Fredag

I torsdags var jag på ett pass crosstraining. Igen. Det var tufft och jag tog i lite hårdare än förra gången. Det känns av i kroppen idag, är så mörbultad. Att jag hade svårt att sova inatt hjälper inte heller.

Så idag skippade jag träningen och tog ett glas vin på stan efter jobbet istället. Hur trevligt som helst.

Imorgon ska jag helt plötsligt gå på självförsvarskurs. En vän frågade efter sällskap till kursen på facebook igår och plötsligt fick jag för mig att jag skulle svara 'ja' istället för automatiskt nej. Nu får vi se vad detta blir till.

Xtreme running i Ursvik

I tisdags var jag på första deltävlingen i Xtreme running 15 km. Det är 7 deltävlingar under sommaren och sen final. Jag ska försöka delta i så många som möjligt men det går ju inte alltid.

Jag hade läst om loppet att det skulle vara riktigt tufft, men det är ju ändå svårt att veta hur tufft det egentligen är. Så innan start retade jag funktionärerna lite och undrade om det verkligen var en tuff bana. För en tuff finnländare, alltså. Det fick jag äta upp senare.

I början var banan ganska lugn, men kuperad. Gick mestadels på de vanliga löpspåren. Men sen bar det av ut i skogen och genom temporära kärr p.ga. allt regn. Vid 4 km kom det en riktigt lång backe som gick rätt upp. Efter det var jag ganska ynklig. Det var också ganska långa sträckor där man sprang över stenhällar där det växte rötter över, i rutnät liksom, och man fick hålla koll på att inte snubbla. Men det var en fin bana och vissa sträckor gick fint över nån äng och längs någon skogsväg.

Jag orkade inte springa så riktigt fort och vågade inte heller trycka på. Dessutom hade jag glömt min energi gelé i väskan och blev typiskt nog riktigt matt. Men jag kom i mål på 1h45min. Inte bland de snabbaste direkt, men jag är glad över att det inte tog över 2 timmar. Det var tungt att springa i skogen. Fanns ju inga sträckor att vila sig på direkt. När man springa på asfalt kan man vila och springa lite saktare och mjukare ett tag. Men det gick ju inte i skogen, där fick man vara allert heltiden.

Kaaja och terränglöpningen

I tisdags var jag ute på ett lite annorlunda träningspass. Jag har ju kikat runt sen i höstas och letat efter lopp att springa i år. Det var inte helt lätt, många lopps hemsidor kommer upp färst efter nyår. Men jag har tänkt att jag vill springa maratonlopp och jag vill ha en annorlunda utmaning än förra året.

Jag har också kikat på lite tuffare löpning och jag skulle så gärna vilja springa i fjällen. Men det är inte så lätt att hitta nån likasinnad dåre och jag vill inte riktigt sprinag ensam i fjällen. Har inte riktigt vågat ge mig ut heller, för det är bra mycket tyngre att sprinag i skog och kraftigt kuperad terräng än att springa på platt asfalt.

Först tänkte jag att jag ska springa Lidingöloppet. Men då måste jag träna lite på att orka backarna. Det fick mig att börja snegla på terrängspåren jag har runt mitt hem. På något vis ledde det här till att jag hittade en tävlingsserie i ett terrängspår i Ursvik. Det ska vara ett 15 km långt extremspår med tuffa stigningar och oländiga stigar att sprinag på. Serien går under sommaren och avslutas i final i höst. Bra, då deltar jag och kommer mig ut i spåret några gånger åtminstone.

Först var detta utmaningen. Sen dyker ett fjällmaraton upp i Sälen. Som hittat! Då får jag träningen från Extreme loppen och om jag kan springa ett fjällmaraton borde jag klara av Lidingöloppets 30 km också. Märkligt med planer, att de formar sig efter vägen emellanåt.

PS angående det där med att vara katt

En sak till som skulle vara bra om man vore katt. Då skulle man ha en svans också. Det skulle jag vilja ha.

Tänk så kul om man hade en fin svans att sitta och vifta med när man inte har nått bättre för sig.

Åter i Stockholm

Så är jag tillbaka i Stockholm och allt rullar på bara. Bra var det att vara i Finland och se sig runt lite. Jag bokade inte in så mycket att göra heller, utan umgicks mest med mina föräldrar och mig själv. Det var trevligt.

Sen kom jag tillbaka till Stockholm och världen snurrar snabbt igen. Tyckte det var ganska märkligt att pappa skjutsade mig till flyget på morgonen, i österbotten. Sen kom jag till jobbet och på kvällen tog jag tunnelbanan hem. Som om inget skulle ha hänt. När jag tänker på det noga tycker jag att det ändå är ganska stort att det går att göra så 'nu för tiden' och att det ändå känns så pass banalt.

Som vanligt var Tusse och Janne mycket nöjda med att matte kom hem på måndagen. Vanan trogen ignorerade de mig lite men kom sedan och la sig precis bredvid mig, en i taget, och suckade förnöjt. Tänk om man var en katt och bland det värsta som kude hända var att matte är borta över helgen.

En helgens löpning och fest

Sällan det blir både löpning och fest för min del. Den ena brukar utesluta den andra, eftersom jag sällan orkar båda. Men den här helgen har det varit både och. Det beror nog på att jag har varit hemma i Finland och haft full servicde med allt annat. Skjuts till dörren så fort jag skulle någonstans, mat på bordet när jag hade tränat och inget hem som väntade på veckans städning och inga katter som väcker mig allt för tidigt, bara för att de kan.

På fredagen tog jag ut vänner på after work. Det var kul och fungerar alldeles utmärkt att göra även i Vasa. Man behöver inte dricka mycket och man behöver inte vara ute länge. Sen på lördagen hade jag bestämt mig för att springa lite längre pass. Det gjorde jag också. Till en början var jag besviken över att det blev lite sent. Men det var nog bra, för tidigare på dagen blåste det ganska kallt. Men på kvällen lugnade det sig och jag fick världens skönaste väder till min tur. 26 km blev det och två varv runt i Petsmo-Västerhankmo. Jag är ganska nöjd med kroppen, den orkade bättre än jag hade trott.

På söndagen var vi på min systesons (som också är min gudson) konfirmation i Korsholms kyrka. Det var ju fint, fast vi fick jumboplatsen och såg inget av det som försiggick. Tänker också att det inte kan vara så lätt att locka dagens ungdomar till församlingen. När jag kom hem gav jag mig ut på en ny, lite kortare löptur. Det gick ganska långsamt och kroppen knorrade emot ganska ordentligt. var lite orolig över att jag skulle ta mig vatten över huvudet och överbelasta den. men det verkar ha gått ganska bra, för det känns mycket bättre redan idag. Ibland är det nog bra att köra ett litet rehabpass dagen efetr långpass.

Man vet aldrig hur nån annan har det

Det här är något som har cirklat runt mig en tid nu. Tänkte skriva några snabba rader om det, att det är så lätt att dömma andra människor utgående från sina egna referenser. Men man vet aldrig hur någon annan har det, egentligen och jag tänker på alla situationer och alla områden och delar av livet.

Det kan ibland se ut som att andra har det så lätt och som att andra får pengar, tid, framgång och vänner (eller vad som helst) tilldelat sig så lätt. Men det är ju inte så, alla har 24 timmar i dygnet och alla måste jobba för att få det de har. Det att vissa har framgång på jobbet. Det kan se lätt ut men i verkligheten kanske den personen har jobbat skithårt varje kväll och lärt sg saker på egen hand, hemma på egen tid. Medan du själv har degat på soffan eller roat dig med vänner. Nån har dyra kläder på sig eller fina prylar och du undrar hur mycket högre lön den personen har. Det kanske inte alls är så, den personen kanske har stora skulder eller gnetar varje vecka för att få råd till sina prylar medan du softar på café.

Nån har massa vänner och är jämt ute på nya äventyr. Den personen anstränger sig kanske mer än du på att vinna andras förtroende eller bara anses som trevlig. Allt detta kanske inte behöver kännas som någon ansträngning för den personen heller. Utan ett naturligt sätt att vara för den personen, som skiljer sig från ditt sätt att vara. Nån har en fin kropp och du tycker att det är så orättvist att just du skulle få bilringar på magen. Medan sanningen är den att den andra stretar på gymmet varje kväll medan du gruffar i dig kakor och äter ute varje lunch.

Man får inget gratis här i livet och alla jobbar för sitt, på sitt sätt. Du kanske bara råkar vara där när personen når framgång. Men du har inte varit närvarande under personens hårda, dagliga resa mot framgången. Hur stor eller liten den än må vara. Kom ihåg det nästa gång du tycker att livet är orättvist.

Att resa med endast handbagae

En väska blev inhandlad i torsdags ändå. Jag skulle köpa den billigaste väskan jag kunde hitta i handbagaestorlek. Men det blev inte så. Jag köpte en Samsonite lightweight till sist. Om någon undrar så är resväskor en av mina turn on:s. Länge har jag smygkikat på en sån väska.

Nu köpte jag väska för att resa endast med handbagage så jag blev orolig över vikten och storleken på väskan. Därför blev det den lättaste väskan med mest plats i. Den väger bara 1,6 kg och det är hälften av vad de billiga väskorna väger. Den hade också bätte hjul och rullade riktigt smidigt. 1,6 kg mer eller mindre i vikt. Det tycker jag spelar roll när handbagaget bara får väga 10 kg och jag ska ha med mig löparkläder och finklänning och skor och pyjamas och fritidskläder och en omgång jobbkläder till måndagen*. För att inte glömma datorn som också måste med.

Men jag kan verkligen säga att det var en hit att resa med endast handbagage. Jag slapp köa till bagage drop disken. Ingen vägde min väska och jag slapp vänta på min väska vid bandet. Bara jag övar lite kan jag klara mig med ännu mindre kläder i framtiden. Men när man envisas med att träna behövs det lite mer.


*)På måndag ska jag hålla ett föredrag om hur vi jobbar hos oss för ett gäng studerande. Tänkte ge en slags illusion om att det är ett flashigt ställe vi jobbar på.

Höghastighetsveckan

Jisses, denna vecka har gått så fort! Jag har varit trött och det har blivit skralt med träning och jag har haft massor att göra på jobbet. Har man långsamt liv så rekomenderar jag man engagerar sig i sitt jobb och börjar träna stenhårt. Det löser alla problem med för mycket tid man kan tänkas ha.

Nu i helgen ska jag åka till Finland och gå på konfirmation. Mycket högtidligt. Men i något skede blev jag antingen snål eller rebellisk när jag bokade flygbiljetten och bestämde att jag endast skulle ha handbagage med mig. Jag hatar att man ska betala extra för incheckat bagage och inte mist att stå och vänta på väskan. Så jag bestämde snabbt att nu är det dags att mig att resa med endast handbagage. Hur mycket kan man tänkas behöva över en helg?

Resultatet är nu att jag måste skynda mig in till stan och köpa mig en cabinbag. Dagen innan avresa. För det har jag så klart inte lyckats få avklarat under de två veckor som har förlöpt sedan jag bokade biljetten. Det ska till lite press.

Så här hade vi det i Söndags

Helgträningen

Halva helgträningen blev så som jag hade tänkt. På lördagen var jag på den obligatoriska lördagsträningen. 1 timme BodyCombat och sen löpbandet i minst 1 timme och minst 10 km. Jag sprang till sist 13,3 km på 75 minuter. Jag startade på 10,3 km/h och ökade med 0,1 km/h per 15 min. Sen ökade jag under den 10:e kilometern och fram till 1 hel timme. Efter det joggade jag 15 min till. Det gick faktiskt helt ok även om de första minuterna på löpbandet oftast är hell efter BodyCombaten.. Sen ger kroppen upp med att klaga.

I lördags var också en sådan gång då sådant man annars är rädd för inträffar och det var inte så farligt ändå. Först tänkte jag spy under Combaten. Man skulle ju tro att man skulle cilja avsluta träningen eller pausa lite när sådant inträffar. Men inte i lördags, jag bara irriterade mig på att jag nte kunde luta mig så djupt ner i sparkarna. Nageln insåg jag att den var trasig när jag sprang, för det känndes suspekt i strumpan. Men det gjorde inte ont, jag sprang vidare och hoppades på att det inte skulle vara någon stor katastrof och det var det inte heller.

Men igår blev det däremot ingen träning. fast jag hade planerta en längre tur. Jag vilade på soffan och sträcktittade på en serie istället. Efter att vi hade långfrukost. Skön dag vi hade jag och katterna. Men jag hoppas få till den där löpningen idag istället. Har förberett med att packa med mig middagen, så att det är avklarat när jag kommer hem.

Torsdagsträningen

Igår var jag på ett pass Crosstraining. Första gången jag har vågat gå på ett sådant ensam. Nivet, det är ju jätte läskigt för man ska jobba i grupper och det skulle ju vara hemskt om jag inte hittade någon att jobba med. Eller alla bara, nej henne vill vi inte ha med oss. Så får jag stå där med skammen.

Ja, det är ju worst case scenario. Det händer, knappast. Det finns bara så många deltagare som det finns platser och OM det skulle ha blivit något misstag så att det händer, så är det passets ledare som ska lösa det. Man kan alltså lugnt gå på gruppträning. Alternativt är det där ingen ursäkt för att slippa.

Crosstraining ett pass som går på SATS. Det är funktionell, cirkelträning träning. Sån som man gjorde i låg- och högstadiet förut. Stationer där man jobbar tills man dör och sen fortsätter man på nästa station. Passet som jag gick på igår var man 8 pers per grupp och det var fyra moment per station. Alltså 2 pers gjorde sama övning och det är ju till för att man ska sporra varann att jobba lite hårdare.

Jobba hårdare gjorde jag och jag har grym träningsvärk från 2 dagars träning nu. Funktionell styrka rocks!!

Onsdagsträningen och det här rmed viljan

Veckans första träning. Det var endast meningen att måndagen skulle vara en vilodag. Men på tisdagen upptäckte jag att jag inte hade några träningsbyxor i ryggsäcken och jag har känt mig ganska trött nu, bestämde att det skulle få bli en vilodag det också. Om jag nu inet skulle vakna från min middagsvila med oanade super krafter. Det hände inte i tisdags heller. Men man ska aldrig sluta hoppas.

Men igår blev det träning. Jag var lite rädd faktiskt innan passet. Jag brukar vara det ibland när jag har tagit i riktigt ordentligt tidigare, rädd att det ska göra ont och vara riktigt, riktigt obehagligt. Då tänker jag att jag nog har tränat lite för hårt. Inte för kroppen, men jag tycker att det är så oerhört viktigt att man tränar så att viljan till fortsatt träning bibehålls. Ibland måste man ju ta i lite, annar skomemr man sig ingenstans. Men när man hållit på för mycket för länge så tappar i all afall jag lusten oxch det tycker jag är det 'farligaste'.

Men löp-passet gick bättre än jag väntat mig. Bestämde mig för att göra intervaller och det flöt på hur bra som helst. Jag körde 3 st intervaller på 2 min och höll hastigheten mellan 12,5 - 13 km/h. Det är ju inte så snabbt i sig. Men en klar ökning sedan förra gången. Sen tränade jag lite på fuktionell styrka programmet. Det gick sådär. Otroligt jobbigt när man inet har en sal att ställa sig i och öva. Men jag kämpade på i ett hörn av gymmet där folk helatiden kom och ställde sig ivägen. Jag blir aldrig klok på det där.

Massa presenter

Förra veckan beställde jag och Jens lite löparskor. Jag gick loss på Sportamore och beställde årets last med löparskor. Nästan. Man behöver ju många skor alltså. Jag hittade en jacka till cyklingen också och sen tänkte jag lite mer på sportamores utförsäljning och beställde lite träningskläder också.

Sen har vi väntat på detta som små barn. Igår anlände paketen och ett bokpaket från Adlibris som jag hade väntat länge på. Så igår kväll var det värsta julaftonen här. Men efter ett tag blev vi alldeles tysta och jag sa Vet du, nu blev jag lite deppad. För nu har vi inte de här paketen att vara förväntansfulla på längre. Jo, jag vet. Jag blev det också, sa Jens.

Måndagsvilan

Igår hade jag en vag tanke på att träna. Men jag var slut i kroppen efter helgens träningsboost och orkade knappt cykla till och ännu mindre från jobbet. Så jag bestämde mig för att vila lite och göra matlådor och städa badrummet och planera träningpass och jobba lite och allt annat som jag skulle hinna med. Så tänker jag alltid när jag har en träningsfri kväll, här ska uträttas stordåd. Nu när jag har all tid i världen. Men jag hinner ju sällan göra nått mer än när jag tränar. Märkligt det där.

Men igår fick jag åtminstone tre matlådor gjorda. Hurra! Sen kikade vi på film medan vi åt kvällsmat.

I helgen var det destomer saker på gång. Första på länge som jag var pigg och igång hela helgen. Gick på BodyCombat och sprang 11 km på lördagen. På söndag städade jag och sprang en 10 km-runda. Sen skyndade jag med dusch och mat och styrde iväg mot SATS Farsta för ett pass BodyBalance. Jag var stel som ett kylskåp. Sen var det kväll.

Men jag är fortfarande förvånad att jag lyckades göra allt det där. Men man ska inte önka sig såna gånger utan bara köra på och hoppas att det får passera obemärkt. Börjar jag ömka mig kommer en massa krämpor att dyka upp. Dock har jag belönat mig med Sushi-Yakkinikku 2 gånger.

Vad hände med överträningen?

Nu har jag en paus i städningen. Jag kom överens med en kompis på facebook att vi skulle städa först och springa sen. Så nu är det bara att göra. Överenskommelser med kompisar är bland det bästa. Men man hinner ju tänka över mycket medan man städar. Jag har löst så många världsproblem nu, expert som jag är. Men en sak fastnade jag speciellt på.

Detta med överträning som man läste om och hörde om här och där förut. Vart har det tagit vägen? Förut var ju folk övertränade och deprimerade hit och dit. Var det en hajp? Var folk klenisar förut? Har vi blivit bättre på att träna? Pratar folk bara inte om detta längre?

För min egen del tror jag nog att jag har blivit bättre på att förstå min kropp än jag var förut. Jag har nog påstått mig lida av överträning nu som då förut. Men jag skulle aldrig få för mig att nämna det nu längre. Lite hajp kanske det var ändå? Nu mer är jag bara trött på träningen och vilar en dag eller två och hugger sen tag igen. Men jag tror också att det långt har att göra med mental inställning. Tillåter jag mig att grotta ner mig i hur synd det är om mig, då blir det otroligt synd om mig och jag klarar endast av en bråkdel av vad jag annars skulle göra. Man kan ju som bekant anpassa sig till de flesta situationer. Det tar bara tid och tålamod. Gäller inom alla områden.

Variation. Det är också något jag har lärt mig. Det gäller också inom de flesta områden och både för fysiken och för mentaliteten. Numer varierar jag min träning och bygger mig stark och uthållig och inte minst sagt rörlig på olika sätt. Det gör att kroppen får vila emellan och bygga på andra sätt. Dessutom får psyket olika sorts upplevelser att bearbeta och hjärnan blir inte uttråkad.

Har ni tänkt på detta? Var tror ni?

Söndag - kl.08.30

Nu är jag sådär otäckt vuxen igen och vaknar innan kl.8. Av mig själv och Tusse så klart. Han kommer och tvångsgosar varje morgon så fort han ser en helst en liten chans till uppvaknad matte. Igår vaknade jag redan vid kl.7. Men jag har varit dödstrött på kvällen och lagt mig vid kl.22. Hur skönt som helst. Det fina med att det är fredag är att jag inte behöver förbereda något tills nästa dag utan bara kan lägga mig i lugn och ro istället. Undrar om jag skulle sova bättre på veckorna också om jag inte var så spänd över att jag måste upp nästa dag?

Dagens heta tips! Igår upptäckte jag att det har gjorts fler avsnitt av den fenomenala serien Bröderna Fluff och den går på helgmorgnarna kl.07.30. Jag får öva på att gå upp bara lite tidigare så hinner jag se det också. Inte bara sista minuterna. Väldigt irriterande. Nu ska jag se det jag missat på tv4Play istället.

Annars ska jag sätta igång och städa nu snart, kl.9 på en söndagsmorgon. Otäckt vuxet som sagt. Men om jag städar nu så hinner jag ut och springa innan BodyBalance passet jag skulle vilja gå på kl.17.

Lördagsträningen och träningskläderna

Inför förra årets lopp gjorde några vissa typer av träning som jag tror var riktigt bra för att utöka uthållighet. Det tänker jag upprepa i år. Jag gick på mårgonspinning och tränade sen på kvällen också. Jag gick också på pass som SATS Energy eller BodyCombat och sprang sedan en timme eller så. det tycker jag är ett bra sätt att öka uthålligheten utan att slita allt för mycket på kroppen. Jag lyckades ju komma igenom förra årets 4 st lopp utan skador. Hoppas det kan få fortsätta så.

Jag hade också som rutin att gå på BodyCombat på lördag förmiddag och sen springa på löpbandet efteråt. Det har jag gjort idag också. Det var jobbigt, men inte lika jobbigt som förra året. Faktiskt. Men jag var lite nervös innan jag skulle börja och jag vågad einte springa lika fort som jag hade tänkt. Men jag genomförde åtminstone.

Sen måste jag berätta om mina senaste inköp av träningskläder. Jag har verkligen slitit hårt med min träning det senaste året och det har varit motgångar som den där mystiska lungförkylningen jag hade i december och det var tungt med instruktörsutbildningen. Men jag har bitit ihop och jobbat vidare. Jag tror på att universums krafter följer de som ärligt jobbar mot sitt mål och ger en knuff sen. Nu verkar det faktiskt som att krafterna helst är lite på min sida. Jag har hittat haft ett otroligt flyt med att hitta just de träningskläder jag behöver för att göra mitt. Till nedsatta priser. I Finland hittade jag ett par vinterträningstights (att cykla till jobbet i, som enligt expediten måste ha gömt sig någonstans för de har varit efterfrågade och helt slut från fabrik), en löparjacka och de här Nike Free träninsskorna som jag har suktat efter länge men inte velat betala för. Nu hittade jag den nedsatta 50%. Av allt detta har det bara funnits ett par och i min storlek. Utom skorna då som också fanns i strl 43. Sen skulle Jens köpa nya löparskor på internet och jag passade på att leta skor. Vad tror ni jag hittade? Jo, precis de där terränglöparskorna jag behöver för att springa fjällmaratonen! Och ja, det fanns endast ett par kvar och de var i min storlek. Då kan jag säga att jag fick lite gåshud.

Avocadotipset

Jag tycker väldigt mycket om avokado och vi vet ju allihopa hur svårt det kan vara att hitta bra avokados ibland. Men ofta är de omogna och måste mogna. Sen blir alla mogna på en gång och jag hinner inte äta alla. Mycket besvärligt att behöva kasta mat. Det ska man inte göra.

Men nu har jag kommit på en lösning till problemet. Man kan frysa ner dem! När jag skulle åka hem till Finland hade jag en hel påse perfekt mogna avokados på köksbänken. Blev så irriterad över att behöva slänga bort dem nu när de hade blivit bra. Så jag googlade och hittade texter som sa att man kunde frysa dem.

Mosa avokadon och blanda i lite citron bara så att de håller sig gröna. Jag frös ner dem två och två i vanlig fryspåse. Se till att klämma ut all luft. Nu har jag ätit av dem i veckan. Prefekt att ha färdigmosad avokado tillgänglig. Så var det slut på avokado-slöseriet.

Torsdagsträningen

Igår gick jag på ett Shape pass på SATS Zenit. Det gick ju bra. Var där lite för tidigt, för jag har ju inte riktigt synkat tiderna för cyklingen ännu. Försökte att bara stå där och vänta, men jag har inte tålamod för det så jag ställde mig på crosstrainern i 10 min då.

I övrigt kan jag säga att det inte är kul att gå på Shape pass när man har kört benträning dagen innan. Det är inge kul att cykla hem efter ett shape pass när man har kört benpass dagen innan. Men det var fint väder och jag trampade på föör att visa kroppen att svagheter inte tolereras.

Sen kom jag hem och gjorde rotsaker i ugnen med kyckling och citron. Det är så otroligt gott! Dessutom sköter det sig själv i ugnen medan man duschar. Helt perfekt! En ny favorit för mig.

Onsdagsträningen

Igår introducerade jag backintervaller i träningen igen. Det sysslade jag med förut också och det gav bra resultat på löpningen då. Sen dess har jag inte kommit mig till att göra det igen. Men med tanken på fjällmaraton känns det som att jag måste göra något. Så jag börjar med lite backintervaler på löpband.

Mjukstart med backintervall igår alltså. Var lite trött efter för lite sömn och cykelpendligen och tidigare träning. Så jag hade bestämt att jag inte behövde springa mer än 20 min. Men jag skulle göra 2 st backintervaller. Det gjorde jag också och det blev 25 min på löpbandet, inga hastighetsrekord.

Sen tränade jag ben och axlar. Tung viktträning den här veckan. Nu snart måste jag ta tag i funktionell styrka träningen ordentliget igen. Igår gjorde jag 130 kg benpressar i maskin och 65 kg legextension. Sen var jag trött och gick hem. Struntade i marklyften och frivändningarna.

Tisdagsträningen

Stärkt av min förvånande höga medelhastighet (för att vara mig alltså) på påskloppet, 10,6 km/h på 14 km sträcka, har jag bestämt mig för att öka på löpbandslöpandet. Eller fortsätta så som jag har gjort, men se till att inte slappa till mig. Beroende på hur man vill se det.

Så igår sprang jag intervaller. jag är inte alls lika snabb på det som jag en gång i tiden var. Men jag kan hålla en högre fart i en längre tid istället. Mer uthållig. Så igår sprang jag nån slags egenhändigt ihopsnickrade intervaller. Jag följer inte de där instruktionerna som finns på nätet om hus man ska sprinag intervaller. Min kropp eller psyke fungerar inte så. Jag värmer oftast upp med stegvis ökning av fart, vilar, springer intervall, vilar, ökar, vilar, springer intervall osv. Brukar springa korta 2 min intervaller tidigare men igår gjorde jag 3 min intervaller.

Sen styrketränade jag. bröst, biceps och mage. Hederlig tung styrketräning. Kännde att jag inte var ritkigt i form, kanske borde jag ha haft ett mellanmål att äta efter löpningen. Men igår kändn ejag fäör första gången på länge att bröstmusklerna faktiskt jobbade i armhävningarna, som är en svaghet hos mig. Tydligen fungerar det att öva på det också. Tänka sig..

Träningsvisioner och mer konkreta planer

Länge har jag velat över vilka lopp jag ska springa i år. Stockholm maraton anmälde jag ju mig till i höstas, så det kan anses bokat. Men utöver det. Köpenhamn maraton har jag sneglat på en tid och säkert förberett mig för i smyg. I måndags bokade jag ett hotellrum där, så det ser ut som en plan. Köpenhamn i Maj. Flygbiljetter till Helsingfors har jag sneglat på i många månader redan, så jag känenr en dragning dit. Helsingfors i Augusti. Däremot har jag inte tänkt alls på Oslo, så det vill jag inte springa verkar det som. Det jag vill ha är en bättre tid på maraton och fler genomförda lopp. Jag vill också springa fler lopp än förra året, nu när jag vet att det går. Vill försöka mig på något halvmaraton eller 10 km lopp också för att hålla upp farten.

Något jag länge sneglat på och drömt om, det är ju att springa i fjällen. Älskar fjällnaturen. Det finns några lopp som jag har sneglat på men varken hunnit få plats på eller vågat anmäla mig till. Men med några genomförda maratoin bakom mig känner jag att skinnet på maratonnäsan har växt till sig. Nu har jag nämligen hittat ett lopp att springa; Sälen Fjällmaraton i slutet på Augusti. Någon som vill göra mig sällskap?

En annan stötesten som jag tänkte klara av i år är Lidingöloppet. Ah detta lopp som det pratas om! Inte har jag vågat förut. I år har jag bestämt mig för att göra det och klarar jag av ett fjällmaraton så borde jag ju klara av Lidingöloppet också. Men det lär väl visa sig. Vågar jag inte så avanmäler jag mig. Eller alltså, om kroppen inte orkar med.

Jobbcyklingen

Något han hänt med cyklingen medan jag var borta. Jag måste ha bearbetat cyklingen mentalt och så måste kroppen ha förberett sig. För nu är det plötsligt inte så jobbigt längre. Jag hade väntat mig att få börja om från noll igen efter uppehåll i cyklande till jobbet på tre veckor. Men genast igår gick det bättre. Tänkte att det kanske var ett lyckokast, men idag gick det också bra. Fantasktiskt!

Känner mig mycket bättre när jag har varit utomhus innan jobbet och jag saknar inte alls tunnelbanan. Inte det minsta faktiskt. Efter träningen kunde man tänka sig att det skulle vara astungt att cykla hem. Men, jag är ju som en vante när jag sitter på tunnelbanan också. Cykelturen hem är en ganska bra nervarvning och jag tycker att jag hinner komma ur koma-stadiet som, åtminstone för mig, brukar innfinna sig efter träningen..

Slut på avbrottet

Det blev både träningsavbrott och bloggavbrott här. Min pojkväns pappa har varit cansersjuk en längre tid och gick bort för tre veckor sedan. Jag packade som sagt ner katterna snabbt och åkte till Finland, medan han fortfarande låg på sjukhuset, för att vara närmare dem. Sen har jag jobbat därifrån och varit en avstickare till Skåne och i Stockhom en vecka för jobb och sen tillbaka till Finland igen. Sån tur att det gick fint att ta med kattern aoch lämna dem hos mamma. Där har de haft massa plats att springa på och fått massa omtanke och uppmärksamhet.

Sista veckan hemma drog jag igång med träningen igen. Det var varit fantastiskt väder ute och jag har passat på att springa på småvägarna hemma. En kväll provade jag på Brando Gym i Vasa (det är en historie för sig själv) och en annan kväll gjorde jag en vän sällskap på BodyCombat på Wasa Sportsgym.

I söndags reste vi och katterna tillbaka til Stockholm med bil och båt. Ni skulle bara veta hur duktiga katterna har blivit på det där med resande. Knappt ett pip i bilen och i hytten på båten hade de hur kul som helst. Igen. Tänk att ingen av dem kissar ner sig eller spyr eller försöker smita. De bara åker med fint och är förnöjda med att få följa med oss. Lite piper de ibland. Men det verkar vara mest för att stämma av med mig om allt är ok. Svarar jag dem bara lugnt så är de tysta igen.

Men nu är det åter till rutinen. Jag startar med att cykla till jobbet idag och träna på SATS ikväll. Väskan är packad och matlådan laddad.