Lördag i Hammarbyhöjden

Hej!

Jag tänkte bara meddela att min bloggpaus inte beror på att jag dog i Indien eller så. Jag kom hem välbehållen och utan problem.

Jag packat upp väskan, tvättat och fryst kläder och saker. Okej, jag erkänner. En del saker finns fortfarande kvar i väskan på balkongen. Sakerna ska jag slussa in och ftysa eller tvätta. Men väskan får stå kvar tills det frusit till ordentligt. Man vet aldrig vad som kan ha åkt med. Sen har jag vilat och försökt komma in i vardagen igen. Det är inte det lättaste efter 3 veckor på språng och stor kulturchock.

Men jag ska fortsätta med reseberättelsen i efterhand.  Med lite tur så ska ni få bilder till också. Men jag har inte orkat ta itu med bildgenomgången. Allt lär komma tillbaka och det vat en ganst tung ress rent känslomässigt. Vi har verkligrn sett mycket och det tar tid inna jag får ord på det.

Dag 10 Indien, Jabalpur

När vi anlände till Jabalpur plockade vårchaufför upp oss på perrongen med skylten Mr. Anna-Karin Back. Han blev nog lite överraskad över att se två unga tjejer, Ana är ett pojknamn här. Men det gick bra ändå och det var otroligt skönt att slippa brottas med alla påstridiga rickshaw chaufförer.

Vi bad chauffören om att få åka via atm och frukost. ATM gick fint men sen körde han oss till en som otroligt smutsigt kyffe som de har här, där gubbarna samlas för att dricka Chai. Chai masala tėet de har här är otroligt gott och alla dricker det. Men vi ville ha mat också. Chauffören åt något slags ris med nötter som de skopade upp från något gatukök och jag frågade vad det var. Då beställde han genast en tallrik till oss också. Vi som hade bestämt att inte äta från gatuköken för att slippa dålig mage. Men nu kunde vi inte annat göra än att äta. Försäljaren skopade upp maten med bara händerna också. Vi var helt säkra på att få dålig mage nu. Men drack ändå varsin kopp kaffe och det smakade gudomligt. Chauffören bleb riktigt glsd över att vi åt också. Där fick vi lära oss hur annorlunda det är i Indien. Vi hade tänkt oss nått litet café bredvid tågstationen. Men det fanns inte och tågstationen låg lite utanför stan.

Sen körde vi iväg mot Kanha National park. Vacker tur genom berg och massvis med byar. Där ar det massa små byar som ligger ca 1km från varann. När man kommer till dem går det långsamt för massa golk bor precis upp efter vägen och ibland sitter eller ligger någon på vägen. Pluss alla getter, kor och hundar dom sitter, står, hår eller ligger på vägen. För att ta sig fram tutar chauffören för att alla ska höra att nån kommer körandes. Jag fick nästan hörselskada av tutandet. Men så kör de här. Inget bälte, inga backspeglar. Bara tuta och man kör inte i nån fil heller, fast de finns utritade på vägen.

När vi sen kom fram till Tuli Tiger resort blev vi kungligt bemötta och personalen matade oss med utsökt mat och skämde bort oss med ypperlig service. De var riktigt gulliga.

Just det, vi blev inte sjuka av maten i gatuköket.

Dag 9 Indien, mot Jabalpur

Från Agra hade vi ett nattåg till Jabalpur. Där skulle vi bli upphämtade av en chaufför som skulle köra oss till Khana Nationalpark. En tur på 4 timmar.

Men först nattåget. Vi var väldigt nervösa inför det eftersom vi hade hört så många skräckhistorier om tjuvar på tågen. Vi var också nervösa över hur vi skulle hitta vår plats på tåget och jag hade läst om hysteriska tågstationer med massa folk som ska i och ur tågen på kort tid. Men vi hade valt tåg för att få se mer av Indiska landsbyggden. Tågen går inte särskillt fort här så man hinner se. Det finns tåg som går riktigt långsamt också, ca 50 km/h. Men vi hade snabbtåg som går något fortare.

Bara att vara på tågstationen var häpnadsväckande. Vi kom dit i väldigt god tid och det gjorde inget. Vi bara kikade på allt som försiggick. På tågstationerna finns verkligen all sorts folk. Det är det vanliga transportmedlet för vanliga indier. Flyg har de fattiga inte råd med. Där sitter familjer med verkligen all sorts packning och massa packning. Där ligger folk och sover mitt på perrongen, mitt i avgångshallen ja, var som helst i väntan på sitt tåg. Det bor också en del riktigt fattiga på perrongerna.

När vi kom till stationen frågade vi efter hjälp av första bästa anställda person. De har en liten plastbricka i svart och vitt på bröstet och nån annan ska man inte fråga. Lurendrejare överallt. Vi blev direkt visade till station manager och de var väldigt hjälpfulla. Vi fick vänta medan de gjorde passagerarlistan över allas placering klar. Sen fick vi försöka hitta rätt vagn själva. Det kan vara knepigt, de ligger inte i någon logisk ordning. Vagn nr. visas på små skyltar vid taket och vi gick från ena sidan till den andra. Inga problem alls att hitta. Sen kom managern ändå och kollade att vi hamnat rätt. Efteråt har vi hört att det är efter de uppmärksammade våldtäkterna som statliga inrättningar har höga krav på sig att verkligen vill vara trevliga och rentvå sitt land.

Vi hade biljtter i 1a klass och fick åka i en egen kupé med ett enkelt lås på dörren. Det fanns en vakt som patrullerade vagnen och det är avstängt mot de lägre klasserna. Så vi var nog ganska säkra där och det gick  ingen nöd på oss. Vi myste oss och kikade lite film innan vi somnade. Inga problem på det äventyret alltså.