland och Sverige. Där räknar de Finska företagen in delar som bör ingå i priset. För de bör ju ingå. Men de Svenska företagen räknar inte med det. För det är ju bara bör, som en extra grej. Inget måste.

I samband med någon av de här diskussionerna hittade jag en wikipedia sida som listar Svenska idiomatiska uttryck. Så jag tänkte presentera några av dem här på bloggen ibland. Direkt från wikipedia. Som en liten kuriosa. Det blir väl festligt!?

Standardiseringen

Igår var det också en intressant dag. Jag har fått bli Fortums representant i en standardiserings grupp för högspänningsställverk hos Svensk Elstandard. I sådanan grupper ingår massa olika folk från branschen och de håller reda på att diverse standarder är uppdaterade och korrekta.

Kan säga att det är en riktig ära för mig som gillar att ordna saker. Igår deltog jag i mitt första möte och ni kan tro att jag var i mitt esse där bland likasinnade. Nu ska jag vara nyfiken och lära mig massor så att jag snart kan bidra med något till den här gruppen också. Det blir utmanande och många saker att lära sig, igen.

Idel äventyr

Imorgon ska jag åka till Ludvika och kika på högspänningsbrytare.

Igen har vi problemet med att åka omkring i Stockholm. Ludvika ligger norrut och jag skulle åka med två kolleger som bor norr om stan. Då dyker problemet hur jag ska ta mig dit upp. Vi ska åka med bil till Ludvika och att ta tunnelbana och sen pendeltåg till Upplands Väsby, där två av oss skulle bli hämtade av kollega som har tjänstebil, det tar 1 timme. Betyder att jag måste starta kl.05. Men vi ska inte krångla till det, jag kan ta taxi. Det tar 30 min om det inte är trafikstockning. Det vet man aldrig om det är, men ganska låga odds för det innan kl.06 på morgonen.

Tyvärr insjuknade kollegan med tjänstebil och det blev min uppgift att köra. Så idag har jag kört hem med min arbetsgrupps bil. Den ska vi åka till Ludvika med. Men det är inte lätt heller, för mig som alltid åker tunnelbana till jobbet. Då har man ingen aning om hur gatorna genom stan går. Sen har vi ju risken för trafikstockning då.

Men det gick fint att köra hem. Körde bara fel en liten gång och konstaterade att jag äntligen har börjat känna igen mig och orienterat mig här i stan. Imorgon väntar äventyret att hitta till norrsidan av stan. Sen ska jag på ett möte till Kista, som också ligger på norrsidan av stan, på onsdag morgon. Ingen aning om hur jag ska fixa det. Men saker löser sig, en dag i taget.

Tyvärr tog dagens äventyr så lång tid att jag inte hann med träningen. Jag hade ju packat väskan och skulle träna på vägen hem från jobbet. Så nu blir det inte träning innan onsdag.

Nu startar den också

Förra veckan blev det inga rapporter från mig och inte så mycket träning. Det är hektiska veckor på jobbet och så klart gick min bil sönder också.

För er som inte bor i Stockholm kan jag berätta att det inte är helt lätt här med en trasig bil som inte startar. Ett garage, till och med ute i buschen där jag bor, kostar över tusen kronor per månad och det vill inte jag betala. Så min bil står på gatan. Det går ju bra, förutom att man måste flytta den några gånger per vecka annars blir det böter eller borttransportering. Det vill man ju inte. Att förlytta sig i Stockholm är inte heller helt lätt. Eller ja, lätt är det. Inga svårigheter så, men det tar den tid det tar och de flesta har en pendeltid på minst 45 min. Så det tar sin tid att komma hem på kvällen också och det blir inte många timmar över. Ska man uträtta ärenden efter jobbet så tar det också sin tid, det är inga snabba ryck när man ska åka av och an runt Stockholm.

Så hela förra veckan gick åt till att fundera ut en lösning för bilen innan den skulle blir inlåst någonstans som jag inte vet var det är. Den har varit krånglig vid starten ett tag och jag har misstänkt startmotorn. Men jag hoppasdes att den skulle hålla ihop tills jag kan åka till Finland och fixa den. Men det gjorde den inte och ärtt reservdel återfanns i Finland för här kostade den mer än dubbelt mer. Så min snälla pappa tog båten hit med en ny startmotor till mig och sen fixade vi bilen där den stod, på gatan. Som tur var hade jag parkerat relativt nära mitt hem. Känns otroligt men vi stötte inte på några ytterligare problem alls och allt fungerade så som vi hade tänkt oss det. Så nu startar den så snällt igen.

På kvällen fixade pappa pepparbiff till mig och Jens och vi fick konjak till efterrätt. Hur bra som helst. Nu är det ny vecka och jag ska satsa mer på träningen denna vecka.

Kaaja på tunnelbanan

Veckans irritationsmoment på tunnelbanan följer:

Att det finns folk som när se ser att det står en tom bänk på perrongen, väljer att slå sig ner exakt på mitten av bänken. Så att det bara får plats en person där det lätt skulle platsa två personer utan att man behöver inkräkta på någons personliga sfär.

Vegetariskt

I veckan har vi haft en gäst här. Gästen har tagit alternativet att vara vegetarian så jag letade reda på en vegetarisk restaurang i stan när vi skulle gå på middag. Jag är inte alls bra på vegetarisk mat men jag är väldigt nyfiken på alternativa sätt att leva. Inom alla områden. Så har vi alltid gjort förut är inget sätt för mig. Me3n ändå blir det aldrig av att prova på vegetarisk mat. Jag är helt enkelt för fäst vid köttet för att släppa taget ens ibland.

Hursom så fick vi en bra chans att prova på i måndags. Vi åt på Chutney på Söder. Maten var god och stället var mysigt. Tyvärr var servicen lite dålig och vi fick lite sura blickar när vi kom in där i våra välpressade skjortor. Hoppas det inte alltid är så. Söder och tydligen också chutney är ett bohemiskt ställe. Jag i pressvecken tyckte det var ett väldigt trevligt ställe men också väldigt ironiskt, att vi får stinkeye av bohem-på-utsidan-gänget. Det betyder ju att de är trångsynta eftersom vi bara gav dem kärlek. Vi var helt enkelt inte tillräckligt trendiga, tror jag bestämt.

Men maten och efterrätten var god. Vi ska definitivt gå på vegetarisk restaurang igen.

I'm Back!!

Hallå vänner.

Det har varit lite skralt med bloggandet här nu och det beror delvis på att jag har varit utan internet i 2 veckor. Utan internet och extra tv-kanaler i två veckor. Men nu är allt tillbaka på spåret.

Jag är också nervös inför mina stundande maraton lopp. Köpenhamn näste helg och Stockholm 2 veckor efter. Undrar verkligen hur min kropp kommer att reagera på det. Det har inte blivit den mängd träning jag hade tänkt heller för att det blev mer jobb än jag hade trott. Men, den som lever får se hur det går. Jag satsar inte på någon speciell tid heller. Jag vill bara klara av att genomföra mina 4 maraton i år.

Men annars har det varit 2 händelserika veckor. Förra helgen hade jag min första fest på evigheter här och vi firade allt. Jag har varit så trött av allt jobbande och studerande att jag inte har haft tid att fira. Så det gjorde vi nu. Firade examen, nytt jobb, att jag fyllde 30 förra året och att jag flyttade hit för snart tre år sen. Ungefär. Det var hur kul som helst. Jens hjälpte mig att städa och fixa och vi bjöd på sallad, västerbottenspaj och små pajer. Tog en evighet att fixa till, men gott var det. Västerbottenspajen hade jag aldrig gjort förut. Men det lyckades jätte bra och jag serverade den i små fyrkanter med creme fraiche, löjrom och lök på. Gott. Tyvärr blev det inga bilder.

Men nu är det helg och jag ska träna på Sats Zenit idag. Först BodyCombat och sen ska jag springa. Önska mig lycka till!

Onsdag

Idag har jag jobbat och tränat. På eftermiddagen var min pappa på snabb besök och smög till mig en påsen med godis och sprit. Rätt så gulligt det faktiskt. Det ska jag knapra i mig någon dag då jag saknar min pappa speciellt mycket.

Japp, men annars mest jobb idag. Sen efter pappastunden gick jag iväg och köpte middag och jobbade en stund till. Velade fram och tillbaka om jag skulle avboka sats passet eller inte. Till sist stod jag bara där vid Sats medborgarplatsen och tränade ett pass SATSCorePulse. Bra så. Men jag var inte graciös kan jag säga. Det var år och dagar sedan jag sist tränade det. Magmusklerna skrek och jag såg ut som en elefant och kände mig som ett kylskåp.

Söndag

Idag ska jag fortsätta jobba. Jag var inte särskillt produktiv igår. Så jag får rycka upp mig idag.

Så, medveten om att jag har mycket att göra idag har jag legat vaken sedan riktigt tidigt. Men först vid kl.7 steg jag upp, städade kattlådorna (åh ett sånt utmärkt sätt att börja dagen, mmm-hm) och gick ut för att kolla så bilen står kvar och ta en morgonpromenad.

Bilen är alltid ett ångestmoment. Man vet aldrig om den står kvar, om man råkat parkera fel och den har massa böteslappar på sig eller om någon har gjort inbrott. Hittills har det bara hänt en gång det där med inbrottet, men det var inge kul alls. Böteslapparna händer oftare och det är inge kul heller. Nu hade jag inte tittat till den på ett tag för att jag varit upptagen med annat, så jag var lite orolig. Men bilen stod snällt kvar som att inget hade hänt. Vilken lättnad!

Sen gick jag längs ett promendstråk, tills jag blev hungrig och vände hem.

Inhägnandet

Efter fikan med Jenny skulle jag åka hem genast men tvärvände. Jag hade ju bestämt mig för att gå via Clas Ohlsson i Gallerian för att se om de har något slags trädgårdsgaller. Det såg dåligt ut, men som tur var frågade jag i infon. Tjejen hämtade kompostgaller och det var perfekt. Tillräkligt starkt för att bygga galler runt balkongen av.

Det är vår nu och katterna är som galna. De MÅSTE UT och har ropat ikapp sedan kl.05 imorse och sen dess låg jag och tänkte på varifrån i all avärlden jag kunde köpa galler så att de kan få gå ut lite helst. Hoppas det här hjälper nu och att de inte kommer på kl.05 varje morgon att de vill gå ut.

Så, nu är vi alltså alla inhägnade här. Tycker det blev riktigt bra måste jag säga. Enkelt var det också. Som extra bonus lyckades jag förbruka min önskan om att få vara utomhus också. Innan var det sol och varm sinne. Efter var det kallt och bistert och nu sitter jag här och fryser och har inget intresse alls av att gå ut längre.

Lördags lunchen.

Idag mötte jag upp Jenny på stan för en lunch medan hon väntade på att kvartalsutbildningen i BodyCombat skulle börja. Ingen dålig lördagsförmidag det. Vi hann storshoppa hårband på H&M som två tonårstjejer också. Eller jag då, Jenny var sofistikerad, kool och fräsch.

Onsdagsvinet

Det var ju skottdag igår och alla förstår ju att det är en extra dag som satts in för att man ska dricka vin. En av mina tjejkompisar hade iallafall förstått att det är så det hänger ihop. Så hon föreslog en aw på Orangeriet på Norr Mälsratrand, Kungsholmen.

Därför avbröt jag jobbandet igår kväll och gick iväg för ett glas vin istället. Jag hade inte varit på Orangeriet tidigare: det var super fint ställe som jag verkligen rekomenderar att ni besöker om ni är i stan. Avslappnad atmosfär och fin utsikt mot Söder. De har öppet dagstid på helgerna och där tänker jag försöka boka in lunchfika.

helgrapport

Igång igen efter en kul och upptagen helg. Jag hade en vän på besök och vi har ätit, tränat och kikat på show. Jag lyckades boka in oss på sats och vi körde ett BodyCombat pass. Det var hur kul som helst efter att jag inte gått på ett sånt pass på säkert ett år. Men nu har jag träningsvärk i rygg och armar.

På lördag såg vi  Robert Gustavssons 25-års show på cirkus. Det var bra show även om showen i sig inte var speciellt överraskande. Förutseende som vi var hade vi bokat maiddag på Cirkus innan också. Maten var hur god som helst och vi slapp stressa med mat innan.

Kylan

Kylan har slagit till här i storstan också. Igår grunnade jag på det faktum att jag huttrat omkring här och med dunjackan vid -3 grader och pratat om hur jag kommer dö frysdöden. Men nu, vid -14. Då går jag gladeligen omkring i filtkappan och tycker det är så friskt och vackert när det är riktig vinter. Förstå sig på mig. Som konstaterat förut så har jag svårt med temperaturer runt noll grader. Däromkring går det bra.

John skriver om att han vaknar till i kylan och bara blir bättre. Som jag då. Min kropp har helt plötsligt fungerat mycket bättre än vanligt och jag är inte trött fast jag jobbat 10 h dagar nu och tränat mycket. Kan det vara kylan? Inlandskylan som de kallade den i Norge.

hemma

Inatt kom jag tillbaka till Stockholm. Jag hade varit igång hela dagen och var jätte trött, men det var omöjligt att sova på flyget. Fullt med speedade och övertrötta människor som pratade om veckans bravader. Sen anlände jag till t-centralen och en massa fulla ungdomar. Det var ju trots alls fredag kväll. Det är alltid en bra påminnelse ibland, att umgås nykter med väldigt fulla människor. Så att man får en reality-check på hur ofräsch man egentligen är, när man känner sig sådär rolig och kool.

Vi kan säga att jag var lagom mörbultad, ändå ganska nöjd, när jag äntligen kom hem sedan och fick min dusch och säng. Men det gick ju bra och jag kom hem som jag skulle.

Måndagen

Idag är det måndagslöpningsdags. Jag ska snart klä på mig och ta mig ut. Men först ska jag svara på de första frågorna i skrivkursen jag skulle gå. Den har börjat nu, den där kursen som dök upp. Så jag hoppas den kursen flyter på fint då. Den har deadlines som ska följas.

Sen ikväll ska vi äta älgstek här i huset. Jag stekte den i ugnen sent igår kväll och nu ska det avnjutas. Hoppas det blir bra, det var evigheter sen jag gjorde en senast.

Blir det en kort vinter i år?

Jaha, första snön, typ. Har lagt sig i Stockholm och Mirijan rapporterar att våren slagit till i södra Sverige.

Nåja, vi går mot ljusare tider men jag vill gärna springa något med mina IceBugs i år.

Nytt försök med spelandet

Jens och jag bestämde faktiskt inte bara att år 2012 är året när vi skjuter från höften utan året när vi skjuter från höften och spelar Squash. Vi skulle ju börja förra året, fast det tog ett hastigt slut och föll i glömska.

Men nu kör vi igen. Man har aldrig misslyckats innan man ger upp. Jag har bokat Squashbana åt oss på söndag. Samma tid, samma plats och samma frågor återstår. Kommer det att bli ett lyckat spel eller kommer vi att ha livet ur varann? Bland annat.

Vi får väl se.

P.S. Ja, det betyder också att jag har bestämmt att min förkylning är slut på söndag senast. Wisch me luck on that.

Julmaten är inhandlad

Jag bestämde mig för att jag ska försöka göra någon slags julmiddag fast jag är själv här i Stockholm. Det blir ju bara jag och katterna i jul. Jag skickade hem Jens till Finland eftersom jag hellre ville att han skulle vara här på nyår och han ville gärna träffa sin familj.

2 år här i storstan har lärt mig att skriva och säga att jag ska vara själv över julen, inte ensam. Själv är starkt och bra, ensam är ynkligt. Stark, det ska man vara här i staden. Även om jag kan tycka att det borde vara mer stark att våga vara ynklig på en plats fylld av kämpar i stridsrustning.

Hur som, nu har jag köpt mat för en förmögenhet till mig själv. För att försäkra att ynkligheten inte slår till. Jag har köpt en kalkonbit och smördeg till jultårtorna och massa annat. För att inte glömma glögg. Så jag ska nog klara mig fint. Igår var jag lite ängslig ett tag. Men nu är det liksom för sent att ändra sig ändå och jag har det ganska lugnt och mysigt här. Slår paniken till kan jag baka bröd eller nått.

Jag utforskar vården i Stockholm Del 1

Det blev en annorlunda avrundning på veckan här. Mamma kom på besök i torsdags och det var kul och planerat och allt. Vi år middag på stan och åkte hem till mig.

Hemma insåg jag att värken som härjat visdomstanden faktiskt blev oregerlig. Så jag fick börja leta reda på vård sent på kvällen. Inte det lättaste i detta samhälle. Vårdmottagningen jag är skriven på vid Gullarsplan på tog inte emot samtal. Vårdguiden, en telefontjänst som ska hjälpa, visste och kunde som vanligt ingenting. På en vårdcentral fick jag väldigt näsvist höra att jag skulle bege mig till sjukhuset eftersom antibiotikan ändå inte börjar verka under natten. Hmm, enligt min logik borde det ju vara viktigare att få i sig medicin tidigare ju längre det tar innan den börjar verka.

Det hela slutade med att jag åkte till gullmarsplan och skrek åt dem att det är deras sak att hjälpa mig innan de ens släppte in mig. Där fick jag antibiotika men inget smärtstillande, för det fick de inte ge ut sa de. Så jag åkte till söder sjukhuset för att få fler piller. Där var det kaos och 80 pers i kö. Men jag råkade på en schysst tjej som kunde tänka rationellt trots kaoset. Så jag fick piller och infon om att vårdcentralen visst hade rätt att skriva ut dem till mig. Men här fick jag inget recept heller utan instruktioner att kontakta tandläkare nästa dag. Den historien kommer imorgon.

Tanken för den här dagen är en sådan förundrar över hur människor som jobbar inom vården kan vara så elaka och riktigt näsvisa när man ringer in och har problem. Inte första gången men jag förundras ändå. Klart jag förstår att det ligger andra saker bakom. Men ska det verkligen vara så här?