Nike kepan

Härom veckans var jag inne på sats och morgontränade. Där hade jag också hittat en keps som jag tänkte att jag kan köpa till mina lopp, om jag inte hittar någon annan. Vill ju gärna skydda mig från solen under loppen. Så jag kollade och tummade lite på den. 200 kr stod det skriven på lappen, på kepsen. Jag tänkte det var ok och gick till disken. Då hade tjejen vid disken redan gnällt till mig flera gånger att hon kunde hjälpa mig hitta om jag hade problem. Nej, det hade jag inte. Jag ville gärna få se i lugn och ro.

Sen blippar hon in kepsen i maskinen och: "287 kronor". Eeeh, säger jag. Det står "199 kr" på prislappen. Ojdå, säger hon. "Jag har nog skrivit fel där." "Men vill du ha den ändå, då??" (På äkta, är inflyttat i Stockholm och försöker lägga mig till med ordentlig översittar-attityd.)

Herre gud människa! Jag hade varit på spinningpass och inte fått i mig mat efteråt och du har redan ofredat min heliga stund när jag ska känna på träningskläder och tillåta mig köpa. Sen kräver du nästan 100 kr mer än det står på prislappen. *

Allt detta låg i undertonen när jag svarade "Du. Står det 199 kr på prislappen så ska du sälja den till mig för det priset. Det är inget att diskutera." Så, jag gick ut därifrån efter att ha betalat 187 kr för kepsen. Men jag var ändå irriterad kund och vill kanske köpa mina träningskläder i annan affär nästa gång. (På äkta, jag är också inflyttad och kan också adaptera översittar-attityden om jag vill.)


*)Dessutom har jag själv jobbat i affär och känner till det där med försäljningsmarginaler och hur bonusar KAN räknas ut baserat på vilken vinst man gjort. Tänk på det nästa gång du har att göra med en väldigt säljsugen försäljare.

Varning, gullig kattbild

Oookaj, alltså jag är inte så där jätte mycket förtjust i gulliga kattbilder om det inte är mina egna katter. Men det är mer som en dokumentation av mitt liv som kattägare att ni får se bilder på mina katter. Mest bara för att jag tycker om dem och inte direkt för att det är en gullig bild. Men nu kör jag till med en gulligkatt bild, för den här tyckte jag var bra. Helt enkelt.

Vill ni läsa vettiga saker kan ni läsa Karins blogg istället. Klick. Sånt om hur samhället ser på saker man gör.

Sin egen lyckas smed

Linn skriver om hur det var och hur det kunde ha blivit. Om hon inte hade valt något annat.

Jag har ett sådant ögonblick sparat i hjärtat. Jag blir så nostalgisk och stark när jag tänker på det. Det finns flera små så klart, men ett stort. Ett när jag beslutade, lämnade och ordnade ett annat liv. När jag körde hem efter det bara skrek mitt hjärta åt mig: "Fy fan så nära det var! Fy fan så nära det var att du hade snärjt in dig i ett liv som du inte vill ha och inte skulle klara av att sno dig ut från. Du gör aldrig, aldrig så mot mig igen."  Där och då lovade jag mitt hjärta att jag aldrig skulle sno in oss i ett liv vi inte vill vara i.

Jag brukar tänka på det ibland och säga nästan högt:"Du lovade. Det gjorde du faktiskt. Du lovade att du ska leva ditt liv så som du vill att det ska vara. Nu ser du till att göra det också."

Dagens dos lokaltidning

Sen satte jag mig ner med morgonkaffet och slog upp tidningen. Fridfullt bläddrar jag igenom tidningen tills jag kommer till uppslaget för lokala nyheter. Då dog jag lite igen. Den största nyheten var en kvinna i Karleby som inte var intresserad av att få barn. Stor artikel, stor bild på hennes häst och fakta om att antalet barnfamiljer minskar.

Jag har försökt analysera syftet med artikeln men förstår inte. Är det någon slags hysteri om att alla minsann borde rätt sig i ledet och skaffa barn som alla andra? Är det nån slags upplysning om att en del människor faktiskt inte är intresserad av att skaffa barn? Jag kan inte se att det skulle vara någon slags nyhet. Det framgick att kvinnan har pojkvän (ojojoj! Vad ska hon med honom till om hon inte tänker föröka sig!!??) och att hon har meddelat att hon inte vill ha barn. Förutsätter man att han vill ha det då eller? Sen är det tydligen viktigt att påpeka att hon har hobbyer och saker att sysselsätta sig med. Tänk om hon bara skulle gå igenom livet utan att göra destomer av det. Varför måste hon förklara sig?

Näe, jag förstår inte alls syftet med artikeln och vet inte om jag ska tycka synd om folk som inte förstår bättre än att man kan vara olika eller om jag ska irritera mig på folk som inte gillar att människor är olika. Men jag gör som jag brukar, skakar på huvudet och gör mitt istället.

Btw.
Det roligaste jag vet att säga till rätta sig i ledet människorna är: Jag har inte bestämt mig. Det brukar skapa kortslutning. Man måste tydligen ha bestämt sig för antingen eller.

Bara för att du inte förstår poängen behöver det inte vare en dålig grej

Igår fick jag en sån där typiskt oskön, onödig komentar på jobbet. Jag tror inte alls att intentionen var att vara elak eller nedlåtande. Bara en person med dålig insikt.

Jag har med egen mjölk till jobbet för att jag inte vill dricka det där pulvret som finns i kaffeautomaten. Jag vill inte tänka på vad som finns i det där för att mjölken ska hålla sig fin och jag vill inte tänka på hur alla de portioner jag redan druckit, i lättjans anda, lagrats i min kropp.

Högljudd komentar: Jasså. Du är alltså för fin för mjölken som finns i automaten.

Jag visste inte alls vad jag skulle svara. För de svar som poppade upp i huvudet var alldeles för elaka och nedlåtande. Jagvill inte vara nedlåtande emot mina kollegor, även om de är det emot mig. Jag tycker att man alltid i längden vinner på att vara schysst och stödjande. Så vill jag leva. Men det behöver inte betyda att jag låter andra trampa på mig. Nu informerade jag att det kanske inte hade att göra med det utan att jag bryr mig om min kropp och inte vill lägga alla de där gifterna i den.

Vi är alla individuellt ansvariga för hur våra koppar mår. Men det är samhället som betalar för våra sjukhusbesök sedan.

SATC 2

Igår fick jag äntligen se SATC 2. Säkert bland de sista i världen men ändå. Det var kvalitets film-tittande så jag tänker påstå att det var bättre än stress-tittande. Jag har den bästa av pojkvänner som tittade filmen med mig och faktist har väntat på att få se den.

Efter att ha läst Jennys inlägg angående debatten om hur poänglös filmen är hade jag en del tankar innan. Kunde det vara så att serien tappat stinget? Men det kunde jag ju ändå inte tro, däremot gissade jag på avundsjuka och missunnsamhet av anhängare av andra genres och helt enkelt ingen förmåga att förstå poängen.

Men filmen hade ju visst en handling och underliggande budskap. Så länge man vill förstå och acceptera dem. Killen klagade inte på filmen men hängde inte med i storheten av filmens avslut, före han fick det förklarat för sig. Jag tycker filmen behandlade många viktiga aspekter och den var dessutom skön för ögat att se på. Kan det bli mer win än så?

Allice

Jag har varit barnsligt förtjust och förväntansfull nu igen. Det är för att Allice i underlandet går på bio. Till tråkigheten hör att det inte är så många andra som är barnsligt förtjusta. Tråkigt. Men jag har turen ändå att ha vänner som ville se den med mig.

Tråkigt är att många så tydligt måste ge sken av att barnfilmer är löjligt och ovärdigt. Inget som vuxna, mogna människor besvärar sig med. Men okej, låt gå för dem. Jag har inget behov av att visa upp mig som vuxen eller mogen. Jag lyckas äta ordentligt varje dag, betalar mina räkningar i tid (oftast) och har ett fast jobb. Det räcker väl så? Tycker inte att jag måste bevisa mig. Jag gillar vissa barnfilmer väldigt mycket. De handlar ofta om så stora frågor och har intressanta budskap. Men jag kan tänka mig att en del människors behov av att visa sig mogna hindrar dem från att se vad filmerna egentligen berättar.

Allice i underlandet då. Den historien sitter mig varmt om hjärtat, sen jag var barn. Det var en favorit då och det är en favorit nu. Jag tror faktist att den historien har bidragit en del till min personlighet. Allt är möjligt och man ska lyssna till sig själv. I bedömningen av filmen är jag högst partisk eftersom jag älskar historien. Jag såg den i 3D och bara det var lite koolt.

Tyvärr

Jag måste säga att mitt hopp för det här landet, kallat Norge, sjunker och sjunker. Jag flyttade hit med öppet sinne, ville verkligen trivas här och tycka om norrmännen.

Dagens droppe i bägaren var ett nyhetsklipp från en strand, någonstans i landet, högst antagligen söderut eftersom de gick runt i bikini. Det gör man verkligen inte här. Hur som helst. Klippet handlade om en akut-shaving-ambulans. På. Riktigt. Folk som körde omkring till stränder och nästintill tvångsrakade folk. - För man måste ju raka sig. Annars tänder inte pojkarna på en, som en av de söta tjejerna uttryckte det och skrattade charmerande in i kameran.

Okej. Vill man åka omkring och tångsraka folk, så gör det. MEN, den här turnén sponsorerades av Norska RSFU. Helt otroligt. Jag trodde verkligen inte att RFSU's mål var att späda på kroppsfixeringen och osäkerheten.

Missinassen

Jag tänkte bara meddela att min jakt på arbete har startat. Riktigt arbete där jag kan trivas och utvecklas. Jag utgår från att det här kommer att ta sin tid men jag hakar mig fram och fixar till studierna så gott det går under tiden. Hellre det än att jobba där jag inte trivs. Faktist.

Imorgon ska jag ha möte med min förra chef och gå igenom vad jag skulle kunna utföra för jobb för företaget. Det blir riktigt intressant.

Tidigare ikväll på gymmet

Jag stod i kö vid ställningen där man gör knäböj. I den övningen har man stången på axlarna och lyfter vikten genom att böja och sträcka benen så att man åker upp och ner. Man gör alltså samma rörelse som om man nästan sätter sig på en stol men ändrar sig och stiger upp igen. Utan stolen, med vikter.

Jag hade väntat ett tag på tjejjen som höll på där. Precis när hon ser ut att snaaart vara klar kommer en kille fram till henne och frågar om hon har mångsa set kvar, vilket hon inte har så han lägger ner sin väska och tänker lyfta efter henne. Jag står i kö. Jag grymtar till lite och upplyser honom med handgest om att jag också står i kö. Redan här ska jag påpeka att det här var en helt vanlig medel gym-kille i storlek.

Han: -Jasså, så du ska också lyfta här.
Jag: -Jaaa-a, det ska jag.
Rösten i mitt huve: -Va fan, tror du att jag bara står här annars eller!?
Han: Då lyfter jag tilsammans med dig.
Rösten i mitt huve: Jag orkar fan inte lyfta tillsammans med dig för du är svagare än jag och då måste jag hålla på och lyfta av vikter åt dig.

Jag säger OK och försöker se trevlig ut för att jag tänker att jag inte ska vara så sur jämt. Då frågar han ....om det är okej alltså. Jadå, det är det säger jag, för jag skulle ju vara trevlig nu.

Sen blir tjejjen som lyfter klar, går och vad sker? Jodå, killen går rätt fram och börjar lyfta med stången. För han vill värma upp medan det finns vikter på stången säger han. Jo för så är det ju, han som är man så lyfter ju så klart mera än en liten söt kvinna på 160 cm och 60 kg. Vanligtvis är det kanske så, men det är ingenting han ska vara så säker på. Att jag håller i en rosa handduk berhöver inte betyda att jag är svag.

Stången med vikter väger nu 50 kg. Jag skuckar för mig själv och tänker att han kan ju skynda sig med sin uppvärmning så att jag kan få lyfta och gå hem. Lägga på ordentlig vikt, lyfta och gå hem. Egentligen kunde man tro att jag skulle köra på med ordentliga vikter i det här läget, för att visa vad jag går för. Men en sådan grej ska inte få störa min träning. Jag har varit med om det här så många gånger förut att jag inte ids bry mig längre. Min plan var att inte lyfta så tungt idag för att träna på teknik istället och det håller jag mig till.

När han är klar lyfter jag av hans 15 kg vikter och han hjälper på andra sidan. Han frågar vilka vikter jag ska ha och jag svarar 20 kg. Han frågar vad jag sa och jag upprepar. Min stång väger nu alltså 60 kg. Sen detta:

Han skrockar: -Jaha, du går direkt på de tunga vikterna du. (Inget frågetecken)
Jag: -Jaaa-a.

Rösten i mitt huve: -Jadu, lilla vän. Jag brukar vanligen börja på 10 kg mer och det måste jag om jag ska komma upp i ordentlig vikt i sista settet, men det har inte du en aning om. Du tror att jag är liten och svag. Nu just börjar jag lågt och ska inte lyfta så tungt och jag kommer ändå att lyfta tyngre än du gör. Så, step aside man.

Jag lyfter mitt set (6 st lyft). Tar av mina vikter och frågar vad han ska ha för vikter, han ökar med 3 kg -> 53 kg på stången. Han lyfter sitt. Jag ökar med 10 kg på var sida och rör inte en min. Min stång väger nu 80 kg och är inte så farligt tung för mina ben. Jag lyfter mitt sett ganska lätt. Vanligen lyfter jag 40 kg mer i sista settet.

Han: Du var stark du.
Jag: Tja...
Rösten i mitt huve: Näe, det var lätta vikter. Du skulle se när jag maxar. Men det är kanske bäst för dig att du inte ser det, vad vet jag.

Men om hon ville ha ett jobb som är blodigt, kallt och svinigt då?

Ja, Jenny hade den här länken på sin blogg. På sin twitter var det faktist men jag sysslar ju inte med sådana saker eftersom någon missbrukar mitt namn där. Så vi säger att det var på bloggen den fanns, oookejj.

Men really. Jag blir så trött på dessa ooomtänksamma män. När ska kvinnor tillåtas bestämma själv över sina kroppar och sina egna liv och öden? Men det är ju tur att tjejen också är så pass snäll mot dem att hon anmäler dem så att de ska få veta att det faktist finns kapabla kvinnor också. Annars hade de kanske inte fått reda på att det finns många väldigt kompetenta kvinnliga styckare.