He who can no longer pause to wonder and stand rapt in awe, is as good as dead; his eyes are closed.
fredag, maj 29, 2009
Dagens Einsteinquote
torsdag, maj 28, 2009
Torsdag
Jag sliter med att få min arbetsuppgift klar. Det tar alldeles för länge och jag har verkligen en "jag ska bara"-känsla här. Men.. jag ska bara göra det här också så blir det så mycket bättre resultat.
Nåja, nu ska jag bara gå iväg och träna lite så kanske jag kan jobba lite till ikväll.
Nåja, nu ska jag bara gå iväg och träna lite så kanske jag kan jobba lite till ikväll.
tisdag, maj 26, 2009
Det finns så många olika tekniker
Imorse var planen att börja jobba tidigt för att hinna med så mycket som möjligt. Ibland funkar ju det, ibland måste man bara vara seg.
Men, igår kväll kunde jag inte somna för att jag satt uppe med datorn för länge. Sen låg jag där och vred mig, tyckte det var tråkigt att sova utan Robert, kom på att jag glömt att häng aupp tvätten, steg upp och hängde tvätt, la mig ner och vred mig lite, frös, sov lite, vaknade genomsvettig, tog av mig tröjan, kunde inte sova naken för att det skulle bli så jobbigt ifall nån råkade bryta sig in och jag skulle få slåss med brösten i vädret*, hämtade tröja, sov lite, steg upp för toa besök och somnade slutligen in i en orolig sömn. Naturligtvis så förstod jag inte vad som sedde när klockan rinde och snoozade i en timme. Sen insåg jag att jag inte skulle klara av att jobba så produktivt idag och sov lite till.
En timme senare än de andra börjar jobba** vandrade jag in, pigg och glad. Satte mig ner och löste genast problemet jag jobbat hårt med de senaste dagarna. Idag var det tydligen sova-ut-tekniken som behövdes.
*)Ja, det där tycker jag själv är ganska lustigt. Jag kan inte sova i bara trosor om jag är ensam hemma, jag är alltså orolig att nån ska råka bryta sig in och jag får slåss i trosorna. Själva bröstvisandet känns alltså jobbigare än själva kampen. Eftersom det går fint när Robert är hemma så förväntar jag mig tydligen att han ska hålla eventuella förbrytare på avstånd medan jag letar fram en tröja. Intressant.
**)Jag börjar vanligen jobba 1h tidigare än de andra. Därför tyckte jag också att jag faktist var värd en timmes sovmorgon.
Men, igår kväll kunde jag inte somna för att jag satt uppe med datorn för länge. Sen låg jag där och vred mig, tyckte det var tråkigt att sova utan Robert, kom på att jag glömt att häng aupp tvätten, steg upp och hängde tvätt, la mig ner och vred mig lite, frös, sov lite, vaknade genomsvettig, tog av mig tröjan, kunde inte sova naken för att det skulle bli så jobbigt ifall nån råkade bryta sig in och jag skulle få slåss med brösten i vädret*, hämtade tröja, sov lite, steg upp för toa besök och somnade slutligen in i en orolig sömn. Naturligtvis så förstod jag inte vad som sedde när klockan rinde och snoozade i en timme. Sen insåg jag att jag inte skulle klara av att jobba så produktivt idag och sov lite till.
En timme senare än de andra börjar jobba** vandrade jag in, pigg och glad. Satte mig ner och löste genast problemet jag jobbat hårt med de senaste dagarna. Idag var det tydligen sova-ut-tekniken som behövdes.
*)Ja, det där tycker jag själv är ganska lustigt. Jag kan inte sova i bara trosor om jag är ensam hemma, jag är alltså orolig att nån ska råka bryta sig in och jag får slåss i trosorna. Själva bröstvisandet känns alltså jobbigare än själva kampen. Eftersom det går fint när Robert är hemma så förväntar jag mig tydligen att han ska hålla eventuella förbrytare på avstånd medan jag letar fram en tröja. Intressant.
**)Jag börjar vanligen jobba 1h tidigare än de andra. Därför tyckte jag också att jag faktist var värd en timmes sovmorgon.
måndag, maj 25, 2009
Tidigare ikväll på gymmet
Jag stod i kö vid ställningen där man gör knäböj. I den övningen har man stången på axlarna och lyfter vikten genom att böja och sträcka benen så att man åker upp och ner. Man gör alltså samma rörelse som om man nästan sätter sig på en stol men ändrar sig och stiger upp igen. Utan stolen, med vikter.
Jag hade väntat ett tag på tjejjen som höll på där. Precis när hon ser ut att snaaart vara klar kommer en kille fram till henne och frågar om hon har mångsa set kvar, vilket hon inte har så han lägger ner sin väska och tänker lyfta efter henne. Jag står i kö. Jag grymtar till lite och upplyser honom med handgest om att jag också står i kö. Redan här ska jag påpeka att det här var en helt vanlig medel gym-kille i storlek.
Han: -Jasså, så du ska också lyfta här.
Jag: -Jaaa-a, det ska jag.
Rösten i mitt huve: -Va fan, tror du att jag bara står här annars eller!?
Han: Då lyfter jag tilsammans med dig.
Rösten i mitt huve: Jag orkar fan inte lyfta tillsammans med dig för du är svagare än jag och då måste jag hålla på och lyfta av vikter åt dig.
Jag säger OK och försöker se trevlig ut för att jag tänker att jag inte ska vara så sur jämt. Då frågar han ....om det är okej alltså. Jadå, det är det säger jag, för jag skulle ju vara trevlig nu.
Sen blir tjejjen som lyfter klar, går och vad sker? Jodå, killen går rätt fram och börjar lyfta med stången. För han vill värma upp medan det finns vikter på stången säger han. Jo för så är det ju, han som är man så lyfter ju så klart mera än en liten söt kvinna på 160 cm och 60 kg. Vanligtvis är det kanske så, men det är ingenting han ska vara så säker på. Att jag håller i en rosa handduk berhöver inte betyda att jag är svag.
Stången med vikter väger nu 50 kg. Jag skuckar för mig själv och tänker att han kan ju skynda sig med sin uppvärmning så att jag kan få lyfta och gå hem. Lägga på ordentlig vikt, lyfta och gå hem. Egentligen kunde man tro att jag skulle köra på med ordentliga vikter i det här läget, för att visa vad jag går för. Men en sådan grej ska inte få störa min träning. Jag har varit med om det här så många gånger förut att jag inte ids bry mig längre. Min plan var att inte lyfta så tungt idag för att träna på teknik istället och det håller jag mig till.
När han är klar lyfter jag av hans 15 kg vikter och han hjälper på andra sidan. Han frågar vilka vikter jag ska ha och jag svarar 20 kg. Han frågar vad jag sa och jag upprepar. Min stång väger nu alltså 60 kg. Sen detta:
Han skrockar: -Jaha, du går direkt på de tunga vikterna du. (Inget frågetecken)
Jag: -Jaaa-a.
Rösten i mitt huve: -Jadu, lilla vän. Jag brukar vanligen börja på 10 kg mer och det måste jag om jag ska komma upp i ordentlig vikt i sista settet, men det har inte du en aning om. Du tror att jag är liten och svag. Nu just börjar jag lågt och ska inte lyfta så tungt och jag kommer ändå att lyfta tyngre än du gör. Så, step aside man.
Jag lyfter mitt set (6 st lyft). Tar av mina vikter och frågar vad han ska ha för vikter, han ökar med 3 kg -> 53 kg på stången. Han lyfter sitt. Jag ökar med 10 kg på var sida och rör inte en min. Min stång väger nu 80 kg och är inte så farligt tung för mina ben. Jag lyfter mitt sett ganska lätt. Vanligen lyfter jag 40 kg mer i sista settet.
Han: Du var stark du.
Jag: Tja...
Rösten i mitt huve: Näe, det var lätta vikter. Du skulle se när jag maxar. Men det är kanske bäst för dig att du inte ser det, vad vet jag.
Jag hade väntat ett tag på tjejjen som höll på där. Precis när hon ser ut att snaaart vara klar kommer en kille fram till henne och frågar om hon har mångsa set kvar, vilket hon inte har så han lägger ner sin väska och tänker lyfta efter henne. Jag står i kö. Jag grymtar till lite och upplyser honom med handgest om att jag också står i kö. Redan här ska jag påpeka att det här var en helt vanlig medel gym-kille i storlek.
Han: -Jasså, så du ska också lyfta här.
Jag: -Jaaa-a, det ska jag.
Rösten i mitt huve: -Va fan, tror du att jag bara står här annars eller!?
Han: Då lyfter jag tilsammans med dig.
Rösten i mitt huve: Jag orkar fan inte lyfta tillsammans med dig för du är svagare än jag och då måste jag hålla på och lyfta av vikter åt dig.
Jag säger OK och försöker se trevlig ut för att jag tänker att jag inte ska vara så sur jämt. Då frågar han ....om det är okej alltså. Jadå, det är det säger jag, för jag skulle ju vara trevlig nu.
Sen blir tjejjen som lyfter klar, går och vad sker? Jodå, killen går rätt fram och börjar lyfta med stången. För han vill värma upp medan det finns vikter på stången säger han. Jo för så är det ju, han som är man så lyfter ju så klart mera än en liten söt kvinna på 160 cm och 60 kg. Vanligtvis är det kanske så, men det är ingenting han ska vara så säker på. Att jag håller i en rosa handduk berhöver inte betyda att jag är svag.
Stången med vikter väger nu 50 kg. Jag skuckar för mig själv och tänker att han kan ju skynda sig med sin uppvärmning så att jag kan få lyfta och gå hem. Lägga på ordentlig vikt, lyfta och gå hem. Egentligen kunde man tro att jag skulle köra på med ordentliga vikter i det här läget, för att visa vad jag går för. Men en sådan grej ska inte få störa min träning. Jag har varit med om det här så många gånger förut att jag inte ids bry mig längre. Min plan var att inte lyfta så tungt idag för att träna på teknik istället och det håller jag mig till.
När han är klar lyfter jag av hans 15 kg vikter och han hjälper på andra sidan. Han frågar vilka vikter jag ska ha och jag svarar 20 kg. Han frågar vad jag sa och jag upprepar. Min stång väger nu alltså 60 kg. Sen detta:
Han skrockar: -Jaha, du går direkt på de tunga vikterna du. (Inget frågetecken)
Jag: -Jaaa-a.
Rösten i mitt huve: -Jadu, lilla vän. Jag brukar vanligen börja på 10 kg mer och det måste jag om jag ska komma upp i ordentlig vikt i sista settet, men det har inte du en aning om. Du tror att jag är liten och svag. Nu just börjar jag lågt och ska inte lyfta så tungt och jag kommer ändå att lyfta tyngre än du gör. Så, step aside man.
Jag lyfter mitt set (6 st lyft). Tar av mina vikter och frågar vad han ska ha för vikter, han ökar med 3 kg -> 53 kg på stången. Han lyfter sitt. Jag ökar med 10 kg på var sida och rör inte en min. Min stång väger nu 80 kg och är inte så farligt tung för mina ben. Jag lyfter mitt sett ganska lätt. Vanligen lyfter jag 40 kg mer i sista settet.
Han: Du var stark du.
Jag: Tja...
Rösten i mitt huve: Näe, det var lätta vikter. Du skulle se när jag maxar. Men det är kanske bäst för dig att du inte ser det, vad vet jag.
Det är nog tomtarna nu igen
Igår hade jag inte alls något tillgång till internet, det var kraschat alltså. Det känndes mycket jobbigt eftersom mitt nätberoende gör att jag absolut måste ha tillgång till världen helatiden. Jag fick små panikattacker under dagens gång och började undra om det kunde vara så att resten av världen gått under men jag bara inte märkt nått.
Fast egentligen var det riktigt skönt att vara fri från internet. Jag satt i min stol, med släckt tv och jobbade faktist. Inget facebook eller massa bloggar som måste kollas var minut. När jag kände att jag verkligen måste pausa så vikte jag undan lite kläder, tvättade mer, lagade mat, klappade Joffe och dylikt. Så det blev alltså en del gjort igår och köksbänken skiner. Härligt att stiga upp imorse.
Dessutom så hade jag inte den där jag-sov-hela-söndagen baksmällan imorse heller, som jag brukar ha när jag försoffat mig med datorn och tv'n hela söndagen. Hur bra som helst egentligen.
Fast egentligen var det riktigt skönt att vara fri från internet. Jag satt i min stol, med släckt tv och jobbade faktist. Inget facebook eller massa bloggar som måste kollas var minut. När jag kände att jag verkligen måste pausa så vikte jag undan lite kläder, tvättade mer, lagade mat, klappade Joffe och dylikt. Så det blev alltså en del gjort igår och köksbänken skiner. Härligt att stiga upp imorse.
Dessutom så hade jag inte den där jag-sov-hela-söndagen baksmällan imorse heller, som jag brukar ha när jag försoffat mig med datorn och tv'n hela söndagen. Hur bra som helst egentligen.
lördag, maj 23, 2009
Så går det
Idag har det varit kul. Jag har varit på stan med en trevlig en från österbotten som flyttat hit nyligen.
Men det har varit en tung dag också eftersom jag inte mått mitt bästa. Jag har ont i nacke, axlar och en migrän som ligger och lurar. Jag blir riktigt, riktigt dålig när det blir så här. Så här är det för att jag har tyckt synd om mig själv när Robert är borta och då äter jag inte ordentligt. Jag har ingen lust alls att ställa mig och laga mat utan lägger i mig en massa ohälsosamt, kex, godis och kakor bl.a. och massa bröd som jag inte alls mår bra av. Så blir det en ond cirkel efter som jag blir kraftlös av att äta dålig mat och får inte det minsta lust till någonting alls och nya kakor lastas in. Sen brakar det loss och migränen är ett faktum.
Nu har jag åtminstone tagit mig i kragen och lagat ordentlig, bra mat som kommer att räcka i flera dagar. Uppåt, framåt.
Men det har varit en tung dag också eftersom jag inte mått mitt bästa. Jag har ont i nacke, axlar och en migrän som ligger och lurar. Jag blir riktigt, riktigt dålig när det blir så här. Så här är det för att jag har tyckt synd om mig själv när Robert är borta och då äter jag inte ordentligt. Jag har ingen lust alls att ställa mig och laga mat utan lägger i mig en massa ohälsosamt, kex, godis och kakor bl.a. och massa bröd som jag inte alls mår bra av. Så blir det en ond cirkel efter som jag blir kraftlös av att äta dålig mat och får inte det minsta lust till någonting alls och nya kakor lastas in. Sen brakar det loss och migränen är ett faktum.
Nu har jag åtminstone tagit mig i kragen och lagat ordentlig, bra mat som kommer att räcka i flera dagar. Uppåt, framåt.
fredag, maj 22, 2009
...sen så
- Tyg proverna presenteras sen. Jag hade bara mobilen med mig och och tog lite bilder med den men kan inte föra över bilderna till datorn nu just.
- Tänk er vilken kväll ni komemr att få, först presenterar jag bilder på mina lenstolar och sen ikväll är det Carina Berg på tv4.
- Jag ska äta jordgubbar med grädde nu, det är mitt nya knark.
Nu är dom här
Idag fick jag mina fina lenstolar hemkörda av Maja och hennes snälla kjäreste. Tackar väldigt mycket för det, hade blivit jobbigt att få hem dem annars tror jag. Men nu är de alltså här, mina två rosa plysch lenstolar. Det blev 2 st eftersom jag fick ett sådant bra paketpris och jag tyckte det var taskigt att skilja på dem. Men jag tror att det var lika bra, så slipper vi slåss om dem här hemma.
Här i fina hörnan ska den stå. Det har varit Joffes hörna, men han får flytta nu. Någa centimeter.
Stolen står i hörnan så att man ser både det här...
...och det här.
Det fina var att man kan luta stolarna bakåt också när man ska sov.. eeeh... kura ihop sig med en god bok.
Ja, ja.. Alla kan se att det är fotpallen som saknas nu.
Här i fina hörnan ska den stå. Det har varit Joffes hörna, men han får flytta nu. Någa centimeter.
Stolen står i hörnan så att man ser både det här...
...och det här.
Det fina var att man kan luta stolarna bakåt också när man ska sov.. eeeh... kura ihop sig med en god bok.Ja, ja.. Alla kan se att det är fotpallen som saknas nu.
torsdag, maj 21, 2009
Flygare dagen
Det här är ju verkligen en av de religiösa ledigdagarna som är helt onödiga, förutom att det är en ledig dag då. Men jag har inte haft den här dagen ledig någonsin. Dessutom är det en torsdag vilket mer eller mindre tvingar de flesta att ta ut en semesterdag på fredagen.
I år var det absolut mitt eget val att gå till jobbet idag. Men hellre lägga tiden på att ta den här uppgiften ett steg längre fram, än att slösa bort dagen liggandes på soffan som jag annars hade gjort. Nu har jag ju inte jobbat så intensivt hela dagen, men jag fakturerar för de arbetade timmarna så det är okej tycker jag.
Jag hoppas på att lyckas komma mig någorlunda imål med det här förprojektet på de här två dagarna så att jag kanske, kanske kan ta lite ledigt i helgen.
I år var det absolut mitt eget val att gå till jobbet idag. Men hellre lägga tiden på att ta den här uppgiften ett steg längre fram, än att slösa bort dagen liggandes på soffan som jag annars hade gjort. Nu har jag ju inte jobbat så intensivt hela dagen, men jag fakturerar för de arbetade timmarna så det är okej tycker jag.
Jag hoppas på att lyckas komma mig någorlunda imål med det här förprojektet på de här två dagarna så att jag kanske, kanske kan ta lite ledigt i helgen.
ett kliv närmare läshörnan
Igår gjorde jag stolsköpet. Efter att ha letat på nätet en del insåg jag att den sorts lenstol som jag hade tänkt mig inte vill dyka upp. Jag antar att det är någon raritet jag sett på antikmässan eller antikdeckarna för ungefär 100 tusen eller möjligen någonting jag fantiserat ihop.
Nu har jag åtminstone köpt 2st lenstolar i rosa plysh från 1940 talet. Jag tror att jag fick dem billigt, men jag blev antagligen lurad som vanligt. Men, men så länge jag är nöjd med köpet så är det väl ok. Stackarn på seconhand butiken måste väl också få mat på bordet. Stolarna kommer bli så bra bara jag får dem omklädda och jag ser fram mot att få sitta och läsa i min hörna med den underbara utsikten. Så, nu tänker jag tyg, färger och fotpallar.
Tygvalet är viktigt här, det är det som ska göra stolen min. Min häftiga stol. Igår tittade jag som snabbast på Åhléns och kom fram till att jag helst ville välja ett diskret svart/vitt tyg med moget mönster på, diskret och mesigt som alltid. Egentligen vill jag ju ha färg, färg, färg, så stolen syns ordentligt. Jag kanske helt enkelt får ta och fotografera tygerna så att ni får välja åt mig, jag klarar inte av att göra sådana val.
Nu har jag åtminstone köpt 2st lenstolar i rosa plysh från 1940 talet. Jag tror att jag fick dem billigt, men jag blev antagligen lurad som vanligt. Men, men så länge jag är nöjd med köpet så är det väl ok. Stackarn på seconhand butiken måste väl också få mat på bordet. Stolarna kommer bli så bra bara jag får dem omklädda och jag ser fram mot att få sitta och läsa i min hörna med den underbara utsikten. Så, nu tänker jag tyg, färger och fotpallar.
Tygvalet är viktigt här, det är det som ska göra stolen min. Min häftiga stol. Igår tittade jag som snabbast på Åhléns och kom fram till att jag helst ville välja ett diskret svart/vitt tyg med moget mönster på, diskret och mesigt som alltid. Egentligen vill jag ju ha färg, färg, färg, så stolen syns ordentligt. Jag kanske helt enkelt får ta och fotografera tygerna så att ni får välja åt mig, jag klarar inte av att göra sådana val.
tisdag, maj 19, 2009
På G
Idag känner jag mig verkligen på hugget. Jag har lyckats lösa de flesta problem och nu borde det mest bara vara att jobba på.
Nu just sysslar jag alltså med databehandling och försöker plocka fram den info som är viktig och hitta ett bra sätt att visa upp informationen på. Sådant tar ju sin tid och jag tycker att det är väldigt viktigt att visa upp allt på ett överskådligt och standardiserat vis, så att man med en gång förstå vad man ser. Dessutom har loggningen inte skett på samma tider varje dygn så jag måste ordna om för att få det att se logiskt ut också.
Nu är det här inte det lättaste eftersom jag måste få människor som inte har någon tekniskutbildning alls att förstå vad jag pratar om på bara några få minuter. Jag försöker jobba enligt "din mormor måste klara av att förstå det här"-metoden.
Ja, ja. Men jag är på gång och känner för att jobba på så mycket och länge som möjligt idag. Undrar hur mycket jag kan få till idag...
Nu just sysslar jag alltså med databehandling och försöker plocka fram den info som är viktig och hitta ett bra sätt att visa upp informationen på. Sådant tar ju sin tid och jag tycker att det är väldigt viktigt att visa upp allt på ett överskådligt och standardiserat vis, så att man med en gång förstå vad man ser. Dessutom har loggningen inte skett på samma tider varje dygn så jag måste ordna om för att få det att se logiskt ut också.
Nu är det här inte det lättaste eftersom jag måste få människor som inte har någon tekniskutbildning alls att förstå vad jag pratar om på bara några få minuter. Jag försöker jobba enligt "din mormor måste klara av att förstå det här"-metoden.
Ja, ja. Men jag är på gång och känner för att jobba på så mycket och länge som möjligt idag. Undrar hur mycket jag kan få till idag...
Inte åt mitt håll
Igår var jag bara trött, igen och gick hem tidigt. Egentligen var det inte tidigt, jag arbetade vanlig, full arbetsdag, 7.5 timmar. Sen såg jag till att komma i säng för kl.23 för att vara tidigt på jobbet idag. Det gick ganska bra, för jag vaknade tog mig upp i tid, duschade och lyckades komma iväg för kl.6.30.
Det tråkig var bara att jag välframme upptäckte att jag hade tagit en annan jacka idag och glömt myckelkortet. Så jag fick köra hem för att hämta det. Ännu mer irriterande var att jag inte alls hade glömt det, för kortet som brukar ligga i min jackficka låg i väska istället.
Det tråkig var bara att jag välframme upptäckte att jag hade tagit en annan jacka idag och glömt myckelkortet. Så jag fick köra hem för att hämta det. Ännu mer irriterande var att jag inte alls hade glömt det, för kortet som brukar ligga i min jackficka låg i väska istället.
måndag, maj 18, 2009
The puppet show
Igår kväll fick jag inget annat till änn att sträcktitta Dollhouse. Nu har jag bestämt att det är hur bra serie som helst. Fast de är allt för psyko för att kunna hålla på länge, men det gör ingenting. Å andra sidan kan det inte spåra ur, för det gjorde det redan från start.
För de som inte vet så kan jag berätta att konceptet för serien är ett "Dollhouse" där människor hålls som levande dockor. Deras hjärnor tömms på egna minnen och sen programmeras de om för att passa de olika uppdragen de ska ta sig an. Uppdragen kan gå ut på vad som helst, allt från lite mer avancerade eskort pojkar och flickor till "helig agent". Efter uppdraget rensas minnena bort igen och de förläggs i ett så-revligt-allt-är-läge tills nästa uppdrag.
Sen kunde jag så klart inte somna igår kväll och läste vidare i Predikanten av Camilla Läckberg. Man kan ju tänka sig, kriminal novell och psykoserie. Jag var ganska yr i huvudet imorse när klockan ringde och trodde jag befann mig i en blandning av de två. Obehagligt, men jag var helt inställd på att jag skulle kämpa för att vinna över både hjärnrensare och massmördare. Jag skulle bara sova 5 min till innan jag satte igång. Lite "det är ett skitjobb men nån måste ju göra det" känsla. Sen låg jag några minuter och intala mig själv att jag inte var fast i nån dockhusseie och att jag inte känner till nån massmördare nu just, däremot så ska jag stiga upp och gå till jobbet för att beräkna energiförbrukning. det tog ett tag innan jag var övertygad om vilket mitt uppdrag för dagen var. Man kan vara hur kul som helst när man står med ena foten i drömmlandet.
För de som inte vet så kan jag berätta att konceptet för serien är ett "Dollhouse" där människor hålls som levande dockor. Deras hjärnor tömms på egna minnen och sen programmeras de om för att passa de olika uppdragen de ska ta sig an. Uppdragen kan gå ut på vad som helst, allt från lite mer avancerade eskort pojkar och flickor till "helig agent". Efter uppdraget rensas minnena bort igen och de förläggs i ett så-revligt-allt-är-läge tills nästa uppdrag.
Sen kunde jag så klart inte somna igår kväll och läste vidare i Predikanten av Camilla Läckberg. Man kan ju tänka sig, kriminal novell och psykoserie. Jag var ganska yr i huvudet imorse när klockan ringde och trodde jag befann mig i en blandning av de två. Obehagligt, men jag var helt inställd på att jag skulle kämpa för att vinna över både hjärnrensare och massmördare. Jag skulle bara sova 5 min till innan jag satte igång. Lite "det är ett skitjobb men nån måste ju göra det" känsla. Sen låg jag några minuter och intala mig själv att jag inte var fast i nån dockhusseie och att jag inte känner till nån massmördare nu just, däremot så ska jag stiga upp och gå till jobbet för att beräkna energiförbrukning. det tog ett tag innan jag var övertygad om vilket mitt uppdrag för dagen var. Man kan vara hur kul som helst när man står med ena foten i drömmlandet.
söndag, maj 17, 2009
ensam hemma
Nu är Robert ute på vift igen. Jag ska var ensam hemma en hel vecka, minst. Han ska till bageriet långt bort utanför stan och till Finland. Jag ska inte till Finland. Jag ska jobba.
Vi får se hur det här går den här gången nu. Jag tänker mig att jag ska ha bättre arbetsro, bästa platsen i soffan, mina serier på tv'n, tid att träna, min mat på bordet och god plats i sängen. Vi får se hur det går, vanligtvis får jag bara drygt efter Robert och njuter inte det minsta. Nu får jag öva på att komma mig i säng om kvällarna, det är ju Robert som ser till att vi lägger oss i tid och sist gick det inte så bra. Jag tror på att jag ska vara duktigare den här gången. Lägga mig i tid och njuta av bästa platsen i soffan, så får det bli.
Vi får se hur det här går den här gången nu. Jag tänker mig att jag ska ha bättre arbetsro, bästa platsen i soffan, mina serier på tv'n, tid att träna, min mat på bordet och god plats i sängen. Vi får se hur det går, vanligtvis får jag bara drygt efter Robert och njuter inte det minsta. Nu får jag öva på att komma mig i säng om kvällarna, det är ju Robert som ser till att vi lägger oss i tid och sist gick det inte så bra. Jag tror på att jag ska vara duktigare den här gången. Lägga mig i tid och njuta av bästa platsen i soffan, så får det bli.
Slöande på högnivå
Den här helgen har verkligen varit ett enda slöande. Men jag tror att det kan vara ganska strategiskt. Jag jobbar fortfarande ca 10-11 timmars pass varje dag och det blir ju lite slitsamt i längden. Så när helgen kommer är jag trött och behöver vila mig. Igår var jag bara trött hela dagen, fast vi sov 12 timmar. Vi tog oss ändå ut på stan en stund, men fick gå hem och vila sen. På kvällen blev det hamburgare på Flyt och sen ja, då var det bara att gå hem och sova igen för mer än så klarade jag inte.
Men nåja, idag känns det lite bättre då, efter ett dygns sovande. Mera slappande idag då, så kan jag ta i med förnyade krafter på måndag iegn.
Men nåja, idag känns det lite bättre då, efter ett dygns sovande. Mera slappande idag då, så kan jag ta i med förnyade krafter på måndag iegn.
lördag, maj 16, 2009
Fjällbäckarna
Förra veckan tror jag det var, som det smälte som mest snö. Då gick vi en sväng på fjället bakom huset för att få lite solljus och fotograferade lite. Synd bara att man inte kan få med ljud på bilderna. Bruset av de här fjällbäckarna, allt vatten som vill fram på en gång är ganska häftigt.
fredag, maj 15, 2009
Löpning i finvädret
Igår fick jag till löpning i solen. Premiär för vanliga löparskor för i år. Jag har inte sprungit utomhus på ett par veckor nu och sist var det is på marken och IceBug skorna som gällde. Men nu är det dags att sätta bort de skorna för att tag.
IceBuggarna är väldigt bra skor att sprinag med, när det är is och is finns det mycket av här. Bra skor i sig vet jag inte riktigt om de är, för det blir ju onekligen annorlunda och mycket tyngre att springa med ett par skor som naggar sig fast i marken. Allternativet är att halka runt med vanliga skor hela vintern och här uppe i norr är det ingen möjlighet alls.
Annars så är det ju fint att det börjar bli lite varmare solväder nu. Dessutom så är det ljust, ljust som mitt på dagen, dygnetrunt här nu snart, så det spelar inte så stor roll om man springer direkt efter jobbet eller lite senare. Man får njuta av solen ändå och min plan är att försöka få mig själv att tro på att jag springer för att det trevligare att vara ute lite än att ligga på soffan innomhus.
IceBuggarna är väldigt bra skor att sprinag med, när det är is och is finns det mycket av här. Bra skor i sig vet jag inte riktigt om de är, för det blir ju onekligen annorlunda och mycket tyngre att springa med ett par skor som naggar sig fast i marken. Allternativet är att halka runt med vanliga skor hela vintern och här uppe i norr är det ingen möjlighet alls.
Annars så är det ju fint att det börjar bli lite varmare solväder nu. Dessutom så är det ljust, ljust som mitt på dagen, dygnetrunt här nu snart, så det spelar inte så stor roll om man springer direkt efter jobbet eller lite senare. Man får njuta av solen ändå och min plan är att försöka få mig själv att tro på att jag springer för att det trevligare att vara ute lite än att ligga på soffan innomhus.
torsdag, maj 14, 2009
Bra minne men kort
Bästa Liza påminner mig om att man inte ska ta stress över outförd träning, utan bara träna när man vill, eftersom träningen ger bäst effekt när man tränar för att man verkligen vill det och har en positiv inställning. Så som jag själv har sagt det tidigare. Tur att nån påminner mig.
Jag tycker man glömmer bort saker man kommer på hela tiden och får uppfinna hjulet många, många gånger om. Jag har tänkt på att skriva upp mina slutsater på nån smart plats. Men egentligen borde det vara så att det automatiskt flashar upp när man behöver påminnas. Sen så anser jag att det är så att det är väldigt lätt att komma till slutsater, ha meningar och ge tips. Men det är en helt annan och mycket svårare sak att leva efter det i verklige livet också.
Jag tycker man glömmer bort saker man kommer på hela tiden och får uppfinna hjulet många, många gånger om. Jag har tänkt på att skriva upp mina slutsater på nån smart plats. Men egentligen borde det vara så att det automatiskt flashar upp när man behöver påminnas. Sen så anser jag att det är så att det är väldigt lätt att komma till slutsater, ha meningar och ge tips. Men det är en helt annan och mycket svårare sak att leva efter det i verklige livet också.
onsdag, maj 13, 2009
Träningen i mitt liv
Nu just är jag inne i en fas där jag tänker över det här med min träning. Mer än vanligt alltså. Eftersom mitt jobb, som för tillfället är ihopnestat med mina studier, tar 11-12 timmar per dag så värderar jag hur de få timmarna som blir över ska spenderas.
Jag mår ju onekligen bättre av träning och det är ett faktum att träning förbränner stresshormon samtidigt som löpning är ett väldigt bra verktyg för tankesortering. Man borde träna när man jobbar mycket för att hålla sig gående, så att säga. Men man borde så mycket annat också. Njuta av livet tänker jag spontant. Att jag tänker den tanken betyder ju att jag inte anser mig njuta av livet medan jag tränar, tänker jag.
Jag har ju redan förut bestämt att träna mindre, jobba mer och softa mer. Svår ekvation det där, som vanligt.
Jag mår ju onekligen bättre av träning och det är ett faktum att träning förbränner stresshormon samtidigt som löpning är ett väldigt bra verktyg för tankesortering. Man borde träna när man jobbar mycket för att hålla sig gående, så att säga. Men man borde så mycket annat också. Njuta av livet tänker jag spontant. Att jag tänker den tanken betyder ju att jag inte anser mig njuta av livet medan jag tränar, tänker jag.
Jag har ju redan förut bestämt att träna mindre, jobba mer och softa mer. Svår ekvation det där, som vanligt.
tisdag, maj 12, 2009
Dagens Einsteinquote
We cannot solve our problems with the same thinking we used when we created them.
måndag, maj 11, 2009
Star Trek
I lördags var det en stor dag. Det var nämligen dagen vi skulle få se nya Star Trek-filmen på bio. Knappast någon som missat det, men jag är ju en äkta nörd och jag har växt upp med kapten Picard, Data och de på enterprise, Spock var ju med en sväng där också. Egentligen så var inte karaktärerna så viktiga, det var nog tekniken, talet, konsekvenser av och reflektioner över teknikens inverkan som trollband mig.
Mina favorit tekniker är så klart dörrarna. Men an annan kul grej är den där fantasimaskinen som Picard hade, ett rum där ham kunde gå in och göra i proncip vad som helst. Rummet programmerades bara för att vara just det kapten Picard ville att det skulle vara. Fantastiskt!
Förut, för många år sen, såg jag Star Trek på tv hur ofta som helst. Numer har den fina serien fått ge vika för annat. Tyvärr. Men i lördags var det som förut, jag totaluppmärksammade varje sekund av filmen och stortrivdes, bara väntade på vad som skulle komma näst.
Det enda negativa med filmen var att Spock spelades av Sylar. Jag kunde inte, och kommer aldrig komma över det. Sylar är inte att lita på. Jag var livrädd att han skulle kliva ut ur rutan och ta min hjärna hela tiden. Jag är helt säker på att nästa utveckling i Heroes skulle kunna vara möjligheten att kliva ut ur rutan och då är Sylar helt säkert den första att stjäla den förmågan. ..fast frågan är ju vilken förmåga jag skulle ha som han kunde vara intresserad av... Men det är en bisak. Det viktiga är att Sylar är ond och platsar inte som Spock.
Mina favorit tekniker är så klart dörrarna. Men an annan kul grej är den där fantasimaskinen som Picard hade, ett rum där ham kunde gå in och göra i proncip vad som helst. Rummet programmerades bara för att vara just det kapten Picard ville att det skulle vara. Fantastiskt!
Förut, för många år sen, såg jag Star Trek på tv hur ofta som helst. Numer har den fina serien fått ge vika för annat. Tyvärr. Men i lördags var det som förut, jag totaluppmärksammade varje sekund av filmen och stortrivdes, bara väntade på vad som skulle komma näst.
Det enda negativa med filmen var att Spock spelades av Sylar. Jag kunde inte, och kommer aldrig komma över det. Sylar är inte att lita på. Jag var livrädd att han skulle kliva ut ur rutan och ta min hjärna hela tiden. Jag är helt säker på att nästa utveckling i Heroes skulle kunna vara möjligheten att kliva ut ur rutan och då är Sylar helt säkert den första att stjäla den förmågan. ..fast frågan är ju vilken förmåga jag skulle ha som han kunde vara intresserad av... Men det är en bisak. Det viktiga är att Sylar är ond och platsar inte som Spock.
lördag, maj 09, 2009
Näe, jag tror bestämt att vi har tomtar här och de vill mig väl med sina upptåg
Igår gjorde jag misstaget att handla vrålhungrig, efter träning. Aldrig bra, men vad gör man. Jag köpte massa mat och tyckte att eftersom det faktist var fredag och jag 1) verkligen kunde fira nu när jag lämnat in innehållförteckningen 2)faktist hade lyckats få in full pott på styrekträningen den här veckan 3) jobbat 10 timmarsdagar hela veckan så tyckte jag att jag verkligen var värd nått extra.
Förra helgen köpte Robert hem jordgubbar. De där tidig-jordgubbarna brukar ju inte smaka, men den här gången var de faktist bra. Problemet var att Robert tydligen inte hade en aning om hur man njuter färska jordgubbar. Alla vet ju att man delar dem i små bitar har (massa) socker och riktig grädde på, i en fin liten frukostskål. Han trodde nämligen att man äter dem med vaniljsås. Himmel och pannkaka.
Min genialiska plan var att handla hem jordgubbar och grädde så att han kunde förstå att det är så det ska gå till och så gjorde jag. Saken är den att jag tydligt minns att jag hämtade grädde ur butikens kylhylla och ganska så säker på att jag la in burken i vårat kylskåp. Men när jag sen skulle äta jordgubbarna så var grädden totalt, spårlöst försvunnen. Kvar fanns de två burkarna med matlagningsgrädde. Det gjorde sig också väldigt bra till jordgubbarna. Men det är ändå mystiskt med den där gräddburken. Jag har finkammat bilen, köket och andra platser jag, i allmän yrsel, kunde ha förlagt burken på. Det är bara tomtarna kvar och det här är inte första gången liknande sker.
Förra helgen köpte Robert hem jordgubbar. De där tidig-jordgubbarna brukar ju inte smaka, men den här gången var de faktist bra. Problemet var att Robert tydligen inte hade en aning om hur man njuter färska jordgubbar. Alla vet ju att man delar dem i små bitar har (massa) socker och riktig grädde på, i en fin liten frukostskål. Han trodde nämligen att man äter dem med vaniljsås. Himmel och pannkaka.
Min genialiska plan var att handla hem jordgubbar och grädde så att han kunde förstå att det är så det ska gå till och så gjorde jag. Saken är den att jag tydligt minns att jag hämtade grädde ur butikens kylhylla och ganska så säker på att jag la in burken i vårat kylskåp. Men när jag sen skulle äta jordgubbarna så var grädden totalt, spårlöst försvunnen. Kvar fanns de två burkarna med matlagningsgrädde. Det gjorde sig också väldigt bra till jordgubbarna. Men det är ändå mystiskt med den där gräddburken. Jag har finkammat bilen, köket och andra platser jag, i allmän yrsel, kunde ha förlagt burken på. Det är bara tomtarna kvar och det här är inte första gången liknande sker.
det som jag gör
Ja alltså, vid universitetet där jag studerar är det upplagt på det viset att man har tre lite större skrivprojekt att lämna in för att man ska få sin tittel. Förutom alla kurser som ska klaras av förståss. Det största projektet är Diplomarbetet och motsvaras av 30 sp (studiepoäng) det här motsvaras av ca 1/2 - 1 års arbete, bara för att få lite grepp om storleken på arbetet. Det resluterar i en bok på ca 100- 150 sidor. Boken är en slags vetenskaplig berättelse.
De två mindre projekten är väl mest till för att man ska förbereda sig inför diplomarbetet och ligger på ca 5 sp. Ett av dem koncentrerar sig mer på skrivandet, specialarbetet och det andra mer på presentationen, ett seminarie. Gör man det smart så koncentrerar man alla uppsatserna runt samma projekt, annars måste man liksom läsa sig in på många olika områden.
Det som jag gör nu är insamling av data till diplomarbetet och som rekomenderat så skriver jag specialarbetet om just den uppgiften. I det stora hela så gör jag ett energibesparings projekt i samarbete med ett elektroföretag här i Tromsö. Utgående från det projektet skriver jag ett litet arbete, en föruppgift och sen diplomarbetet. Det här är liksom två olika saker. Jag jobbar med projketet på arbetet, som ett vanligt arbete och på privat tid skriver jag mina egna arbeten.
Som vanligt så blir ju skolarbeten lidande. Jag har arbetat på projektet i flera veckor redan men inte kommit igång med skrivandet. Men igår, alldeles oväntat, började jag helt plötsligt, helt oplanerat skriva innehållsförteckningen till special arbetet. Man börjar nämnligen så med arbetena, gör en innehållsförteckning för att berätta för sin handledare på skolan vad man tänker skriva om. Sen lämnar man in det och väntar på ok, kommentarer och då kan man börja skriva. Ungefär. I verkliga livet är det mycket mer ostrukturerat än så. Men ja...
Halleluja, jag har äntligen lämnat in innehållsförteckningen till föruppgiften!! Vem fan hade trott det!?
De två mindre projekten är väl mest till för att man ska förbereda sig inför diplomarbetet och ligger på ca 5 sp. Ett av dem koncentrerar sig mer på skrivandet, specialarbetet och det andra mer på presentationen, ett seminarie. Gör man det smart så koncentrerar man alla uppsatserna runt samma projekt, annars måste man liksom läsa sig in på många olika områden.
Det som jag gör nu är insamling av data till diplomarbetet och som rekomenderat så skriver jag specialarbetet om just den uppgiften. I det stora hela så gör jag ett energibesparings projekt i samarbete med ett elektroföretag här i Tromsö. Utgående från det projektet skriver jag ett litet arbete, en föruppgift och sen diplomarbetet. Det här är liksom två olika saker. Jag jobbar med projketet på arbetet, som ett vanligt arbete och på privat tid skriver jag mina egna arbeten.
Som vanligt så blir ju skolarbeten lidande. Jag har arbetat på projektet i flera veckor redan men inte kommit igång med skrivandet. Men igår, alldeles oväntat, började jag helt plötsligt, helt oplanerat skriva innehållsförteckningen till special arbetet. Man börjar nämnligen så med arbetena, gör en innehållsförteckning för att berätta för sin handledare på skolan vad man tänker skriva om. Sen lämnar man in det och väntar på ok, kommentarer och då kan man börja skriva. Ungefär. I verkliga livet är det mycket mer ostrukturerat än så. Men ja...
Halleluja, jag har äntligen lämnat in innehållsförteckningen till föruppgiften!! Vem fan hade trott det!?
torsdag, maj 07, 2009
Det här med TV-serierna
Tack för alla tips på tv-serier!! Finns ju massor att välja, men det tar ju lite tid att hitta de som verkligen är bra. Välja vilken man skall pröva lasta ner, vilken man kan orka med ett tag, en serie som kan bli lie som en vän. Sen lära känna en ny serie, se första avsnitten och känna efter om det känns bra. Det är inte så lätt det där. Så nu har jag ju några serier till att bekanta mig med.
På egen hand har jag lyckats hitta en serie, ny, som jag ska prova. Dollhouse heter den och är aningens psykotisk av sig.
På egen hand har jag lyckats hitta en serie, ny, som jag ska prova. Dollhouse heter den och är aningens psykotisk av sig.
Äntligen
Idag är jag ganska så nöjd med dagens träning. Länge sen det hänt sist tycker jag. Lyckades intervalla på ett sådant sätt att jag höll en bra fart och orkade hela vägen, blev lagom trött och kom mig längre sträcka än vanligt.
Jag sprang 2 min på 10,7 km/h och 2 min på 12,2 km/h, upprepade 5-6 ggr. Det här för att info texten rullar med 2 min intervaller på löpbandets display. Man ska inte göra saker och ting så svårt och på det här viset slipper jag titta på klockan som gör mig så nervös. Enligt andra "experter" kallas sådant på sin höjd fartlek. Men nu är det här min träning och då är det jag som bestämmer. Så, intervaller.
Sen styrketräning, rygg och triceps. Också här klarade jag att lyfta lagom tungt. Inte för lätt så att man är besviken efteråt och inte så tungt att man inte orkar riktigt och lyfter fel, utan helt rätt vikter tyckte jag.
Jepp, jepp. Mat nu då...
Jag sprang 2 min på 10,7 km/h och 2 min på 12,2 km/h, upprepade 5-6 ggr. Det här för att info texten rullar med 2 min intervaller på löpbandets display. Man ska inte göra saker och ting så svårt och på det här viset slipper jag titta på klockan som gör mig så nervös. Enligt andra "experter" kallas sådant på sin höjd fartlek. Men nu är det här min träning och då är det jag som bestämmer. Så, intervaller.
Sen styrketräning, rygg och triceps. Också här klarade jag att lyfta lagom tungt. Inte för lätt så att man är besviken efteråt och inte så tungt att man inte orkar riktigt och lyfter fel, utan helt rätt vikter tyckte jag.
Jepp, jepp. Mat nu då...
Mina fina lowraiders
Igår beslutade jag mig äntligen för att det var dags att köpa mina hörlurar. Den här gången var det verkligen inget impulsköp. Jag har länge funderat på att köpa ett par Skullcandy hörlurar men inte riktigt funnit någon god nog anledning.
Igår insåg jag att jag verkligen behöver ha ett par på jobbet. Så jag kilade snabbt iväg ner till Expert butiken på 1:a våningen. Man måste ju handla fort när beslutet är taget, annars kan man ångra sig.
Jag är verkligen nöjd me det köpet av mina röda, fina SkullCandy - Lowraider. De sitter bra på mitt huve, är av lagom storlek, ger gott nog ljud - bättre än små pluggar och sist, men verkligen inte minst, så är de snygga och tuffa. Helt perfekt för en prylbög som jag. Nu överväger jag att köpa ett par till - att ha hemma.
Overload
Ojoj, massa kurvor och tabellvärden. Jag blir trött i huvudet och dricker mer kaffe. Men nu har jag till och med fått en parkeringsplats också. Så nu slipper jag betala bort halva lönen på den svindyra parkeringsavgiften som råder här i stan.
onsdag, maj 06, 2009
Det går upp och det går ner det här livet
Jag slutar aldrig att förvånas över hur livet kan svänga, hur rätt och hur fel man kan ha. Hur saker och ting visar sig vara precis som man trodde och så långt ifrån det man trodde. Innom alla områden.
Men slutligen så tror jag att det bästa är att alltid försöka göra så bra som möjligt, så rätt som möjligt enligt vad hjärtat säger en. Det är inte alltid det lättaste att höra vad hjärtat säger men lyssnar man riktigt noga så brukar det höras. Ibland kallar jag det för det sunda förnuftet istället eller möjligen min intuition.
Hur som helst så tror jag verkligen på att det går bäst om man gör det som verkar vara det riktigaste och att man verkligen försöker, försöker och försöker igen. Inte för egen vinning utan det rätta för situationen. Det är sällan det lättaste eller det som ser lönsammast ut just för stunden eller mest lönsamt för den egna vinningen, för stunden.
Jag är väldigt säker på att allt gott man gör kommer tillbaka mångdubblat, lika så med alla "dåliga" saker man gör. Antagligen inte idag, eller imorgon men slutligen. Karma helt enkelt.
Men slutligen så tror jag att det bästa är att alltid försöka göra så bra som möjligt, så rätt som möjligt enligt vad hjärtat säger en. Det är inte alltid det lättaste att höra vad hjärtat säger men lyssnar man riktigt noga så brukar det höras. Ibland kallar jag det för det sunda förnuftet istället eller möjligen min intuition.
Hur som helst så tror jag verkligen på att det går bäst om man gör det som verkar vara det riktigaste och att man verkligen försöker, försöker och försöker igen. Inte för egen vinning utan det rätta för situationen. Det är sällan det lättaste eller det som ser lönsammast ut just för stunden eller mest lönsamt för den egna vinningen, för stunden.
Jag är väldigt säker på att allt gott man gör kommer tillbaka mångdubblat, lika så med alla "dåliga" saker man gör. Antagligen inte idag, eller imorgon men slutligen. Karma helt enkelt.
måndag, maj 04, 2009
Dagens träning
Idag blev det nästan 30 min på löpbandet. Det gick inte så jätte bra, segade ihop på slutet och började gå.
Sen ca 45 min styrketräning, axlar och ben. Försökte börja få på lite vikt igen efter slarvperioden. Men jag var svag, å så svag.
Sen ca 45 min styrketräning, axlar och ben. Försökte börja få på lite vikt igen efter slarvperioden. Men jag var svag, å så svag.
Måndag
Helt otroligt så lyckades jag sova lite mer den här söndagsnatten (..eller heter det måndagsnatt?). Jag har lidit av ångest de 3 senaste veckorna och inte klarat att somna om söndagskvällarna, plus att jag sovit allt för mycket om helgerna.
Men inatt fick jag åtminstone lite mer sömn och lyckades stiga upp tidigare än tidigt imorse. Jag befann mig kl.6.30 på bageriet för att starta veckans datainsamling. Eftersom jag var bra förberedd på vad jag skulle göra den dagen lyckades jag befinna mig på kontoret ca 1 timme senare. Det betyder att jag har fått jobba oavbrutet hela dagen.
Data behandling tar sin tid, fast man har en klar plan. Igår känndes det inte som om jag åstadkom så mycket, men vid närmare eftertanke så var det ganska så värdefullt. Ibland har jag en förmåga att tänka ut lösningar under natten emellanåt och vilket var fallet nu. Jag lyckades lösa problemen strax från morgonen idag, utan att egentligen veta när jag kommit på den lösningen och har kunnat producera material hela dagen. Härligt när sådant också sker.
Iväg till gymmet nudå för att ordna upp i huvudet litegrann.
Men inatt fick jag åtminstone lite mer sömn och lyckades stiga upp tidigare än tidigt imorse. Jag befann mig kl.6.30 på bageriet för att starta veckans datainsamling. Eftersom jag var bra förberedd på vad jag skulle göra den dagen lyckades jag befinna mig på kontoret ca 1 timme senare. Det betyder att jag har fått jobba oavbrutet hela dagen.
Data behandling tar sin tid, fast man har en klar plan. Igår känndes det inte som om jag åstadkom så mycket, men vid närmare eftertanke så var det ganska så värdefullt. Ibland har jag en förmåga att tänka ut lösningar under natten emellanåt och vilket var fallet nu. Jag lyckades lösa problemen strax från morgonen idag, utan att egentligen veta när jag kommit på den lösningen och har kunnat producera material hela dagen. Härligt när sådant också sker.
Iväg till gymmet nudå för att ordna upp i huvudet litegrann.
söndag, maj 03, 2009
Söndag och paniken infinner sig
Jag skulle ju jobba i helgen och ska det hända så ska det vara idag då. Jodå, jag är långt påväg. Datorn är startad och förflyttad till kontoret. Men först är det bara några viktiga saker som måste göras. Men riktigt snart så...
Jo, men på riktigt. Hårdrocken är till och med startad. Jag lyssnar nästan alltid på någon typ av rock när jag programmerar.
Jo, men på riktigt. Hårdrocken är till och med startad. Jag lyssnar nästan alltid på någon typ av rock när jag programmerar.
lördag, maj 02, 2009
fredag, maj 01, 2009
Fredag
Så var Valborg och 1:a Maj över då. Jag är smått deprimerad över det faktum att jag inte får till nån känsla för den här helgen här uppe. Annars så tycker jag faktist om valborg och första maj. Bubbelvin, vår och picknick med massa glada människor i hovrättsparken. Så har det sett ut de senaste 5-10 åren för min del.
Det konceptet fungerar inte riktigt här. Det är kallt, regnar, ingen annan vet om att man ska ha picknick och Robert vet inte om att man ska ha kul den här helgen. Vilken katastrof.
Det konceptet fungerar inte riktigt här. Det är kallt, regnar, ingen annan vet om att man ska ha picknick och Robert vet inte om att man ska ha kul den här helgen. Vilken katastrof.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)