jobbigt

Uscha, solen skiner och det betyder att det blir stekhett på biblioteket. Glasväggar behöver inte alltid vara bra och här är de inte effektiva med att stänga solen ute.

Tror att jag fortsätter läsa hemma istället.

Let´s tell the world

I lördas var Robert på jobbet-fest och jag gick snällt med på att hämta honom vid tolvtiden, på natten. Jag klädde jag på mig igen och gick ner till bilen som stod i garaget. Allt frid och fröj hittils. Jag låste upp bilen, öppnade dörren och kikade in. Då upptäckte jag att passagerar dörren inte låsts upp ordentligt (sådanan små egenskaper som bilar från -89 kan ha). Det brukar fungera bäst att stiga ut igen, stänga dörren och låsa fast-låsa upp när detta händer.

Jag var ju lite trött och irriterad över att behöva krångla så jag fumlade naturligtvis. Jag tänkte inte på att det kan vara en bra idé att dra ut huvudet ordentligt ur bilen innan man provar på att stänga dörren (smälla igen den med ordentlig kraft som man gör på bilar från -89).

Så, dörrkarmen träffade precis framför örat, där käkmusklen börjar. Den smärtan. Jag tårarna rann ohjälpligen och jag satt på marken ett tag och tänkte över saker och ting. En jätte bula svällde genast upp och nu undrar jag hur många dagar det ska ta innan kinden färgas blå. Underbart.

Så, nu vet alla att jag har klantat mig. Vi kan väl säga att det var Robert fel eftersom det var honom jag skulle hämta....?

Morgonrutinen

Äntligen tror jag att jag kommit in i någon slags rytm igen. Igår kväll blev jag trött och ville sova kl.22 och det har börjat gå fint att stiga upp innan kl.7. Det spelar faktist ingen roll egentligen vilken tid på dygnet jag studerar men jag tycker att livet fungerar bättre om man stiger upp tidigt och börjar på.

Joffe har också börjat förstå att jag stiger upp den tiden. Har jag inte stigit upp 6.30 kommer han och kikar. Nu har han till och med vågat sig så långt att han sitter bervid sängen och kikar. Det nya hemmet är fortfarande lite skrämmande. Det kan ju också bero på att Robert kör ut honom ur sovrummet för det mesta. Men kl.6.30 vet han att Robert sover och då är det fritt fram.

Det är mysigt med en ullig kanin som förväntansfullt väntar på att man ska stiga upp. Joffe verkar helst vilja mysa lite först och sedan ska det vara frukost. Han äter sina havregryn under köksbordet medan jag gör min frukost och lunch. Sen lägger han sig förnöjt ner på vardagsrumms mattan med god uppsikt över mig och jag äter framför tv:n. Kul att man kan göra någon så förnöjd med sin blotta närvaro.

Som knarklangare

När vi flyttade beställde vi internet och iptelefon via Canal Digital, som bekant. Samtidigt blev vi pålurade en digibox och något slags kanalpaket. När vi kopplade in digiboxen fick vi på köpet titta på de dyra kanalerna ett tag. Hur länge det skulle vara har vi inte sett information om men vi har girigt tittat. Vi har zappat runt bland kanalerna i ren panik vid tanken på att vi måste hinna titta så mycket som möjligt medan vi har dem.

Helt utan förvarning rycktes dyr-kanalerna från oss igår kväll. Stackars bästa-pojken hade bjudit sina vänner på en fotbolls tittar eftermiddag på lördag. Det blir ju inget av nu. Canal Digital är som knarklangare. De låter oskyldiga tv-tittare vänja sig vid dyr-kanaler ett tag innan de plötsligt rycker bort dem. Abstinens besvär. Jag har inget gott öga till Canal Digital.

Nythets morgon

Okej, i Sverige har en beväring blivit skjuten till döds p.ga. att någon gett en låtsasorder. Nu har jag inte varit i militären så jag vet ju inte hur det går till. Det låter väldigt märkligt att man ens skulle ge låtsasorder om att någon ska köra in ett ett område där man skjuter skarpt. Att sedan bortförklaradet med att det bara var på låssas hjälper ju inte direkt. Det känns som lågstadieålder över det hela.

På tal om lågstadieålder så behandlasdes också det där med ungen som bara bjudit in vissa barn till sitt kalas. Nu vill de lagstadga att man måste bjuda in hela klassen. Jag trodde lagen var till för lite mer vuxna saker. Ska den lagen gälla till någon viss ålder då eller ska det vara olagligt att inte bjuda hela företaget när man har 40-års fest också?

Ja, men.. jag bor ju inte i Sverige så jag behöver inte bry mig. Hoppas bara att det inte smittar av sig till grannländerna.

att tala eller inte tala

Härom kvällen var jag på lilla coop prix för att handla. Klockan var väl närmare nio på kvällen och jag var lagom trött efter två träningspass. Men handlas ska det. När jag hade plockat mina varor i korgen gick jag mot kassan. Däromkring stod en del människor som alla såg ut att alldeles strax vilja betala. De flesta såg ut att vara ugefär lika trötta som jag kännde mig.

Närmast kassan stod den typiska 35-års mamman med sina barn. Mamman såg ut att vara slitnast av alla där den kvällen. Hon uppmärksammade att hon var närmast kassan men samtidigt kom hon på att hon glömt något. Så vad gör kvinnan? Jo, hon ropar (arga rösten på från början) till flickan att hon ska börja plocka upp varorna på bandet medan mamman hämtar det sista. Det betyder alltså att vi andra ska stå och vänta medan mamman springer runt och plockar ihop det sista. Flickan inser att hon kommer att få stå där och skämmas medan hela kön väntar, så hon skakar på huvudet och säger att hon inte vill. Mamman höjer genast tjat-rösten och försöker tvinga flickan att börja plocka upp varorna, medan hon själv går iväg. Alla andra i butiken stannar upp och följer förvånat händelsen. Det blev sådär tyst.

För att flickan ska slippa bestämma sig så tränger jag mig förbi, för de stod ändå inte direkt vid kassan utan en bit ifrån och.. jag jag var ju ändå klar. Tanten får gärna skälla på mig istället. Tanten kommer tillbaka medan jag drar kortet i maskinen. Jag hoppades att hon bara skulle börja plocka upp sina varor men nej, hon blir riktigt arg på flickan och börjar skälla på henne. Killen i kassan ser chockad ut och kommer helt av sig med att be om min underskrift och allt det där.

Man vet ju inte hur flickan beter sig i andra sammanhang, hon kanske är en riktigt olydig unge och kanske hade tröttat ut sin mamma från tidigare. Men hon såg verkligen inte ut som en skit-unge. Hon såg mest förtvivlad ut för att mamman skällde och försökte förklara att hon inte ville att alla skulle stå och vänta för deras skull. Jag hade god lust att säga något till mamman men jag fick inte fram något. Det här kommer att finnas i mina tankar ett tag. Jag gillar verkligen inte när någon ger sig på en som är mindre.

Inget utöver det vanliga

I morse sov jag lite, lite längre än vanligt. Men jag hann ändå med halv nio bussen in till stan. Det eftersom jag sket i att fixa lunch att ta med. Jag tänker äta en underbart god, liten calzone från kafeterian istället. Hade dom inte varit så ohälsosamma hade jag ätit en sådan varje dag, gärna två. Men jag jobbar med att hålla vikten nere, nu igen, och då kan man inte frossa i sig. Sådant är livet. Energi in = energi ut.

Sen satt jag på café kaffebönan och läste ett tag innan biblioteket öppnade. Mysigt ställe det men idag var det för rörigt för min smak. Efter att jag läst reglerteknik några timmar ska jag gå iväg till SATS och träna. Rygg och triceps ska det bli idag och löpbandet före det. Jag har tappat så otroligt mycket styrka och kondition i sommar, för att jag tränat för lite. Nu känns det som att börja från noll igen.

Inte så inspirerande dag alltså. Men ibland handlar det bara om att ta sig framåt vare sig det är kul eller inte.

Oj, ryggen också

Jag försöker bota min nacke/rygg med aerobiksliknandepulspass, där man får rört på hela kroppen, avslappnande pilates-aikido-taichi-inspirerade pass, där man får rört på hela kroppen i lugn och ro och så övar jag mig på att faktist slappna av i musklerna när jag slappnar av. Jag tror att det senaste är av mest vikt. Knepigt hur man kan glömma bort att slappna av, när man slappnar av.

Jag provar också på att slappna av i nacke/rygg fast jag är spänd, som t.ex. vid tentläsning. Man lär sig inte mer fast man spänner hela kroppen, otroligt men sant. Fast, sant egentligen? Jag har ju inte sett någon forskning på det området så jag vet faktist inte helt säkert.

Internetet

Okej, eftersom vi nu väntat mer än alldeles för länge på att bli uppkopplade på internet blev det Roberts tur att ringa och klaga. Efter tre långa samtal med Canal Digital gick det slutigen fram till dem att vi inte fått något modem på posten och nej, de har inte skickat det till oss. Så, jaha. Det hade alltså inträffat något misstag hos dem och vi har väntat i onödan. Nästa vecka kommer modemet och efter det borde installatören komma ganska snart. Ja men så bra då.

My masters thesis

Jag är i farten med att leta lämpligt diplomarbete. Tidigare har det i ärlighetens namn varit en önskedröm att jag kanske skulle vara så långt kommen i mina studier att jag kanske kunde börja leta. Men nu börjar det faktist bli ett faktum. Men vad ska man göra då? Jag vill ju gärna få gjort ett diplomarbete som jag kan vara nöjd med efteråt. Intressant och utmanande men fullt do-able.

Så, om någon har ett lämpligt diplomarbete så gör jag det gärna. Jag är automations ingenjör från förut. Nu studerar jag eldistribution.

Hur gjorde folk förut, innan google fanns? Jag kommer att googla till mig ett diplomarbete.

Dagens lunch

Jag har så svårt att veta vad jag sak ta med mig för lunch på dagarna när jag sitter i bilioteket. Smörgåsar känns inte som riktig mat för mig. Även om det slutligen är den totala energimängden som avgör om det är tillräklig mat eller inte.

Jag har också struntat i att maten borde bevaras i kylskåp. Ibland tar jag med en kylklamp men på sista tiden har jag struntat i det också och hittils har jag inte dött. Inte varit sjuk heller.

För det mesta har jag haft med mig min favorit, salladen med bl.a. avacado, räkor och lax. Men, fast det är en favorit blir det uttjatat till sist. Ett tag har jag funderat över hur det skulle bli med någon slags wraps, om man lyckas få ihop det hälsosamt. Hälsosamt i det här fallet är att det innehåller lämplig mängd energi och jag håller mig tillräkligt mätt för att jag ska kunna träna ordentligt på kvällen. Jag lyckades ju, turligt nog, få hit transporterat tunnbröd från Finland när vär goda vän hälsade på.

Så, idag blev det wraps och jag har räknat ut att det innehåller lämplig mängd energi för mig. Hoppas jag orkar träna på det ikväll. Känner mig fortfarande lite skeptisk. Helst vill jag ha ordentlig finländsk varm-mat. Som mellanmål ska det ner en påse elovena snabbgröt, som jag också fått tarnsporterat hit bort, och till det en tomat.

Wraps lunchen:

1/2 lök
1/3 avocado
80 g gurka
80 g räkor
lite paprika
85 g grekisk yoghurt
peppar och salt

Detta rörde jag ihop och delade upp på salladsblad, på två fullkorns tunnbröd. Tja.. smakade åtminstone bra. Vi får se hur träningen går.

vi talar om vädret

Idag är det regn. Så som det oftast lär vara här i trakten. Regnigt. Jag känner mig trött och lite deppad och undrar om det faktist beror på vädret eller om det är för att jag sovit dåligt.

Jag funderar över varför man skulle bli deppig av regn. Är det faktist så att vi människor inte tycker om regn eller är det något vi lärt oss att man inte ska tycka om?

Det spelar det ju inte den minsta roll för mig om det ösregnar eller skiner sol, jag sitter innomhus och vädret kommer inte åt mig. Jag tycker att det är mer spännande med regn, egentligen. Det är mer facinerande med molnen som kryper över bergen än strålande solsken. Strålande solsken kan bara vara på ett sätt. Regn däremot, kan variera in i det oändliga. I strålande solsken ser man precis hur allt ser ut. När molnen täcker en del så får man fantisera om hur det kanske kan se ut och hitta på nya bilder.

Wikipedia beröttar att moln uppstår när varm luft kyls ner, vanligen när den stiger i atmosfären. Detta sker t.ex. vid varm och kallfronter, när luft blåser upp för ett berg eller när kall luft passerar över ett kallare område, t.ex. ett hav. Så ja, ungefär alla rätt där för Tromsö och därför regnar det ofta här. Därav min tanke, blir människor deppade av regn eller har vi bara lärt oss att bli det?

Det blir ju lättare att bo här om man inte påverkas av regnet. Men även om det lättaste vägen hade varit den bästa så är jag fortfarande väldigt trött idag och köpte en stor take awaykaffe på kaffebönna. Innan jag gick in till biblioteket för dagens studerande.

Mitt liv

Nu är det runt ungefär ett år sedan det plötsligt gick upp för mig att jag antagligen levt fel tidigare. Plötsligt förstod jag att det kanske kan vara så att det finns en pojke till mig också, någon som jag faktist kan tänka mig att leva med. Någon som låter mig vara mig och ger mig rum att leva men samtidigt får mig att känna mig önskad.

Något direkt datum finns ju inte och tiden där omkring vet jag inte så mycket om. Jag satt mest och stirrade chockerat. Jag hade ingen aning om vad som hände och vad jag skulle göra. Jag har för mig att jag ändå fick en hel del gjort, fast jag minns ingen annat än att jag var alldeles chockad och stirrade.

Jag hade aldrig i livet trott att jag någonsin skulle göra det jag gjorde. Jag gjorde det faktist, jag packade mina saker och flyttade över 1 000 km, till ett ställe utan vänner, utan jobb, för att leva tilsammans med någon som jag bara träffat 2 veckor i verklighetens dagsljus.

Jag tror det fortfarande inte när jag läser det, att jag faktist gjorde det. Jag är fortfarande chockad och vet inte vad jag ska göra. Men saker och ting har ju gått bra. Jag sitter här och tittar på fjällen runt omkring mig. Njuter av hur vackert det är och hur mysigt vi har det hemma. Vardagen flyter på och jag kommer närmare min examen. Lite krångligare blev det ju, men allt går att löra bara man vill. Jag tar en dag i taget och plötsligt har jag bott här ett halvt år.

Det tråkiga är att jag inte kan dela det med vänner och familj. Jag vill så gärna visa er alla hur vackert det är här. Vandra i fjällen. Visa vår fina lägenhet. Dricka te i soffan och vin på balkongen. Spendera evigheter på stadens kaféer och pubar.

Men jag får dela det med den bästa pojken och det är det finaste. Jag kan inte tänka mig att jag skulle ha gjort på något annat sätt.

film och tv

Tittade fallen angel från sverige fyran igår. Jepp, vi ser den kanalen här också. Svenskarna är härskare när det gäller tv, åtminstone i norden. Det bara är så, de kan det där helt enkelt.

Fallen angel då. Så annorlunda än jag trott, utgående från reklamen. Men så mycket bättre och så mycket mer i min stil. Jag gillar sådanadär historier. Lite titta-så-det-blev-när-ni-gjorde-så, hämd och lite okult inblandat. Kul. Dessutom slutar avsnitten med den där sköna känslan; nämen ojj, ska det till och med bli ännu värre nu!!?? Inte direkt den bästa mini-serien jag sett. Men allt måste faktist inte vara utmärkt. Jag tycker det är små-trevligt. Om man nu kan använda trevligt-ordet i det här samanhanget.

Så, när vi ändå är inne på området så var jag på bio med bästa pojken och vännerna i söndas för att titta Batman*. Tja, vad tyckte jag då..? Tuff film, bra. Men jag hade en liten känsla av att de som gjorde filmen inte kännde sig trygga i sin film-framställnings-konst och täckte upp det med mängder av mäktiga ljudsekvenser. Lite som att dölja gammal-bil-lukt med en wounderbaum-skog. Filmen hade kanske imponerat mera med lite mindre ljud så att jag fått koncentrera mig på själva filmen.


*)Jag undrar fortfarande varför Robin inte får vara med. Det har varit mycket sötare. Jag saknar också den röda blinkande telefonen. Den var ju tuff. ;) Batmobilen var okej då.

Dagens horoskop

Jag gillar horoskopet på facebook, av någon anledning. Det känns ofta rätt i prick. Idag säger det åt mig att stänga facebook och börja jobba.

Anna-Karin,
You may feel a bit lost, but if you take the time to look around, you'll notice that there are signs everywhere. Concentrate on getting your work finished ahead of schedule. You will have more time to spend with the people you love. Too much idle time at work will cost you.

Torsdag

Biblioteket som vanligt idag. När jag slog mig ner för några minuter sedan slog det mig att jag faktist är så tråkig att jag sitter på samma plats varje dag. Så är jag jämt. Samma plats i bussen, samma skåp i gymmets omklädningsrum, samma kaffe från samma ställe. Samma, samma, samma. Vanemäniska tydligen. Känns tryggt så men, det kan i misstag göra mig väldigt uttråkad.

Hmm. Nåja, idag ska jag variera mig med att läsa på lite kraftelektronik på förmiddagen och fortsätta med reglerteknik på eftermiddagen. Festligt. På lunchpausen kanske jag till och med festar till det met att leta möjligheter till Diplomarbete.

jag säger då det

Tja.. det intressanta (?) med att sitta på biblioteket är ändå de diverse människor som kommer och går. En mer originell än den andra.

Rättare sagt så är det intressant från början på dagen men mest irriterande på slutet av dagen när andra vågen av människor kommer och jag själv börjar bli för trött.

Hade jag varit gnällspigg och fördomsfull så hade jag berättat om författar-tanten i vitrosa chiffong-kjol (ärligt talat så tyckte jag att hon var söt och charmig) och psykhemmspatienten som släpade sig omkring här (mindre charmig). Men nu är jag ju inte det. Så jag tvingar mig iväg och träna istället, fast jag inte har det minsta lust idag.

knådningen

Igår var jag alltså till massörskan II (2). Smått smärtsamt var det ju, men det värsta är att hon är snäll 0ch försöker hitta roten till det onda. Det blir ju bättre för ett tag att gå dit, men det finns ju en anledning till att jag har ont också. Jag försöker gå igenom för mig själv vad det egentligen kan vara som gör att jag får ont. Det är lurigt med sådana här saker. Hade jag varit otränad hade hon ordinerat träning, säger hon. Men det fungerar ju inte eftersom jag redan är i rättså god form. Så det kan egentligen vara precis vad som helst som gör sig hört på det här viset. Så ja, jag vet inte. Jag är bara en stackars ingenjör. Men, till sist lär jag väl komma till rätta med det hela.

Jag är nog ändå rätt så säker på att det är studiepressen som tynger mig. Det har ju verkligen tyngt mig i nära på 4-5 år nu och det kan knappast vara hälsosamt. Men i så fall så är det ju på övergående. Snart.

Onsdag

Japp, en ny dag på biblioteket då. Nu har jag hela fyra tenter som lurar bakom hörnet och jag har bestämt mig för att jag ska klara dem. Det kommer att bli jobbigt men livet är inte lätt.

Om jag riktigt vill så kan jag istället se positivt på det hela också och tycka att det ska bli roligt att lära sig allt. Till och med spännande. Det är det ju. Spännande. Mycket jobb blir det att gå igenom och faktist förstå allt. Mycket som ska hållas kvar i minnet, så pass klart att jag kan använda mig av det också. Det betyder att allt måste finnas där glasklart, inte bara vagt.

Men som alltid så finns det bara ett sätt och det är att läsa ordentligt. En bra sak är att det börjar bli höst och det inte är lika mycket turister här i biblioteket. Det betyder mer läsro till mig. Utmärkt.

Tromsö bibliotek, värsta turistattraktionen. Intressant att läsa sina läxor bland fotograferande japaner.

....

Dessutom så undrar jag fortfarande när de tänker annsluta oss till det stora internetet. Man kan ju bli deprimerad för mindre.

Tisdag

Nu just försöker jag ta tag i studerandet igen. Lita grann har det blivit gjort per dag, men inte i den takt jag önskar. Så nu är det bara att rycka tag igen. Trögt i starten brukar det alltid vara så det är att se till att få så mycket som möjligt gjort per dag. Det är det som gäller.

Det tråkiga nu just är att jag har sådär jätte ont i nacke/rygg nu igen. Totalt invalidiserad är jag. Nästan. I helgen har jag levt på piller och pulver och hållit ut tills jag kunde ringa till massage-kvinnan. Som tur var hade hon en tid till mig redan idag så alldeles strax ska jag iväg och bli klämmd på. Plågsamt är det men det hjälps inte. Så som det varit nu kan jag inte leva. Dessutom sprider det sig till resten av kroppen eftsom jag spänner mig för att akta det onda, vilket gör det hela värre.

Det roliga idag är att jag fått in en kurs till i studieregistret. Det betyder att jag klarat av alla tre tenterna jag skrivit i sommar. Hurra för mig!