Tiden går

Som alltid får jag förvånas över hur snabbt tiden går. Jag har snart varit här i två veckor. Det är en halv månad det. Snart kommer nog sommaren att vara här också. Få börja ta tagi i studierna på allvar nu om jag ska hinna. Men det är ju onekligen lite svårt. Finns ju så mycket annat att pyssla med här hemma.

Men summering då. 2 veckor. Vad har jag kommit till för insikter på den tiden och vad har hänt? Hmm..

Det största bekymmret för mig är nog maten. Mat är ju viktigt. Men jag har ingen aning om vad man egentligen ska leva på här borta. Vad äter dom egentligen? Kyckling som kostar under 3 € hemma kostar mer än dubbla priset här. Det lever dom knappast på, uselt urval också. Samma sak med kött. Det ska man tydligen inte leva på heller. Matpriserna är ju högre här, men så stor skillnad som det är på kött och kyckling är det inte annars. Jag som levde på 4-pack kckling filéer och 4-pack gris kotletter. Vad gör man nu? Fisk finns ju även om det inte är så mycket som folk vanligen tror när man talar Norge, lax har vi lagat några gånger. Men annat då? Jag har frågat ut Robert om detta flera gånger och han påstår att dom bara äter skräpmat. När jag började se mig runt efter det insåg jag att han kan ha rätt. Skräpmaten är den som är billig. Men det tänker jag inte leva på. Inte. Våra kroppar förtjänar bättre än så. Min familj är värd bra mat.

Dessutom har den andra kyldisken magert utbud också. Den med mjölkprodukter. Lätt grädde och flora med vegetarikt fett kan man glömma. Nej då, här finns det ungefär en av varje produkt. Man få nöja sig med det. Jag blev alldeles till mig för att jag hittade naturell yoghurt med dom där hälsosamma bakterierna i. Jag tänker ju spontant att vi får börja laga vegeratriskt med bönor och dylikt.

Nu är ju inte allt dåligt i butiken här borta. Absolut inte. Det finns så klart massa intressanta saker också, som inte finns hemma. Men allt av det är ju inte direkt hälsosamt. Men jag får väl lära om mig för att hitta fram till det hälsosamma som finns i diskarna här. Det mesta som finns i butiken är ändå samma som i Finland. Nu är det ju så att jag är noga med vad jag stoppar i mig och då blir det svårare.

Buhuu

Dessutom har EOS kameran gått sönder. :'( *

*) I en sådan här tragedi är det tillåtet att använda smilisar i bloggen.

Vecka 2

Fortfarande internet problem. Jobbigt, jag behöver ju vara uppkopplad för att kunna följa med i studierna.

Men i brist på uppkoppling har jag fixat saker och ting här hemma. Turligt nog hittade jag händige-mannens butik och idag har jag fixat med att täta dörrar. Igår var det vitvaru-installation som gällde så nu fixar Witt maskinen snällt disken. Nu ska jag skruva ihop hyllorna vi köpte idag och då börjar allt vara fixat. Bara hyllor till alla våra träningskläder som fattas. Men det blir en annan gång.

Ouppkopplad

Av okänd anledning har vi inte kunnat koppla upp oss på hela helgen. Helt otroligt jobbigt, nästan värre än när man har glömt telefonen hemma. Men nu funkar det som det ska och allt är frid och fröjd igen.

Eftersom Herr Murphy tydligen flyttade in med oss här så har en del saker gått sönder. Bland annat så gav spisen upp och eftersom spis vanligen inte hör till lägenheten här i landet så fick vi köpa ny själva. Jobbigt med oväntade utgifter men skönt med en ny och fin spis istället för det mörkgröna muesie förmålet som stod där förut. Dessutom så lastade vi samtidigt på en diskmaskin på kärran. Så nu kan vi snart göra roliga saker istället för att slåss om vems tur det är att diska. Snart eftersom det naturligtvis var fel anslutning på vattenslangen. Så det ska jag precis åka iväg till elköp och försöka fixa. Sen ska vi titta tv och bygga pussel medan vår fina Witt diskmaskin tar hand om tråkdisken.

Joffe update

Jodå, Joffe verkar vara på benen igen. Han springer (hoppar) omkring här och har äntligen vågat sig på att utforska hallen.

Ännu i går var han lite mesig och märklig. Men, vem skulle inte vara det om det sista man minns är att man blev misshandlad av några damer i blå bomullsdräkter för att man sedan ska vakna upp under kökssoffan en dag senare när alla stiger upp för att äta frukost som om inget hänt. Händer det mig får jag nog checka in på psyket en tid.

Resan i bilder

Joffe uppskattade inte resan och drog något gammalt över sig.

Tankning i Torneo innan 2:a dagens körsträcka startade.

Det här stirrade jag på i 16-17 timmar.

Söta busshållsplatser har de norrut.

Kilometer nedräkning.

Mitt i allt hade någon satsat på fina armaturer till vägbelysningen.

En endaste gång stötte vi på renar. Tama var dom.

1 kaffepaus.

Mörkret föll och det var långt kvar att köra.

Dag 4 - Murphy gömde sig i flyttlasset.

Igår var det en lite jobbigare dag. På tisdags eftermiddagen uppmärksammade jag att Joffe inte var sitt vanliga jag. Som alltid tog jag till Google och fick fram att han möjligen kunde ha förstoppning, som små kaniner kan få om de blir stressade. Låter kanske inte så farligt, men små kaniner kan dö av det. Som tur var finns en dyrklinikk (djurklinik) ett kvarter bort och jag gick dit för att se om de kunde hjälpa. Efter en del väntande fick Joffe hälsa på en snäll veterinärs-tjej. Hon tittade på Joffes tänder som visade sig vara så långa att det blödde och högst antagligen gjorde det ont när han försökte äta. Vem vill äta om det gör ont?

Så igår sövde dom ner Joffe och filade ner tänderna. Små kaniner är väldigt envisa också. De behöver så mycket nersövningsmedel innan de ger sig att de kanske inte vaknar på nytt. Joffe fick vara där tills han öppnade ögonen igen och då fick han komma hem. Väl hemma hade han kramper i 2 timmar och jag fick hålla fast honom för att han inte skulle bryta ryggen. Efter det var han mest ynklig och nu idag hoppas jag mest på att han ska börja äta ordenltligt och bli så munter som han brukar vara.

Jag kan tänka mig att det låter tjatigt med den där kaninen nu. Men han har varit min kompis i 5 år nu och mår han inte bra så gör inte jag det heller. Små kaniner är charmiga och trofasta djur med egen personlighet, bara de får chansen att utvecklas. Dvs bara de inte blir tvingade att sitta i bur tills de tråkas ihjäl. Glad är jag att jag flyttat ihop med en sån snäll pojke som förstår att det är viktigt för mig att Joffe får hjälp. Även om det inte var gratis direkt.

Annars så har jag hittat kameran nu och kan börja dokumentera mitt nya hem som snart börjar vara i sin ordning. Mest väntar jag på att ikea ska få in mina bordsben så att jag kan beställa dom och fixa igång min arbetsplats.

Dag 2

Japp, så var man framme då. Det här blir andra dagen i mitt nya hem.

Resan hit var lite jobbig, mycket för att jag oroade mig för hur Joffe skulle klara sig och för den backiga, kurviga, smala, isiga och verkligen branta bergsvägen just efter landsgränsen. Men det gick rättså bra med Joffe faktist. Igår var han lite mesig ännu, men nu börjar han bli sitt muntra jag igen. Körandet gick slutligen också bra, med lite is i magen och inte titta ner för stupet på sidan. Sen började det snöa och vi hade en vit vägg framför oss de sista 100 km:erna. Men, fram kom vi och vi lyckades, efter lite klurande och övande för att hitta den bästa vägen, köra lasten upp för det isiga berget, till vårt hem.

En incident inträffade längs vägen, men vi hade otrolig tur i oturen. Kärran, som snällt hängt efter min pappas bil, var lastad full med mina saker. Plus det jag köpt på Ikea i Happaranda (jepp, sprang igenom där på 45 min och lyckades handla det jag skulle ha och bara lite till). När vi var mitt i totala ödemarken, 70 km från Kilpisjärvi*, small en av ringarna på kärran. Jobbigt i några minuter, det kändes som om tiden stannade och vi visste inte direkt hur vi skulle lösa det smidigt. Förutom att det långt till nämaste by var det dessutom söndag och antagligen ganska svårt att få ny ring fixad. Då dök en snubbe upp som en räddande ängel. Verkligen. Han bodde några minuter bort och hämtade så gärna en ny ring som han lägligt råkade ha hemma. Vi är väldigt tacksamma. Hade han inte brytt sig om att stanna hade det inte blivit muntert precis. Så, inte ens en timme tog det och vi kunde fortsätta resan igen.

Massa saker hade jag med mig, som vanligt. Igår har vi försökt reda upp, fixa och hitta ställen för alla saker. Men vi saknar inte så mycket heller, tror jag. Nu sitter jag här och ska försöka ta tag en gång till. Kameran hade jag med mig under resan men nu just har den försvunnit i röran. Så jag får återkomma med bild-dokumentationen senare.

PS. Soffan är verkligen bekväm och snygg. På riktigt.

*) Om du är lika dålig på geografi som jag är så kan jag, eftersom jag studerat kartan nu, berätta att Kilpisjärvi ligger långt ut i armen på Finland, nära gränsen till Norge och nära det kända treriksröset (jag är ganska säker på att det heter så där Finland, Sverige och Norge möts...eller att det ska finnas något som heter så där).

Fullt frisk

Igår hade Joffe sin tid hos för hälsogranskning veterinären och nu har jag papper på att han verkligen inte är som ett virus i en burk, utan en kanin vid god vigör med nummer i örat. Dessutom intygade veterinär-tanten att han bara är lite fet och inte för mycket fet.

Joffe tyckte det hela var skrämmande. Tanten såg tydligen farlig ut och luktade konstigt. Joffe var mest förbannad och ville inte alls leka. Tur att han inte kissade på någon åtminstone. Visst såg hon lite farlig ut, det kan jag hålla med om. Men hon var hur snäll som helst, egentligen. Fast nu var det ju Joffe som blev klämd på och tittad i örona, inte jag.

Måste bara bjuda på lite kiss och bajshumor. Bara därför att..

Packing

Kan man så kan man

Har precis varit på föreläsning i kraftelektronik. Egentligen har jag ju gått precis den kursen redan. Men eftersom den ingår i min utbildnings plan finns det inget annat val än att se till att få den godkännd. Igen. Eftersom jag redan gått igenom ungefär samma material en gång kan det låta lite som slöseri med tid att gå på föreläsningarna, igen. Efter som det här är min sista vecka i vasa så blir det ju inte så många till föreläsningar heller.

Men jag bestämde mig för att ändå gå så mycket jag hinner på den här kursens föreläsningar, av en enda anledning. Så klart är det ju lättare att skriva tenten, igen, om man går kursen en gång till. Men anledningen är han som föreläser. En mera vuxen man som verkligen kan sin sak. Det finns inget bättre än att gå på en föreläsning där föreläsaren 1) kan sin sak, 2) kan föreläsa, 3) inte skryter över sin kunskap.

Fröjd för nördens sinne. Man får ta chansen att njuta när den finns.

Just det ja

Det var ju möblerna jag skulle berätta om egentligen.

Eftersom bara en av oss sett lägenheten live, är det lite svårt att komma fram till vilka möbler vi ska ha. Det skulle ju vara praktist att ha det viktigaste genast, soffan då t.ex. så att man slipper sitta på golvet. Diskussionerna har gått av och an och internet har kollats igenom.

Det hela slutade med att bästa pojken handlade på soffbutiken igår och jag lovade att inte gnälla om den sen. Så nu vet vi alla det, jag tycker att soffan är jätte fin och bäst på alla sätt och vis.

Möbler i kvadrat

Idag slog det mig att det faktist är första gången jag flyttar någonstans bara för att jag faktist vill det. Första gången jag får ha nya möbler.

Tidigare har jag flyttat för att det var mer parktist att bo närmare skolan. Sen flyttade jag för att jag mer eller mindre blev vräkt. Rolig histore, men den kan bahandlas en annan gång. Sen dess har jag bott här och det är ett bra ställe. Men ändå ett mellanställe där jag varit i väntan på framtiden.

Jag har aldrig haft möjlighet att köpa nya möbler, jag har fått skrapa och ärva ihop det jag behövt. Inte för att det passat ihop utan för att jag behövt möblerna och då fått ärva dem. Varit överlycklig över byrån och matbordet som jag lyckats spara ihop till. Äntligen egna saker, även om de inte var de flottaste. Tacksamt är det att kunna ärva när man ska leva på ett studiestöd. Men det blir bara inte trivsamt om man måste bo så som man kan och inte så som man vill.


Nu sitter jag här i min snart gamla lägenhet bland massa saker och knappt några möbler kvar förutom sängen och ett bord. Desto mer saker då. Saker som ska packas eller slängas och det är väl bäst att jag sätter fart med att avgöra deras öden, så att jag får lite sömn inatt. Härligt att för en gångs skull inte vara ute i sista minuten.

Miss i nassen blogg

Idag har jag och min snälla brorsa kört saker hem till våra föräldrar, på förvaring. Massa saker blir det. Svårt att veta vad man ska ta med sig, vad man ska slänga och vad som ska förvaras. Vardagsrummet är snart tömt och imorron ska vi köra möblerna. Sen får jag bo en vecka med bara en säng och tv'n, om jag inte kör hem den imorron. Tänkte göra det idag men drabbades av panik.

Helt otroligt hur mycket damm man kan hitta också. Ingen överraskning egentligen, jag är ingen fena på att starta upp städning. Men att det skulle vara sådana mängder hade jag inte väntat mig. Jag blir alldeles sdnorig här och nyser helatiden.

Kan ni tänka er sådan snäll familj jag har. De tyckte jag bara kunde ha tagit det jag behöver och stuckit. De skulle fixa resten. Städa lägenheten, packa och ta hand om alla saker. Reda upp. Helt otroligt hur snälla dom kan vara. Men så kan jag ju inte göra heller. Jag tycker ju att dom är snälla redan för att dom hjälper, bär och kör hem mina saker. Min pappa ska dessutom köra mina saker till Norge också. Fast han inte vill att jag ska åka. Snällt.

Fredag

Aningen trött idag. Pappa och jag bestämde oss för att man borde fixa min bil lite innan jag åker. Så vi höll på med det tills länge efter mitt i natten. En del saker fick vi gjorda, men ännu finns det att göra. Egentligen är det roligt att fixa med bilen. Men att skruva bort massa små dolda skruvar för att man måste slita bort halva inredningen för att slippa åt en liten grej, det är mindre muntert efter 7 timmar.

Lika är det varje gång. Först börjar jag med muntert humör och har kul. Sen när man hållit på i några dar och det blivit alldeles för många sena kvällar, då svär jag på att köpa ny bil som ska lämnas in på verkstad om den skulle känna för att krångla. Men, ändå hänger peggan fortfarande med. Vi har nog växt ihop.

Nu just håller jag på att packa. Jag har försökt få det gjort länge nu. Men jag drar mig. Jag har bara packat oskyldiga saker som lakan och dylika saker som ska lagras hos mina föräldrar. Förvånat inser jag att det inte alls är jobbigt att packa ner sakerna. Jag ser verkligen framemot att flytta. Det blir fint att vara där Robert är istället. Dessutom börjar jag bli väldigt trött på den här lägenheten. Har nog varit det länge när jag tänker efter.

Jodå

Norrmännen och kvinnorna är hedrade över att Joffe Den Store verkligen ska komma. Idag fick jag en kopia på intyget jag fick igår. Dom försäkrar sig.

Men jag tackar för omtanken. Nu kan jag ju visa 2 papper i tullen och informera att deras landsmän väntar med spänning.

Halleluja

Idag fick jag brev från mattilsynet (Norges motsvarighet till EVIRA). Joffe fick tillåtelse att åka till Norge. Underbart! Nu slipper jag sitta med hjärtat i halsgropen när jag passerar tullen.

Hmm.. När jag skriver det här ser det ju mera ut som om Joffe var något livsfarligt virus i en burk eller någonting liknande. Men det är han ju inte. Han är en mycket söt kanin, av rasen hermelin, som aldrig gjort någon förnär. Dom borde vara hedrade av att Joffe Den Store går med på att besöka landet.

btw

Kan nån komma hit och diska åt mig?

...och hämta mattan från torkrummet och ta ut skräpet. Av någon anledning har jag ork att göra precis allt utom just det. Vänta tills det blir tentläsnings-dags då kommer diskandet och moppandet plötsligt att vara instressant igen.

Nu. Träningsdags.

Onsdag

Idag är det dags för träning och sen fina massörskan. Hoppas på att hinna vi skolan en sväng där emellan också.

Igår var det ju väldigt körigt. Fettisdan och runebergsdagen. På samma dag. Mycket med bakelser där. Jag löste det med en semla vid kl.2-kaffet och runebergaren på kvällen efter träningen.

Sen ikväll ska jag fixa bilen lite med pappa. Undrar om vi lyckas bli klara på en kväll...

Elefanten

I min trappa är det en elefant som delar ut tidningen, vid halv sex på morgonen. Den dundrar ner för trapporna och smäller i brevluckan när den dimpper ner tidningen.

Fast rättare sagt så var det så förut. Elefanten har tydligen fått skäll för att den smäller i luckorna. Så nu mera lägger den väldigt försiktigt ner tidningen halvvägs i brevluckan för att sedan dundra vidare ner för trappan.

Tja, ett av två åtminstone. Man kan inte begära för mycket av en elefant.

Måndag

Jepp. Ny vecka då. Helgen blev tung, som väntat. Men ändå, som alltid, roligt att få umgås med alla vännerna. De utlovade bilderna kommer att visa sig snart. Tyvärr vägrar de krypa ut ur kameran nu just. Men jag ska lösa det problemet. Sen. Tyvärr så misslyckades 48 timmars festen uppnå sitt syfte. Det finns sprit kvar.

Igår var jag en slagen hjälte och sov. Sov. Det visade sig vara en bra idé. I morse vaknade jag kl.06 och var absolut redo att ta mig an en ny vecka.

Öppet hus i helgen

Tiden går igen. Veckan har susat förbi som vanligt. Nu är det bara 2-3 veckor kvar tills jag och Joffe flyttar till den bästa pojken som bor i Norge. Spännande ska det bli och jag väntar verkligen. Men innan dess finns det massor att göra och ordna med.

Igår var jag sista dagen på arbetet och jag bjöd alla på fin rosa princesskaka. Jag tyckte ju verkligen om det där arbetet men tyvärr så kunde inte företaget flytta med mig. Tråkigt blir det att vara utan alla fina arbetskompisar och trevliga kaffepauser. Men, livet går vidare. Jag fick fina ord av många människor. Av min chef fick jag världens finaste kalevala smycke, alldeles perfekt till mig. Jag det kommer jag verkligen att använda. Dessutom fick jag en försäkran om att jag verkligen var välkommen tillbaka. Det kan inte bli bättre.


Den här helgen har jag öppet hus. Hela helgen. 24 h i dygnet från kl.19.30 på fredag till söndag kväll. Jag har haft det lite stressigt den här veckan så jag har inte kommit mig för att bjuda alla personligen. Men har du vägarna förbi vasa i helgen eller annars bara känner för att komma så är du mer än välkommen att hälsa på. På fredag och lördag kväll är det sprituppdrickning som gäller och som sagt, alla är välkomna. Alla besökare kommer att fotograferas så de kan visas upp här på bloggen sen.

Så, det blir spännande att se vem som dyker upp. Nu ska jag städa så att jag int emsåte skämmas allt för mycket över röran sen ikväll.